#löjtnant

[skoogstokig]

Idioten till befäl som föll på eget grepp!

Detta hände på en repövning någon gång under 1980-talet och vi hade övat ute i fält, någonstans på I17:ns övningsområde Bulid, nordost om Uddevalla. Vi var stationerade i ett tältläger kanske en mil från själva Uddevalla och nu var det endast någon enstaka dag kvar av övningen och vi hade vid tillfället i princip ingenting att göra, vi var dessutom inte i tjänst. Därför var vi sugna på att göra…

View On WordPress

#befäl #fälla #I17 #idiot #krigsrätt #löjtnant #ordervägran #regemente #repmöte #riggat #terrängbil #Uddevalla #valp

[the-clawtake]

Keptin Donncheadhn Mac a Phearsain was glowering as he climbed out of the simulator pod, radiating fury in the manner that only an angry Celt can.

The training sequence was supposed to be difficult; He had known that going in. The Överstehad called him into his office, and in breach of a dozen regulations, had shown him the intelligence briefings from the Periphery.

It was not just rumours. Someone, or some thing, had been systemically annihilating the pirate bands, and while normally this would be cause for celebration, no nation or mercenary band had claimed credit.

It was an unknown, and unknowns were dangerous.

So. Training had been ramped up. Donncheadhn had had one of his old Resistance buddies, one of their few tech whizzes still kicking about, fiddle with the records. The unit’s excercise scores were low. They had to improve, or demerits all round.

Of course, this new Löjtnanthad seen the adjusted scores before his transfer. And was new to his rank, and full of himself, and saw no reason why he should listen to a foreigner even though that foreigner outranked him.

Donncheadhn was glad it had just been a sim. If it had been a live-fire exercise, someone would be dead.

He stalked over to the Löjtnant’s pod, waited with his arms crossed and his foot tapping as it finished going through the shutdown procedure and that hatch hissed open.

“What in the hell was that, Kavallerist!” he demanded. He didn’t shout. It might have been better if he had.

“You were ignoring an opening. I took it.” The youngster barely looked old enough to shave, to Donncheadhn’s wizened eye.

“You were under orders. You disobeyed them.” Donncheadhn’s voice was cold and hard, but the Löjtnant noticed only the lack of heat.

“Under orders from a glorified mercenary.” he shot back, and Donncheadhn’s eyebrows rose.

“How old are you, Lad?” He asked, tone deceptively soft.

“Twenty-one.” The Löjtnant sounded confused, but remained defiant.

“I. Have been fighting for Rasalhague longer than you’ve been alive, Boy.” Donncheadhn’s voice was increasing in volume.

“I have fought Lyrans for Rasalhague. I have fought the Combine and the Ronin for Rasalhague.” He leaned in close. “I have fought Pirates and Mercenaries and OTHER RASALHAGUERS for the Republic.” He straightened back. His gaze scanned the simulator room. Other Pilots were climbing out of their pods, and officers and cadets were gathered in the briefing room where they had been watching the exercise. Now they were plastered to the big window, watching the commotion below.

“I was three years before I saw a single Krona for the blood I shed for the Republic. So don’t you go calling me a Mercenary, Lad. Or you’ll answer for it.” That last was back to cold and hard, with as little mercy as a polar sea.

Donncheadhn spun a slow circle, taking in his assembled audience.

“You’ve all heard the rumours. Something is picking of Pirates in the periphery, and nobody seems to ken who’s doing it. If they come for us, we need to be ready. And that means training. That means following your orders. And most importantly it means learning from them as have the experience to know what it’s like to fight in a real war.”

He leaned back in close to the luckless Löjtnant,

“And here, that means me, laddie-o”

#battletech #mechwarrior #story event #OPERATION REVIVAL #REVIVALposting #Donncheadhn Mac A Phearsain

[liljakonvalj]

@officiallydriedkelp gjorde ett inlägg om att Kotte är en simp som fick mig att inse att det är typ en arketyp inom julkalendrar som jag här med kallar Patetisk pojke (affektionellt), förkortas PP.

Kvalifikationer för att vara en PP:

Är man

Oftast ung vuxen

Ska vara en simp för en annan (oftast kvinnlig) karaktär - till den grad att skulle man ta bort den andra personen så skulle hans karaktärs motivation påverkas avsevärt eller t.o.m. försvinna

Ses som mesig av omvärlden

Får i uppdrag att ta hand om barn(en) om sådana finns i serien

Men de tar oftast mer hand om honom isf

Utför dock en hjältemodig insats i seriens andra halva

Har ofta nån slags beroende/återkommande problem

Är ofta ihop med sitt (kärleks?)objekt/person de är besatt av i slutet

Man behöver inte uppfylla alla krav för att vara en PP, men de flesta iaf.

Exemplen jag kommit på:

Kotte (Trolltider 1 och 2, 1979 resp 2023)

Trassel mé Trunken (Dieselråttor och sjömansmöss, 2002)

Don Calzone (Dieselråttor och sjömansmöss, 2002)

Bill och Bull (Pelle Svanslös, 1997)

Kurre (Tjuvarnas jul, 2011)

Måns (Mysteriet på Greveholm, 1996)

Krampus (Jul i Kapernaum, 1995)

Frank Flink (En hederlig jul med Knyckertz, 2021)

Löjtnant Silverdufva (Kronprinsen som försvann, 2022)

Vad tror ni? Stämmer min tes? Någon jag glömt? Någon som är orättfärdigt på listan eller behöver förtydligas?

#julkalender #julkalendrar #har jag rätt? har jag fel? #patetisk pojke (tm) #trolltider #dieselråttor och sjömansmöss #kronprinsen som försvann #jag orkar inte skriva alla kalendrar #ge mig gärna förslag på kvinnliga PPs. för jag tror de finns #blomsterspråk #swedish things #all makt åt tengil vår befriare

[notupforpolo]

Om jag hade varit kammarfrun eller löjtnant Silverdufva skulle jag gjort som Hilda och slagit Augustina och överste Leijongap i ansiktet <3

#dag 12 av julkalendermemes #kronprinsen som försvann #julkalender 2022 #sweblr

[ljussangen]

Jag är soldaten, den som du förlitar dig på Den du försåg med gevär och lärde marschera Allt för din skull, allt för din skull Jag är soldaten utan namn, mig kommer ingen minnas När krutröken lagt sig och solen gått ner Allt för din skull, jag gör allt för din skull

Här plockar du inga svenska liljor, här plockar du inga svenska liljor Så länge jag och min kamrat står upprätt kvar uppå Älvsborgs murar

Jag är soldaten, den som löd de order som gavs Då horisonten fylldes av fiendens skepp Allt för din skull, jag gör allt för din skull Löjtnant Lilja höll ett tal – han vår oro ville stilla Och gjuta mod i den själ som var redo att slåss Jag gör allt för hans skull, jag gör allt för hans skull

Här plockar du inga svenska liljor, här plockar du inga svenska liljor Så länge jag och min kamrat står upprätt kvar uppå Älvsborgs murar

Jag är soldaten, den som såg hur vi mottog ett brev Från danskarnas flotta och en stolt amiral Och jag visste så väl vad han ville vårt befäl Jag är soldaten, den som såg hur ett oöppnat brev Blev skickat tillbaks samma väg som det kom Det var ordlösa ord som dansken förstod

Här plockar du inga svenska liljor, här plockar du inga svenska liljor Så länge jag och min kamrat står upprätt kvar uppå Älvsborgs murar

Hundra kanoner gav eld, vart jag såg var det smärta och blod Våra murar blev grus och vår fana, den brann Men jag fortsatte slåss, jag fortsatte slåss Just när allt tycktes slut fick vi hjälp ifrån Hisingens strand Med en glödande hälsning mot Tordenskiolds skepp Det var Holstein som sköt och hälsningen löd

Här plockar du inga svenska liljor, här plockar du inga svenska liljor Så länge jag och min kamrat står upprätt kvar uppå Älvsborgs murar

Jag är soldaten, den som du förlitar dig på Den du försåg med gevär och lärde marschera

#musik #stefan andersson

[maddyaddy]

3036

Thule, Free Rasalhague Republic

Kavallerist Lang’s Wolfhound thumped through the remnants of the agricultural settlement, its ruins still burning. Twenty meters from his ‘Mech was Löjtnant Erikson, in her Centurion. They were sweeping the remains, looking for survivors, or spoor as to who did this. “Looks like they scarcely had time to get to shelter,” Erikson noted flatly. She was as unflappable as ever. Icewoman, her. “I think we can safely write off this little community. Damage is recent, though. We could track them down; we can make them pay.” 

“Grim.” 

That was Nilsdottir, overlooking the village from a ridge in her Panther. The machine’s PPC provided the Lance with a much-needed long-range punch. “I can be a little detached,” The Löjtnant replied. “You’ve been with me for a tour or two, Nilsa. Don’t act surprised.” 

Lang let them banter, a bit longer, carefully scanning the area. Something stood out, in between a lean-to shed and one of the farmhouses to his left. He zoomed in the ‘Mech’s cameras, taking a closer look, and saw a series of large depressions in the snow. “I’ve got tracks.” 

Löjtnant Erikson’s Centurion tramped over to Lang’s side. “Hmm, those look like ‘Mech tracks, Lang. I’ll call in support from the battalion, then we’ll set out...” 

“Periphery bandits?” Nilsdottir speculated as she came down the ridge into the village. “Or state actors?”

“Who knows; who cares?” Their fourth member went over in his Hatchetman. Svensson was a bit gruff, Lang thought, but he was reliable. “We do our job.”

— — — 

It was rough going up the forested mountain trail, following the tracks. Svensson took the lead of the column, as his Hatchetman was uniquely suited to the complex terrain ahead. As for Lang, he took up the rear, to preclude any ‘pop-up’ or flanking attacks from light ‘Mechs. His Wolfhound had been designed for that sort of work, as a Jenner-killer. Behind Svensson was the Löjtnant, and behind her, Nilsdottir.

“Nothing on scope yet.” Svensson reported as they came to a clearing. “Wait - “ He cursed as laser beams streaked out of the surrounding woods, striking his ‘Mech. “Contact, contact! Damn, they got my AC…” His Hatchetman lurched into motion, as his assailant came into view. 

Immediately, Lang’s targeting computer sprang to life. JR7-D, it reported. A Jenner. Acting on instinct, the Kavallerist gunned his engine, firing first the Wolfhound’s medium laser in the center torso. The beam swept over the arena they found themselves in, searing into the Jenner, while Nilsdottir unloaded her SRMs in support. 

Meanwhile, Svensson fell back, firing his arm-mounted lasers. The Löjtnant covered for him, throwing the body of her ‘Mech between the foe and Svensson. The Jenner pilot, no doubt recognizing the odds were stacked against him, jumped the machine in hopes of fouling their accuracy. Lang kept on it, tracking the red-plated devil. He couldn’t beat them in a battle of speed, but the trees on the edge limited mobility. 

As soon as the Jenner landed, Kavallerist Lang charged in under autocannon cover from the Löjtnant. He took great strides, his Wolfhound’s fist swinging to contact his foe. Armor gave way, crumpling under the force of his manipulator. Backing up slowly, Lang exhaled loudly. “Rasalhague terrorists, kisama.” the Jenner MechWarrior said in growling tones. “My death will not end this. The Dragon’s jaws will close shut around your rebellion.”

“A Ronin holdout.” Löjtnant Erikson declared. Her Centurion leveled its Autocannon at the Jenner. She calmly spoke to the Drac. “Listen. Your own nation has turned its back on you, aibō. No Dropship is coming to pick you up. What you did here - it had no purpose. Give up, and come with us peacefully.”

“Yā!” The Jenner wheeled about, its pilot struggling to keep the machine standing. He was gearing up for a last, desperate charge. Damned Drac fanaticism. “They will come and kill you all!” Lang kept backing up, trying to make some distance. “You lie! I will not die futilely!”

The comms feed was consumed by the sound of an almost inhuman scream as the Jenner charged straight ahead. Erikson sighed. “All units, weapons free.” A blistering hail of lasers, autocannon shells, and missiles opened up. They tore the onrushing Jenner apart, torso from legs, its cockpit burning white-hot from the lasers. Hell of a way to die, Lang thought. 

“What a waste,” Nilsdottir said of the smoking, twisted corpse of the Jenner. “Damned idiot.” She choked her words out. “Just GIVE UP!” Lang’s stomach turned as they swept the area for any other Ronin ‘Mechs. There was no jubilation in the defeat of such an enemy; he just felt a resigned sadness. 

#battletech #Free Rasalhague Republic #Draconis Combine

[whitewaterpaper]

SoIF05: ”Dödssynden” [Kapitel 06–07].

En läsecirkel tillsammans med @kulturdasset, delmål :6.

Författare: Margit Sandemo. Serie: Sagan om Isfolket, Bok 5.

Publicerad: 1982. Medium: eBok/eLib (2019).

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Och som väntat, Kulturdasset nämnde det redan förra veckan, så blir det mer tydligt att Margit har planer att låta Alexander och Gråstensholmarna bilda lag. Även om det kanske inte gått riktigt så långt än. För inte nog med att Brand, Trond och Jesper hamnar i Alexanders trupp -- Tarjei anländer för att sätta upp ett fältsjukhus (eftersom han inte lyckades återvända till skolan).

Och bland fotfolket, långt bakom hans trupp, befann sig den lilla norska gruppen. Bland dem var tre unga män från Gråstensholm socken: Bröderna Trond och Brand av Isfolket, och stalldrängen Klaus snälle och foglige son Jesper. Utan att Alexander hade någon aning om deras existens. Inte heller visste någon av dem något om vem det var, som en mörk kväll kom till trossen längst bak i tåget, för att upprätta ett fältsjukhus…

Jag antar att vi framöver kommer att få en återförening pojkarna emellan. Apropå pojkarna från Gråstensholm så fick vi nu äntligen reda på vem det var som Tengel såg glimtar av kattgult i. Och precis som jag spånade i Kulturdassets kommentarsfält förra veckan var det en dimridå att Margit S. pekade ut så många likheter mellan Cecilie och Sol. Och som vi spekulerat i var det en av Ares tre söner.

Trond och Brand verkar för det första inte ta det onda arvet på allvar, och Trond verkar till och med se sig själv som ”den rättmäktiga arvingen” för Sols skattpåse. Han verkar dock vara helt omedveten om att det krävs viss utbildning för att locka fram magin. Det skall bli väldigt intressant att se huruvida det blir en konflikt av det här. Jag ser det inte som omöjligt att Trond skulle kunna ryka ihop med Tarjei och hävda sin rätt.

Trond lyckas i alla fall vända sin överambitiösthet till sin egen fördel. Och lyckas snacka till sig en chans att bli löjtnant. Nu slutar det bara med att bli befordrad till korpral – men det är uppenbart att Margit S. planerar en raketkarriär för Ares näst äldste son. (Jag kan faktiskt tycka det gick lite väl smidigt för Trond att vinna över karlarna på sin sida). Och att han finner sig hemma i armén hänger med all säkerhet ihop med drifterna som faller samman med det onda arvet. Undrar om det kommer komma en punkt när han är tvungen att välja mellan sin karriär och familjen, och om han i ett sådant läge – likt Sol – väljer familjen.

Vi får en uppdatering från Gråstensholm. Dels om Kolgrim som tydligen planerar en egen liten raketkarriär: som ängel. Jag, liksom Cecilie, är dock snarare nyfikna på vad han har i baktankarna den lilla satungen. Kanske siktar han fortfarande på trollens fest?

Tro det, tänkte Cecilie beskt. Vad är det du lägger upp till nu, du Satans egen lilla räv? Eller har du bara funnit ut, att du vinner mer fördelar på att visa en snäll fasad?

Och så fick vi veta hur det gick för Martinus och hans fru Julie. Liv skiver att hon ”mjukades upp kolossalt” på slutet. Och jag har på känn att vi skall lägga Tönsberg på minnet. För även om det verkar så nu och Martinus och Julie är utskrivna ut historien så säger min magkänsla att den domprost/biskop från Tönsberg kommer dyka upp igen framöver. Kanske inte i denna bok, men någon av de kommande

Även för Cecilie blir det händelserikt, på ett kanske mindre positivt sätt. Jag skall erkänna att jag inte tänkte på möjligheten till missfall tidigare. Så scenerna mellan hushovmästarinnan och Cecilie där den senare tvingas ta den vildaste hästen hem, var lite som att se på när ett tåg är på väg att spåra ur.

Det som skrämmer mig är att hon kanske inte ens får påföljder för sitt beteende. Trots att hon mer eller mindre är personligen ansvarig för Cecilies fall och missfall. Kanske att Alexander kan gå till Christian. Hushovmästarinnan kanske har fått för sig att hon står över Cecilie – men jag tror inte hon står över Alexander. Det skall bli väldigt intressant att se om den maktmissbrukande hushovmästarinnan nu äntligen satt krokben för sig själv, för den ende som möjligen skulle kunna skydda henne är ju med Christian i Danmark – och jag har fått intrycket av att hon inte direkt har mycket att säga till om.

Missfallet får i alla fall Cecilie och Alexanders syster Ursula och komma varandra närmare. Och Ursula fyller i lite av Alexanders bakgrund som han inte mindes själv. (Det skulle visa sig att han förträngt en stor portion av sin barndom). Hela avsnittet om Alexander och den pojkhungrige betjänten var delvis jobbig läsning, och då inte bara från den vinkel att ett barn for illa och uppenbarligen blev än mer straffad för det. Men också för att hela tankegången om homosexualitet som en sjukdom som går att bota är med dagens mått både problematisk och utdaterad. (Även om den med all säkerhet är i linje med den tid boken utspelar dig).

Och hon såg en liten, liten möjlighet nu till att Alexander varit normal från början. Och att han kunde bli det igen.

Det är i alla fall uppenbart här att det öppnas för att Alexanders sexualitet kanske kan komma att ändras/utvecklas. En del av mig är rädd att det inte kommer handla om bisexualitet utan snarare total omvändelse. Ursula verkar i alla fall övertygad om att fler barn finns i deras framtid.

Jag gillar också att även om det var lite under falska premisser (barnet var inte Alexanders) att Ursula stäcker ut en liten olivkvist till Alexander. Det är uppenbart att Ursula gillar Cecilie och nu är öppen för att bygga om och förbättra deras relation syskon emellan. Vem vet, hon kanske kommer föra en liten rövare hon med över hur hushovmästarinnan behandlade Cecilie?

Avslutningsvis vill jag bara nämna att jag känner igen ”gunstig junker” från någonstans. Vet bara inte vart? Min första tanke var att det förekommer i Elsa Beskows sagor – men det är väldigt länge sedan jag läste den boken. Väldigt länge. Det kan också ha ploppat upp någonstans i alla fantasy-romaner man plöjt genom åren. På Wikipedia kan jag läsa att ”junker” har flera betydelser både ”ung herre” som jag tolkade det som och ”officersaspirant” där bägge ju passar in på Trond.

Källor:

Boken @ Goodreads.

Boken @ libris.kb.se.

eBibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

Junker @ sv.wikipedia.org.

#läsning #bokcirkel #läsecirkel #böcker #dödssynden #margit sandemo #soif #soif5 #sagan om isfolket 5 #sagan om isfolket #historisk fiktion #romantik #romance #fantasy #se #1982 #2019 #gunstig junker #junker

[finnish-art-gallery]

Löjtnant Jacob Gillberg, Carl Gustaf Gillberg, Finnish National Gallery

Luutnantti Jacob Gillberg (1724 - 1793)

http://kokoelmat.fng.fi/app?si=S+352

#finngallery #europeana #artmuseum #museumarchive #finnishnationalgallery

[surejaya]

Playground (Playground, #1)

Download : Playground (Playground, #1) More Book at: Zaqist Book

Playground (Playground, #1) by Lars Kepler

Under en insats i Kosovo blir löjtnant Jasmin Pascal-Anderson skjuten och hennes hjärta står stilla under fyrtio sekunder. När hon återvänder till livet kan hon inte sluta tala om att döden börjar med en våldsam hamnstad där de styrande håller på att förlora kontrollen över den organiserade brottsligheten. Jasmin behandlas för sin krigspsykos, lämnar det militära och försöker leva ett stillsamt liv när någonting fruktansvärt händer. Tillsammans med sin femårige son hamnar hon i en bilolycka. På sjukhuset upptäcker läkarna en blödning från sonens kranskärl. För att kunna operera honom måste de stanna hans hjärta. Ingen kan svara på om de många vittnesmålen från tillfälligt döda bara beror på att hjärnan reagerar panikartat på syrebristen som uppstår när hjärtat står stilla. Men Jasmin törs inte ta risken. Hon vet att hennes son inte kommer att klara sig tillbaka till livet på egen hand om hamnstaden finns på riktigt. Den andra sidan är en mycket farlig plats och farligast av allt är lekplatsen – playground.

Download : Playground (Playground, #1) More Book at: Zaqist Book

#book #zaqistbook #epub #kindle #GreatReads #MustRead #WhatToRead

[35joni]

För 100 år sedan … på hav, i luft, på land!

I januari 1920 köpte Svenska Amerika Linien sitt andra fartyg – turbinångaren ”Drottningholm” som på sin tid var Nordens snabbaste passagerarfartyg. Fartyget var i SAL:s tjänst under 26 år. 1955 skrotades hon. Ett foto i Sjöhistoriska museets samlingar visar en fin hytt!

Samma år öppnades Göteborgs första flygstation av större mått av Svenska Lufttrafikbolaget. Stationen var förlagd till ett flygfält på Tingstadvassen! Fotot därifrån visar den oansenliga byggnaden högst upp i bild som är en hangarbyggnad som hörde till flygverksamheten till en bit in på trettiotalet.

I maj flyttades elever från ”fattigfriskolan” till nybyggda Odinskolan, och i juli fick göteborgarna för första gången se ett fallskärmshopp. Det var löjtnant Thörnblad som stod för den bedriften. Det skedde i samband med Svenska mässan och uthoppet gjordes vid Långedrag!

På hösten var Göteborgs Frilager vid Rosenlundskanalen färdigbyggt. Det första av sitt slag i Sverige och var ritat av Kurt Samuelsson.

Det året hade Göteborg 202 328 invånare.

(Foto: S/S Drottningholm/Sjöhistoriska museet, Tingstadvassen/Regionarkivet, Frilagret/Carlotta)

[listervik]

Jorden runt på alla fyra

del 7

Uppmärksamheten blev till slut för mycket. De kunde inte ens gå in på en restaurang och äta lite spagetti och dricka ett glas lantvin utan att folk trängde sig in i restaurangen. Det blev kaos i trafiken och till sist upplyste polisen dem om att det var bäst om de genast fortsatte sin färd. Men de var trötta och hade ingen lust att just då börja gå vidare, så under mörkrets beskydd gick de längs med husväggarna och drog sig ner i hamnen för att finna ett natthärbärge. De smög ombord på ett fartyg. En vakt såg dem och då de frågade om det fanns någon hytt de kunde hyra över natten sa han att så inte var fallet. Men om de höll till godo under en presenning i en livbåt så gick det bra. De tog anbudet. Vakten lovade att han skulle väcka dem på morgonen innan båten skulle gå. Men det glömde han tydligen och de for iväg med båten. När båten efter en tid nådde land smög flickorna sig in bland passagerarna och lyckades ta sig ut. Var var de? En tjänsteman stämplade deras pass och där stod det Trieste. 

De blev trötta på alla italienare som uppmärksammade dem och erbjöd dem giftermål. Några ville sova i tältet hos dem och andra skulle nöja sig med en hårlock.

Greta och Lisbeth fortsatte sin vandring till Venedig, Bologna och Pisa. De liftade och en bil stannade och det visade sig vara två norrmän, som bilade runt i Europa. Norrmännen och tjejer såg Rom tillsammans och sedan skildes deras vägar år. Norrmännen lämnade efter sig varsin dikt:

Greta och Lisbeth på vej genom verden.                                                        Fulgte oss trofast to dage paa färden                                                               Med ilfluers dans i mörkret                                                                               Under Italiens brinnande sol                                                                               Bland gresshoppe, med sang och törne

Verden derute kan kalle.                                                                                       Med byer och skog og elv.                                                                                  Men den störste skatt av dem alle.                                                                       Finns kun i nere self.

Färden gick nu vidare via Neapel, Foggia, Bari, Taranto till Brindisi. Där träffade de Topsy som skulle följa dem en bit på vägen. “Topsy blev en besvikelse. Hon var lat och dum och envis och hade svårt att hålla takten med oss. Hon hade också en irriterande förkärlek för tistlar vid vägkanten”. Topsy var en åsna.

En gång när Lisbeth satt på Topsys rygg och Greta gick lite bakom, stannade en bil vid Greta och undrade om hon ville åka. Hon hoppade in i bilen. Karlen satte fart och for förbi Lisbeth. Greta som var bra på jiujitsu fick karln att stanna bilen, sedan kastade hon honom i diket. Han for in i bilen och iväg i en väldig fart i motsatt riktning. 

Vid gränsen till Albanien förklarade de för tulltjänstemannen att de hade bråttom och Topsy fick gå över gränsen. Tjejerna skulle fortsätta med en båt. Tullmännen kollade deras bagage och hittade dynamit och stubintråd i ryggsäcken. Då blev det stopp. Dynamiten hade de fått av några skrattande vägarbetare i Albanien. Greta och Lisbeth förklarade att de skulle gå över bergen i Albanien och då kunde de kanske behöva dynamiten. Mannen stoppade ner fynden i ryggsäcken och sa “Var rädda om Albanien”.

En natt blev de inlåsta i en moské, de kunde inte ta sig ut. I en kista låg en död man. Det blev en skräcknatt. Inga slöjor hade de och de tillhörde de otrogna. På morgonen då moskén låstes upp lyckades de smyga ut osynliga.

De gick via Vallon i Albanien till Korcia, vid den grekiska gränsen. Där träffade de en trevlig löjtnant, som kunde tala tyska. Han bjöd in dem att bo hos honom och hans familj. När de skulle lämna stället så tog löjtnanten med sig sitt gevär ut och avlossade fem skott. Det var ett sätt att hedra dem med salut. Ingen av grannarna reagerade på skottlossningen, “ett skott i Albanien uppmärksammades i stort inte mer än en nysning”. Albanien var svår forcerat  med sina höga berg och djupa dalar. Bergen var branta och en dag när Lisbeth red på Topsy så snubblade Topsy till och Lisbeth föll av och rullade ner för den steniga branten. Hon mörbultades mer och mer desto längre ner hon rullade. Färden slutade med att hon slog huvudet i en sten och domnade av. När hon vaknade upp kunde hon konstatera att alla ben i kroppen var hela.

 fortsättning följer.

[cawamedia]

Frost 2 (engelska: Frozen 2) är en kommande amerikansk animerad film med planerad premiär Julen 2019 i produktion av Walt Disney Company och regi av Chris Buck och Jennifer Lee. Den är en uppföljare till filmen Frost från 2013, som är baserad på H.C. Andersens saga Snödrottningen från 1845.

Genre Animerad Äventyr Drama Familj Fantasy Komedi Musikal Regissör Chris Buck Jennifer Lee Producent Peter Del Vecho Manus Jennifer Lee Allison Schroeder Originalröster Idina Menzel Kristen Bell Jonathan Groff Josh Gad Produktionsbolag Walt Disney Pictures Walt Disney Feature Animation Distribution Walt Disney Studios Motion Pictures Premiär

27 november 2019 (USA)

25 december 2019 (Sverige)

Land  USA Språk Engelska Föregångare Frost

Filmen har svensk premiär den 25 december 2019. Arrangemang ZAP Events & PR

Många skådespelarnamn återkommer som röster i Frost 2. Här är samtliga, både engelska och svenska röster.

 Elsa görs på engelska av Idina Menzel och på svenska av Annika Herlitz.

 Anna görs av Kristen Bell och på svenska av Mimmi Sandén.

 Som Kristoffer hörs Jonathan Groff och på svenska Sebastian Karlsson.

 Olofs röst görs av Josh Gad och på svenska av Nassim Al Fakir.

 Som Pappsen hörs Ciarán Hinds och Torsten Wahlund på svenska.

 Drottning Iduna görs av Evan Rachel Wood och på svenska av Linda Olsson.

 Löjtnant Destin Mattias av Sterling K. Brown och John Alexander Eriksson på svenska.

 Kung Ragnars röst gör Alfred Molina och Felix Engström på svenska.

 Yelenas röst görs av Martha Plimpton och Astrid Assefa på svenska.

 Som Reidar hörs Jason Ritter och Martin Redhe Nord på svenska.

 Månskäras röst görs av Rachel Matthews och Sofia Pekkari på svenska.

    Frozen 2 – galapremiär Frost 2 (engelska: Frozen 2) är en kommande amerikansk animerad film med planerad premiär Julen 2019 i produktion av Walt Disney Company och regi av Chris Buck och Jennifer Lee.

[netfilm24]

Night Hunter 2019

Filmöversikt :

  Night Hunter 2019

    Produkten av 2019 .

En film i som action genren .

    Director av David Raymond .

    Berättelsen handlar om en löjtnant som, tillsammans med sin polisstyrka och ett antal människor, fastnar i en kidnappning som har ett långt och mycket farligt fall …

            Kända Medverkande kan presenteras som Alexandra Daddario , Henry Cavill och Minka Kelly .

        Director & Producenten och Författare av den här filmen är :

David Raymond .

        Medverkande av den här filmen är :

  Alexandra Daddario , Henry Cavill , Minka Kelly , Ben Kingsley , Stanley Tucci , Nathan Fillion , Sara Thompson , Brendan Fletcher , Eliana Jones och Emma Tremblay .

Director & Producenten & Författare och Medverkande av den här filmen .

        #gallery-0-5 { margin: auto; } #gallery-0-5 .gallery-item { float: left; margin-top: 10px; text-align: center; width: 33%; } #gallery-0-5 img { border: 2px solid #cfcfcf; } #gallery-0-5 .gallery-caption { margin-left: 0; } /* see gallery_shortcode() in wp-includes/media.php */

David Raymond ( Director & Producenter och Författare )

Alexandra Daddario

Henry Cavill

Minka Kelly

Ben Kingsley

Stanley Tucci

Nathan Fillion

Sara Thompson

Brendan Fletcher

Eliana Jones

Emma Tremblay

Night Hunter 2019 Night Hunter 2019 Filmöversikt : Night Hunter 2019 Produkten av 2019 . En film i som action genren .

[atriumforlag]

Trettonde året med Atrium Förlag – barnböcker, översvämning och favoriter i repris

Året inleddes med att både Ruben Östlund och Stig Björkman guldbaggebelönades i januari – den senare mottog en hedersguldbagge för hela sitt konstnärsskap! – och Östlunds Guldpalmsvinnare ”The Square” (vars manus vi som bekant gav ut i boken ”Rutan”) blev därtill både Golden Globe- och Oscarsnominerad för bästa utländska film. Dessutom blev det på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm äntligen bejublad urpremiär för Björn Runges finfina "Jag är en annan nu", som vi gav ut redan året innan – då under namnet ”Stillhetens hav”. Pjäsen kommer under 2019 även att bege sig på turné med Riksteatern.

Dock var 2017 en stor missräkning ifråga om intäkter så inför 2018 tog vi beslutet att endast ge ut barnböcker, i förhoppning om att kunna vända trenden.

Årets första bok, den grekiska bilderboken ”Ett sista brev” av Antonis Papatheodoulou (text) och Iris Samartzi (bild), i översättning av Anna Maria Gull, hade vi sett omtalad på diverse bokbloggar och blev överraskade när det visade sig att inget svenskt förlag hade kastat sig över den här pärlan. Den mysiga berättelsen om brevbäraren herr Kostas sista dag på arbetet och det allra sista brevet han har kvar att dela ut blev vår största boksuccé för året. SvD lyfte fram den som en av de bästa barnböckerna, Pelle Lindblom tipsade om den i SVT:s Go’kväll och Lotta Olsson i DN hyllade bilderna i boken som ”exceptionella”. För att fortsätta citera Lotta Olsson: ”Det är en hel liten värld som döljer sig i kartongkuvertet, uppfinningsrik på samma sätt som argentinska ISOL, Almapristagaren, gör sina bilder. Och ju längre man betraktar den, desto mer växer den.” 

Både vi själva och andra passade under året på att ordna olika arrangemang utifrån boken, alltifrån brevcollage på Pilgatan i Umeå till bokteater hos Tranströmerbiblioteket på Medborgarplatsen i Stockholm. Det som gör boken extra speciell är kartongkuvertet, dvs att boken har ett omslag som gör själva boken till ett brev – något som lett till en och annan rolig anekdot under året – exempelvis Go’kvälls programledare Pia Herrera som genast utbrast "Är det en bok ens en gång?” när hon fick se boken eller Bibliotekstjänst (BTJ) som vi fick truga rejält för att överhuvudtaget få till ett omdöme, då de ansåg att ”eftersom den kommer i en liten låda/kartong bedöms den som mindre lämplig för biblioteksbruk”. Då vi fick dem att inse att kuvertomslaget går att ta av blev resultatet ett omdöme med högsta betyg (5:a) och formuleringar som ”en utsökt upptäcktsfärd läsaren bjuds in i” och ”bilderbokspärla”.

Littfest blev precis som alltid en av årets höjdpunkter för vår del. Vi fanns traditionsenligt på plats med ett allt mer dignande bokbord och bjöd denna gång upp Stig Björkman som fyllde Tonsalen till bristningsgränsen när han berättade om sina möten med filmhistoriens giganter som Bergman, Antonioni, Hitchcock och Tarkovskij – och dessutom om sin kommande dokumentär om och med Joyce Carol Oates (vi fick till och med se en glimt ur filmen över ett år innan tilltänkt premiär!). Han passade även på att besöka Löjtnant Grahns gård, det hus i Umeå där hans mor växte upp. Hans fina bok ”Michelangelos blick” fick sedan fortsatt uppmärksamhet på sina håll under året, exempelvis när Mikael Timm i radio gjorde ett söndagsprogram om Antonioni och alienation.

På Littfest släppte vi även 2018 års andra bok – ännu en titel av vår favorit Siobhan Dowd, ”Paveen och buffertjejen”, i översättning av Helena Ridelberg och med förord av Patrick Ness. Ursprungligen var det den novell med vilken Dowd debuterade som författare 2004 (skriven utifrån vad Dowds egna vänner inom resandekulturen hade upplevt) men som sådan hade den tyvärr i det närmaste glömts bort. Först nu tack vare Emma Shoards fantastiska illustrationer har den fått välförtjänt uppmärksamhet och spridning, och blev också vår första grafiska ungdomsroman. Berättelsen handlar om det irländska resandefolket, pavees, och hur de blir bemötta av lokalbokningen, som de kallar buffers – en träffsäker skildring om rädslan för det annorlunda, som vi tänkte var precis vad vår tid behöver, samtidigt som den också är en fin skildring av ett möte mellan två ungdomar som båda kämpar med sina utanförskap. Vi hade alltså stora förhoppningar på boken, i synnerhet då temat är brännande aktuellt i vår tid, men tyvärr fann boken inga recensenter.

Årets tredje bok, Jean Julliens lekfulla ”Före & efter”, som utkom i maj, skulle vi kunna berätta mycket om. Till att börja med hur vi fann den, i butiken på konstbiennalen i Venedig året innan, dit vi hade flytt undan ett skyfall, och då fann den helt oemotståndlig. Sedan hur vi förhandlade oss fram och tillbaka med originalförlaget Phaidon och till slut fick ge oss för att trycka även en svensk upplaga i Kina. Dittills hade vi mycket medvetet undvikit att trycka böcker utanför Europa men när det till sist blev ett ultimatum ville vi hellre ge ut boken än att inte göra det. Resultatet är alltså vår allra första och förhoppningsvis sista Kina-tryckta bok samt vår hittills enda pekbok, som fick ett fint bemötande på många håll – inte minst i SvD som framhöll den som en favorit, men även tidningen Förskolan. Idén om att det alltid finns ett före och ett efter på allting är humoristiskt och kongenialt enkelt gestaltad av Jullien, med ett uppslag som visar före och nästa uppslag efter – före och efter bebisen föds, före och efter en dag på stranden, före och efter att katten tvättar sig etc. Jullien är annars mest känd som mannen bakom #peaceforparis-symbolen. "Före & efter" blev den första av hans helt egna böcker – sådana som han stått för själv genom att både ta fram koncept och illustrera – att utkomma på svenska.

Så långt kändes det som att allt gick vår väg. Men så hände det som inte fick hända. Den 23 juli, mitt i den varmaste av somrar, fick vi ett meddelande om vattenskada i vårt förråd/boklager, där vi sedan tio år förvarat merparten av vår utgivning (allt det som inte lagerhålls på Förlagssystem i Falun). Vi begav oss dit med detsamma och beskådade förödelsen – uppemot 30 cm vatten som runnit in via golvet efter en störtskur dagen innan, och allt i förrådet hade rasat. Därefter fick vi jobba dag och natt för att tömma förrådet så att golv och väggar skulle kunna torka, och i samma veva även slänga alla de böcker som inte gick att rädda – totalt över 1600 böcker. Det innebar en förlust på nästan halva vår årsomsättning, som tyvärr inte heller täcktes av vår försäkring då den inte täcker naturkatastrofer, som skyfall tydligen räknas till. 

Översvämningen i vårt boklager uppmärksammades även stort i lokala Västerbottens-Kuriren. Först ett par veckor senare kunde vi köra in återstående böcker i förrådet igen och inventera lagret. Det mesta gick ändå att rädda, det var det understa lagret som hade tagit smällen. Under tiden ordnades insamlingar med anledning av detta, medan andra köpte en extra bok för att stötta oss, och allt detta är vi djupt tacksamma för. Tack vare allt oväntat stöd kunde vi åter blicka framåt mot nya bokprojekt.

Nya böcker i all ära men det värmer lite extra när äldre titlar åter uppmärksammas. Exempelvis när Dramaten i höstas åter satte upp Erland Josephsons pjäs "En natt i den svenska sommaren". Föreställningarna på Elverket blev i stort sett utsålda och uppsättningen hyllad. Både pjäsen (i en volym som också innehåller Radioteaterns prisbelönta inspelning) och våra övriga Tarkovskij-titlar fanns att köpa på plats.

En annan favorit som åter besökte Sverige i september var Jenny Valentine, som gästade SmåBus Barnboksfestival i Småland för att berätta om sitt år som "Hay Festival International Fellow" och om sina möten med unga människor från hela världen, i syfte att öka deras inflytande och ge dem en röst. Vi fick också veta att hon har en ny bok på gång, som vi hoppas kunna ge ut om inte 2019 så i alla fall 2020.

Och så var det dags – årets stora satsning, som vi arbetat med i flera år, släpptes också i slutet av september: E B Whites tre klassiska barnböcker "Stuart Little", "Min vän Charlotte" och "Svanens trumpet", med nya färgillustrationer av Jenny Berggren. Detta var första gången (även internationellt sett) som böckerna gavs ut i en samlad satsning med just färgbilder av en och samma illustratör.

”Stuart Little” hade för länge sedan utkommit på svenska i ett par utgåvor med namnet ”Knatten”, där ett helt kapitel hade utelämnats. Det gjorde att vi såg nödvändigheten i en komplett nyöversättning, som gjordes av Christo Burman. ”Svanens trumpet” hade vi tidigare gett ut 2009 men hade nu möjlighet att revidera översättningen av Kerstin och Olle Backman. ”Min vän Charlotte” slutligen, Whites största framgång tillika en av historiens mest älskade barnboksklassiker, hade översatts till svenska av Britt G Hallqvist – en fin klassisk översättning som dock blivit daterad med åren. Vi bad därför Kerstin Backman revidera även Hallqvists översättning avseende svårtillgängligt ålderdomliga partier och uttryck som ”en särdeles gris” för att den fortsatt skulle hålla för att sätta i händerna på moderna barn. 

Satsningen på Whites böcker var mångsidig: vi gjorde boktrailers, arrangerade sagostunder, workshops och utställningar med originalbilder både i Umeå (Bokcafé Pilgatan) och Stockholm (Hornstulls bibliotek). Tyvärr fick vi endast gensvar på det lokala planet – även om det gensvaret i sin tur var massivt, då böckerna och illustrationerna uppmärksammades i SVT Nyheter Västerbotten, Morgon i P4 Västerbotten, ett av de sista numren av Umeå Tidning och sedermera också en finfin recension av Lena Kjersén Edman i Västerbottens-Kuriren.

Parallellt med White-släppet gick Bokmässan i Göteborg av stapeln, och även om vi detta år inte besökte mässan fanns vi ändå närvarande genom att IBBY Sverige där delade ut en Silverstjärna till vår favoritbilderbok från föregående år, "Den stora berättelsen om en liten linje" av Serge Bloch, i översättning av Christo Burman. Den hade tidigare under året också nominerats till Peter Pan-priset samt fått en uppskattande recension av ingen mindre än Fibben Hald i Opsis.

När vi nu tar ett steg tillbaka och blickar tillbaka på 2018 års utgivning kan vi se att det blev ett riktigt bra barnboksår för oss, med några helt fantastiska böcker som både vi och ni läsare har gillat extra mycket. Försäljningsmässigt en klar bättring från året innan, även om svårigheterna med att synliggöra våra böcker – både i butikshyllan och på kultursidor – näranog förvärrats. Även i år har vi behövt skicka en del utgångna böcker till makulering, vilket alltid smärtar – bland dem Elfriede Jelineks ”Prinsessdramer”. White-böckerna tog så mycket tid i anspråk att vi inte hann ta fram en ny hemsida, så vi siktar på att lyckas med det nästa år istället. Men framförallt så ser vi fram emot att då släppa flera spännande böcker, varav några redan befinner sig i tryck!

[fotbollstrojoronline]

Messi är en del av anledningen till att Antoine Griezmann vägrade Barcelona

Barcelona var intresserad av franskmannen men han bestämde sig för att stanna kvar på Atletico Madrid. Han hade verkade som ett drag men släppte en video efter VM som förklarar sitt beslut att stanna i den spanska huvudstaden. Billiga fotbollströjor till salu online butik.

Messi är förmodligen den största aktören i världen och många försäljningsställen rapporterar att han är en viktig beslutsfattare i Barcelona. Och Griezmann har medgett att han vet att han inte skulle vara stjärnan i Nou Camp spelade en roll i hans val. Du kan också köpa Messi Barcelona tröja för att visa ditt stöd.

Griezmann sa: "Var det svårt att vägra Barca? Det var väldigt svårt. Men då finns klubben där du är, var du är en viktig aktör och där de bygger ett projekt runt om dig. Omedvetet kan Messi löjtnant ha spelat en del.

"Men mina lagkamrater och folk i klubben [Atleti] gjorde allt, de kom till prata med mig, de ökade min lön. De gjorde allt för att visa att det var mitt hem och att jag inte skulle lämna."

[whitewaterpaper]

Wynonna Earp: Daddy Lessons. [S03E11]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Det drar ihop sig.

Jag skall erkänna att även om jag undrade varför man gjorde omaket med att introducera Charlie som karaktär så blev jag överraskad att se vem han egentligen var. Och det var kanske inte förrän historien med minnesförlust ock grejor som saker och ting kanske började falla på plats. Charlie är givetvis Julian. Vilken tur att Waverly utverkade ytterligare ett mirakel och väckte honom till liv igen. 😋

Och det påverkar givetvis Doc som festade på hans blod i förra avsnittet. Tro’t eller ej men odödligt blod är tydligen sjukt beroendeframkallande för vampyrer. Det är så illa att Kate faktiskt tar kontakt med Nicole om saken.

Wynonna å sin sida försöker avpollettera Bulshar (eller i alla fall hitta en medellinje där hon kan hålla både Purgatorys och sin familj säker). Här kan man ju spekulera i om Ward hyste liknande förhoppningar på sin tid men jag betvivlar det.

Intressant grej det där med att Bulshar inte kan röra Wynonna och att gengångarna inte är blint lojala mot honom. Jag gillar att gengångarna inte alltid har visats upp som hjärtlösa monster utan att några fått påvisa drag av att faktiskt utvecklas på ett positivt vis genom åren.

Och hur road Bulshar ändå var av att Wynonna föreslog sig själv som sin löjtnant så för ett ögonblick hade jag inte varit förvånad om det gått vägen.

Mercedes är kanske inte den största av karaktärer denna gång – men väldigt kul att hon blir inlyft igen efter förra säsongen och att karaktären inte bara försvann. Och i det här avsnittet är hon riktigt intressant bitvis med att dels känna att hon inte orkar vara någon rebell och bara följa med strömmen för att ändå sedan delvis stödja Wynonnas försöka att åstadkomma en brytning mellan Bulshar och gengångarna.

Men Waverly är minst lika intressant som resten av avsnittet. Nu var nog första gången som jag drog en parallell mellan tjatet om ”trädgården” (även känt som paradiset) och att Waverly föddes i ett stort växthus. Hon avslöjar också att stentrappan i skogen kallar på henne, och att hon till och med känner ett stort behov av att gå upp för den. (En del av mig misstänker att Kevin antingen höll tyst om den delen, eller att Waverly känner behovet för att hon egentligen inte vill förvandlas till en staty).

Föga förvånande så ser inte Wynonna trappan alls, hon har nig haft ett litet för struligt liv för det – eller också förekommer någon form av förnekelse. Wynnona lär för övrigt knappast uppskatta ironin att hon lämnade Waverlys säkerhet i Charlies händer (som med all säkerhet kommer leda Waverly rött in i det öde som Wynonna inte vill att hon följer).

Jag hade faktiskt räknat med att Mama Earp skulle återvända mot säsongens slut, jag försöker avstå frestelsen att kolla rollistan inför sista avsnittet. Det skulle kännas konstigt om hon inte återkom, speciellt sedan Julian nu visar sig i Purgatory.

#wynonna earp #wynonna earp season 3 #wynonna earp S03E11 #S03E11 daddy lessons #daddy lessons #emily andras #beau smith #melanie scrofano #tim rozon #dominique provost-chalkley #katherine barrell #megan follows #michael eklund #varun saranga #dani kind #jean marchand #action #drama #fantasy #mystery #thriller #western #syfy #idw #us #2018 #to be seen by kulturdasset