#Kulspruta | Explore Tumblr Posts and Blogs

verkan-podcast · 3 years

Text

Ep 08: Myter

”Det går lika bra att skjuta med locket stängt”

Nej, det gör det inte. Hade det varit det optimala sättet att skjuta med rödpunktsikte så hade världens främsta tillverkare av rödpunktsikten inte brytt sig om att montera en massa linselement framför dioden som genererar den röda pricken.

Men vad är grejen med ”locket stängt”-iden?

Jo, det GÅR att skjuta med locket stängt, det går tom att träffa. Vissa tränare, tom aimpoint själva, använder att skjuta med främre locket stängt som en metod för att lära in att dels skjuta med båda ögonen öppna och dels skjuta med fokus på målet istället för på kornpunkten. Min teori är att detta ”kan” har nämnts tidigt i någon införande kurs och sedan fått fäste och blivit ett ”ska”. Anledningarna sägs då var allt från att främre linsen skulle avge röjande reflexer, att rödpunkten lyser framåt på ett sätt som gör den synlig i bildförstärkare och att man kan få snö på linsen om man har locket öppet och så vidare. Jag har hört det mesta.

Men vad är problemet med att skjuta med främre locket stängt?

Det korta svaret är att de allra flesta drabbas av vad som enklast kan beskrivas som ett parallaxfel som gör att träffläget börjar vandra på olika avstånd.

Utveckla

Den långa förklaringen kräver att vi först förstår hur våra ögon fungerar. Så vida du inte sitter och kör bil eller stridsvagn så prova gärna det här experimentet på dig själv: Titta rakt fram på en punkt så långt fram som möjligt. Sätt sedan upp ett finger på armlängds avstånd och fokusera på fingerspetsen. För sedan fingret långsamt närmre och närmre sitt ansikte till du träffar näsan. Som du troligtvis märkte så skelar ögonen mer och mer ju närmre din fokuspunkt kommer dina ögon. Våra ögon är alltså individuellt upphängda i huvudet så om vi istället tänker oss att du precis som stålmannen kan skjuta laserstrålar med ögonen och du vill laserbekämpa en punkt 500 meter längre bort, då kommer laserstrålarna - och alltså riktningen på dina ögon att konvergera vid den punkten. Om du sedan målväxlar till en ny punkt 50 meter från dig så kommer lasrarna att konvergera där och alltså ha en annan vinkel än vid bekämpningen av 500 metersmålet. Vi pratar inte om enorma förändringar i vinkel men likväl en förändring.

Men eftersom vi inte är stålmannen så måste vi skjuta automatkarbin, inte ögonlasrar, vilket innebär att vi måste sätta ett riktmedel framför ena ögat. Om vi inte kan se igenom riktmedlet så vet ögat inte heller om vart det ska konvergera med det andra ögat, vilket innebär att ögat som vi har täckt för kommer att börja vandra iväg. Det går till viss del att testa det här fenomenet själv genom att med en hand över ena ögat låsa fokus på ett föremål i fjärran och sen ta bort handen - det kommer att vara en liten men märkbar fördröjning innan det täckta ögat är med på banan och dess ”laserstråle” konvergerar med det andra ögat.

Men varför har det här blivit så seglivat?

Ja du. Dels för att ”min fänrik sa”-kraften är extremt stark i den här verksamheten, men också för att problemet inte riktigt uppenbarar sig om jag bara skjuter på samma avstånd. Om allt jag gör är att skjuta liggande på 100 meter så kan kroppen nästan skottställa sig själv till att göra rätt och så har vi skapat en självuppfyllande profetia. Men skulle jag ändå skjutställning eller framförallt avstånd så blir effekt omedelbart påtaglig för de allra flesta skyttar.

Det finns liksom ingen rimlig anledning att ha som standard att skjuta med locket stängt.

När man skjuter med bildförstärkare så ska man ha bildförstärkaren på stödögat och titta som vanligt med skjutögat genom siktet. Hjärnan lägger ihop bilderna automatiskt.

Nej. Av exakt samma anledningar som det stängda locket på rödpunktsiktet fast på steroider. Ha bildförstärkaren på skjutögat.

Ak 5D är smidig, men har för dålig precision på lite längre avstånd

Nja, piplängden har ganska liten inverkan på vapnets precision. Däremot får kulan lite mindre fart vilket ger en lite mindre flack kulbana och blir lite mer vindkänslig jämfört med ett vapen med längre pipa. Just i fallet Ak 5D så är det kortare vapnet dessutom styvare, eller rättare sagt är svårare att via olika skjutställningar och belastningar påverka så att träffläget förändras. Så det kortare vapnet kräver att jag är lite bättre på att förstå mina träfflägen på olika avstånd och att jag kan läsa vinden lite bättre, men vapnet i sig har inte sämre precision.

Man måste lära sig att skjuta från grunden med öppna riktmedel, inte rödpunktsikten

Ok, men eftersom öppna riktmedel är svårare än att skjuta med rödpunktsikten, är verkligen öppna riktmedel grunden då? När vi lär någon att skjuta så är det en myriad av små mikrobeteenden som ska samordnas för att prestera en tillräckligt bra siktbild och en tillräckligt bra avfyring för att generera en träff i den tänkta målytan. Om jag dessutom ska åstadkomma detta med öppna riktmedel där jag behöver lägga till att kornet ska centreras i ett hålsikte och dessutom tänka på att fokus ska vara just på kornet och att hålsiktet och målet ska vara suddigt och så vidare.

Förutom det så är det avsevärt lättare att se hur en röd punkt rör sig runt skottögonblicket än att lära sig samma sak med ett korn, vi får alltså lättare till att skapa en visuell förståelse för hur avfyringen påverkar träfflläget.

En vanlig invändning är att det blir problematiskt när skytten sen ska lära sig att skjuta pansarskott en kulspruta med öppna riktmedel, min erfarenhet är dock att när skytten väl lärt sig att skjuta så är det en väldigt smal sak att förklara öppna riktmedel för dem, det brukar vara klart på 15-20 minuter och några serier där de får prova.

Träffbildsanalys är något man måste lära sig!

Nej, det är det faktiskt inte. Väldigt lite går att med säkerhet utröna bara genom att titta på en träffbild och de där jävla diagrammen som cirkulerar är så generiska att du lika gärna skulle kunna slå en tärning och välja den anledning som korresponderar med tärningen. Hantverket är dels att titta på skytten under genomförandet och identifiera eventuella misstag och dels att lära skytten att läsa sina riktmedel genom att ställa stödjande frågor som tex ”vad hade du för riktpunkt” och ”hur rörde sig siktet i skottet”. Det finns helt enkelt för många olika anledningar till att ett träffresultat ser ut som det gör men det enda som egentligen är relevant är om siktbilden var tillräcklig och om avfyringen gjordes utan att störa den tillräckliga siktbilden.

Man måste knacka på rödpunktsiktet efter att man skruvat!

Den här rackaren kom rakt från instagram och inte bara från en av er. En insändare berättade att han fått förklarat för sig att ”kristallerna hamnar rätt då”.

Rödpunktsiktet kan beskrivas som ett yttre rör och ett inre rör. Det yttre röret är en upphängning och ett skydd, det inre röret är där siktet faktiskt sitter. När vi skottställer, alltså när vi skruvar på siktet, så flyttar skruvarna på det inre röret i förhållande till det yttre röret vilket gör att träffläget förändras.

Med äldre kikarsikten så förekom det ibland att streckplattan fastnade när justerskruven drogs ut, detta ska naturligtvis inte hända på våra rödpunktsikten och om du har en enhet som inte går att justera eller som flyttar kornpunkten när du slår på siktet så gör du bäst i att hantera siktet som trasigt och snarast byta ut det mot ett helt.

Man måste ladda siktet på glocken med en ficklampa

Den här gamla klassikern kommer från en artikel i tidningen hemvärnet där eleverna på en pistolkurs under en mörkerskjutning fick ställa sig i en cirkel och hålla fram pistolerna så att instruktören kunde lysa på deras sikten med en ficklampa för att ladda upp den självlysande ampullen.

Mörkersiktet på pistol 88 innehåller tritiumampuller, tritium är en radioaktiv väteisotop som i gasform används för att skapa radioluminans. Det här är vetenskap för att uttrycka att de lyser av sig själva utan varesig elektricitet eller yttre ljuskällor.

Skjuter man med magasinsstöd så får man eldavbrott!

Nej! Det får man inte! Prova själv! Grundregeln ska alltid vara att om jag kan skjuta med stöd så skjuter jag med stöd, oavsett om det är mot ett hör på ett hus, en dörrpost, en tall, en värnkant, en polare eller med magasinet i marken

Man måste ha fötterna på linje, huka sig ned och vända plattan mot målet när man skjuter..

..Det vill säga vad vi skämtsamt kallar bajsande björnen.

Här är grejen - det går absolut att skjuta i bajsande björnen. Det går även att skjuta stående på ett ben eller hängandes upp och ner i nån slags sele. Att skjuta, eller rättare sagt att träffa, kräver två saker: En siktbild och en avfyring. Siktbilden måste vara tillräckligt fin - alltså jag måste lägga kornpunkten på rätt plats i målet, och jag måste göra en avfyring som är tillräckligt noggrann för att inte rubba siktbilden utanför acceptabel riktpunkt. Detta går att uppnå ur nästan vilken ställning som helst även om vissa ställningar medger att det blir lättare för mig att få en finare siktbild, till exempel så kommer jag ha avsevärt lättare att konsekvent rikta mot en liten målyta om jag ligger ned med stöd än om jag står upp utan stöd.

I vår verksamhet så vill vi generellt skjuta mer än ett skott och generellt så vill vi dessutom göra det i ganska snabb takt. För att uppnå det här måste vi lägga till rekylkontroll bakom siktbild och avfyring.

Bajsande björnen medger varken goda förutsättningar för fina siktbilder eller god rekylkontroll. För att uppnå detta håller vi så högt och så långt fram på vapnet som möjligt och eftersträvar att stå med bred bas så att vi kan ankra rekylen med kroppen.

Bajsande björnen-konceptet växte fram i samband med att krav maga blev populärt i försvarsmakten för 10-15 år sedan. Argumenten för skjutställningen var många men generellt kretsade de kring att det skulle vara instinktivt, att det var kroppens naturliga position när den blev rädd och att man skulle vinkla kroppsskyddets plattor mot den som sköt mot en. Extrema förespråkare hävdade även att man på kortare håll skulle titta ovanför siktet och i princip hoppas på det bästa.

Det här med instinktivt och kroppens naturliga reaktion stämmer inte riktigt bland annat eftersom det inte finns något genetiskt eller naturligt med att skjuta automatkarbin på folk. Snarare är det en sanning att så som man tränar agerar man, vilket alltså innebär att om jag tränar på en effektivare skjutställning så är det den effektivare skjutställningen som blir naturlig för mig och som kommer att bli min reaktion när jag väl behöver skjuta.

Att vinkla plattan mot målet blir även det ganska ihåligt efter som det dels är omöjligt att med säkerhet veta från vilken vinkel du blir beskjuten och dels ändå är väldigt liten skillnad i överkroppens vinkel med den metod vi faktiskt lär ut.

Och ett kortare sidospår kring det här med instinktivt och att titta över rödpunktsiktet.. i en svunnen tid när jag som elev stod på en skjutbana och lyssnade på en predikan om den här metoden så tog en kamrat som tillika var en erfaren björnjägare mig åt sidan och förklarade att om han hamnar 20 meter från en rusande björn så fanns det inte en chans i helvetet att han skulle titta ovanför riktmedlet och hoppas på att träffa kontra att faktiskt erhålla siktbild och träffa.

I vilket fall så hände något ganska kort efter att bajsande björnen blev populär: Vi köpte in skjuttimers. När vi sedan faktiskt började mäta hur mycket verkan vi uppnådde per tidsenhet så blev det väldigt uppenbart att vi gjorde helt fel saker och gick omedelbart tillbaka till en mer klassisk och beprövad skjutställning.

Och det finns ju en ytterligare poäng här: Acceptera inte allt du hör. Ifrågasätt eller ännu hellre testa själv. Jag är inte alpha och omega heller, lita inte blint på allt jag säger utan prova dig fram själv! Kom ihåg bara att faktiskt se objektivt på saker, det blir annars lätt att man inte ger det man provar en ärlig chans utan snarare förstärker det man redan tror eller vet. Detta kallas för konfirmationsbias, att man söker sätt att stärka sin egna övertygelse.

Det gäller att skjuta mellan hjärtslagen för att få så god precision och träffsäkerhet som möjligt!

Nja, det gäller att skjuta när siktbilden är tillräcklig. I vissa fall vid svårare skott kan man tex behöva skjuta i en andningspaus för att att uppnå tillräckligt fin siktbild. Men vi måste hålla isär begreppen lite - jag menar inte att det är en helt orimlig teknik att skjuta mellan hjärtslagen - om jag tex ligger bakom ett specialbyggt ultradödslånghållsgevär och försöker skjuta hål-i-hål på extrema avstånd. Vi skjuter dock automatkarbin som på en bra dag presterar 1-1,5 mils-träffbilder. Dessutom tränar vi ju för situationer där vi kommer ligga på maxpuls och vara helt slut.. är det då rimligt att försöka tajma in skotten mellan de där 180 pulsslagen i minuten? Är det verkligen där skon klämmer? Jag vill påstå att det inte riktigt är relevant.

0 notes

welcometovalero · 4 years

Text

Han drog upp det, hennes blick var låst nere i golvet. När Raes namn nämndes kastade hon en hastig blick på honom, som ett skämt rådjur.

“Du får inte säga något!” Utbrast hon med en pipig röst. Ångrade sig i samma sekund hon kastat ur sig orden; den här hemligheten hon hade gömt så länge och bevarat så väl var på väg att spricka. Hans ord där efter gjorde inte saken bättre för henne; han var ju full, han borde inte ha sagt allt han sa igår. Gud, kunde den här dagen bli sämre? Hon skrattade till där hon stod även fast det egentligen inte var roligt.

“Skitsamma Logan” ilsket smet orden ur hennes mun, mera irriterande än vad som var meningen. Hon rätade på den lilla kroppen även fast armarna låg kvar om överkroppen, som ett försök att hålla ihop sig själv då det kändes som om hon skulle rasera vilken sekund som helst. Trotsigt stirrade de ljusa ögonen på honom, egentligen hade han väl inte gjort något fel - men det hade varit jobbigt att höra. Att han inte menat det, hon hade ju menat varenda ord och det var väl där skon klämde. “Vad skönt att veta att du inte menade något” rösten dröp av ironi och ögonen följde hans kroppshydda upp och ner. “Men det spelar ingen roll vad du menade eller inte för jag menade det…” ilsket flög orden ur hennes mun som en kulspruta, självklart ångrade hon varje ord hon sa. Ilskan växte sig större och större i hennes kropp, på Eric, på Logan, på henne själv. Främst på sig själv dock, en ilska som inte ens gick att förklara. “Fan Logan!” Utbrast hon igen, stampade frustrerat i golvet med ena foten. “Han har all rätt att vara arg, jag gjorde allt fel igår! Herregud det krävdes ju för fan all min viljestyrka att hålla mina händer ifrån dig, men det var ju jävligt tur att du inte menade nått!”

Ilsket lämnade hon toaletten, och honom. Vad mer fanns det att säga? Ingenting, allt var en ända röra i vilket fall som helst. Hon önskade inget hellre än att sjuka genom jorden och aldrig mera titta upp. När hade han menat nått då? Var allt bara ett jävla skämt för honom? Han hade varit precis lika full förra gången, och hon hade varit Raes lillasyster även då. Ilsket fortsatte hon med att stoppa in glasen på hyllan men hann inte mera än två glas innan hon var tvungen att avbryta då ilskan bubblade i kroppen att hon var rädd för att spräcka de tunna glasen. Hon hade överreagerat, det kunde man lugnt säga. “Faan” mumlade hon tyst för sig själv, lutade sig framåt emot bardisken - blicken vilade på hennes vita knogar. Hur hade hennes liv blivit så komplicerat på sistone? Hon drog upp telefonen och pressade den emot örat efter hon letat upp Raes nummer. På snabba fötter förflyttade hon sig ut ur puben, kunde inte stanna en sekund till. "Rae! Kan du göra Logan sällskap vid puben? Jag behöver gå hem, Eric är hemma" förklarade hon snabbt. Efter att den äldre brodern godkänt så skyndade hon sig hem till en kokande fästman.

0 notes

phobicbeaver · 4 years

Photo

Lite kul på museet oxå. Kulspruta modell 1900 #pewpew (på/i Kungsholms fort) https://www.instagram.com/p/CDJvwKXphcU/?igshid=73l854hxi60k

#pewpew

0 notes

aflsgm · 5 years

Photo

Soldados suecos utilizando una ametralladora Kulspruta m / 36. Suecia 1940...(probablemente en un entrenamiento) Suecia había ayudado a Finlandia durante la Guerra de Invierno de 1939 a 1940 con el envío del Cuerpo Voluntario Sueco que cooperó con el Ejército Finlandés ante el temor de una más que clara expansión de la Unión Soviética sobre Escandinavia. Al año siguiente, en 1941, cuando volvieron a reiniciarse las hostilidades en la Guerra de Continuación, muchos fueron los suecos que acudieron al Gobierno de Heilsinki para solicitar la creación de una unidad de combatientes que sería conocida como Batallón Voluntario Sueco https://www.instagram.com/p/BvgxsB5gG4W/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=19wux3ipo5f1l

0 notes

kingdomsalvationsv · 4 years

Text

Kapitel 7

Alla de västliga områdena ska lyssna till min röst:

Har ni varit trogna mot mig i gångna tider? Har ni lyssnat till mina utomordentliga råd? Är era förhoppningar realistiska och inte vaga och osäkra? Mänsklighetens lojalitet, mänsklighetens kärlek, mänsklighetens tro — det finns inget förutom det som kommer från mig, inget förutom det jag skänker.

Mitt folk, förstår ni min vilja när ni lyssnar till mina ord? Ser ni mitt hjärta? Visste ni att fastän ni tidigare, då ni befann er på tjänandets väg, mötte med- och motgångar, framsteg och bakslag och tillfällen då ni riskerade att falla ner och till och med svika mig, så räddade jag er ständigt, i vartenda ögonblick? Visste ni att jag i varje ögonblick oavbrutet upphävde min röst för att kalla och rädda er? Så många gånger har ni fallit i Satans nät; så många gånger har ni varit insnärjda i mänsklighetens snaror; så många gånger har ni inte kunnat släppa taget om er själva utan hemfallit åt ändlösa ordstrider med varandra. Så många gånger har era kroppar varit i mitt hus medan era hjärtan inte stått att finna någonstans. Så många gånger har jag trots det sträckt ut min frälsande hand för att hålla er uppe, och så många gånger har jag kastat ut barmhärtighetens frön bland er. Så många gånger har jag inte härdat ut med att se er förtvivlan sedan ni lidit; så många gånger … Är ni medvetna om detta?

Men i dag, i min vård, har ni äntligen övervunnit alla svårigheter och jag fröjdas tillsammans med er; det här är utkristalliseringen av min visdom. Men lägg ändå detta noga på minnet! Vem har fallit medan ni själva förblev starka? Vem har varit stark utan att någonsin ha haft ögonblick av svaghet? Vem bland människorna har åtnjutit någon välsignelse som inte kom från mig? Vem har upplevt någon olycka som inte kom från mig? Kan det vara så att alla som älskar mig endast mottar välsignelser? Kan det vara så att Job drabbades av olyckor därför att han inte älskade mig utan valde att i stället göra motstånd mot mig? Kan det vara så att Paulus lyckades tjäna mig troget i min närvaro därför att han verkligen kunde älska mig? Ni må hålla fast vid mitt vittnesbörd, men finns det några bland er vars vittnesbörd är lika fritt från orenheter som rent guld? Kan människor hysa sann lojalitet? Att ert vittnesbörd skänker mig glädje strider inte mot er ”lojalitet”, för jag har aldrig ställt några stora krav på någon. Om man ser till den ursprungliga avsikten bakom min plan så är ni allesamman ”defekta varor” – bristfälliga. Är inte det ett exempel på vad jag sa till er om att “kasta frön av barmhärtighet”? Är inte det ni ser min frälsning?

Ni bör alla tänka tillbaka och minnas: Har någon av er, sedan ni återvände till mitt hus, kommit att lära känna mig så som Petrus gjorde, utan att fundera över era vinster eller förluster? Ni har lärt er de ytliga delarna av Bibeln utantill, men har ni tagit till er dess andemening? I det avseendet håller du fortfarande fast vid ditt ”kapital” och vägrar att på allvar släppa taget om dig själv. När jag yttrar något, när jag talar till er ansikte mot ansikte, vem av er har någonsin lagt ner er stängda skriftrulle för att ta emot de livets ord som jag uppenbarar? Ni hyser ingen aktning för mina ord, och ni håller inte heller fast vid dem. Tvärtom använder ni dem för att skjuta på era fiender som med en kulspruta för upprätthålla er egen ställning; inte i den minsta grad försöker ni acceptera min dom för att lära känna mig. Varenda en av er riktar ett vapen mot någon annan; ni är allesamman ”osjälviska” och ”tänker på andra” i varje situation. Är inte det exakt vad ni gjorde i går? Och i dag? Er ”lojalitet” har ökat lite grand och ni är alla lite mer härdade och lite mer mogna; därför har er ”fruktan” för mig ökat något och ingen ”vågar agera tanklöst”. Varför lever ni i detta tillstånd av ständig passivitet? Hur kommer det sig att man aldrig kan finna de positiva aspekterna någonstans i er? Å, mitt folk! Det som varit är borta för länge sedan; ni får inte klamra er fast vid det längre. Eftersom du stod stadigt i går, bör du ge mig din uppriktiga lojalitet i dag; dessutom bör du vittna med kraft om mig i morgon, och du kommer att ärva min välsignelse i framtiden. Det här är något ni måste förstå.

Även om jag inte är närvarande framför er, kommer min ande helt visst att skänka er nåd. Jag hoppas att ni ska sätta värde på mina välsignelser och genom att lita på dem kunna lära känna er själva. Betrakta dem inte som ert kapital, utan använd i stället mina ord för att fylla det som saknas i er och från detta erhålla era positiva element. Detta är det budskap jag efterlämnar till er!

28 februari 1992

Att rekommendera: Kapitel 21

#Ordet framträder i köttet #Guds ord #sanningen #Böcker

0 notes

easternlightningsv · 4 years

Text

Kapitel 7

Alla de västliga områdena ska lyssna till min röst:

28 februari 1992

Att rekommendera: Kapitel 46

#Ordet framträder i köttet #Guds ord #sanningen #Böcker

0 notes