#Ja jag bor där

[shiroselia]

Måste säga, det finns en Sådan jävla glee i att bo i ett särskilt utsatt område o leva livet o tycka det är asnice o bo där

Glee som leanar lite "Älskar o vara bättre än alt-höger propaganda och älskar o vara grundad i verkligheten o vara en kritiskt tänkande individ"

Men mest bara att det är lite nice o kunna slänga det i folks ansikte

#Asså du har Inte levt livet förrens du är vit afab o Svensk som fan o kan säga till folk #Ja jag bor där #O Veta att folk Absolut försöker gömma ett O.O ansikte as we speak

[cowgirlodyssey]

8. Vet du hva som åsså e sad?

Bloggen: 0 inlägg Jag:

Asssååå....det märks att vi är trötta nu! Den här bloggen drivs av en kontent kreatör som har jobbat för hårt! Men om Bille kräver blogginlägg så kan jag inte göra annat än att skriva en bloggbibel! This one goes out to you Och selfølgeligt till Julia för du bär gruppens komunikation på dina axlar, som alltid, därför får du bloggens enda S/O:

💛💛💛SHOUT OUT KINGEN JULIA💛💛💛

Med det sagt, tillbaka till blogginlägget.

Update: Har skrivit med Maria sen hon åkte till Trondheim men det har gått precis lika utför som uppdateringen på den här bloggen.... Jag kan ju inte upprätthålla någonting på distans ( om det inte är ABF studiecirkel Am I right?!) men vi har planer på att fira nyår tillsammans så stay tuned! Något lär hända hihi

Update på klassen: Vår klasschatt är död. Har försökt göra HLR på den flera gånger genom att fråga om någon vill ta en öl eller hänga. Vem som helst. Men det är helt jävla otroligt, att ingen svarar, att ingen jävla dansk vill ta en fjuttig jävla öl?! Frågade till och med om folk skulle på den största demostrationen för palestina och det va 1 person som svara Ja häng med och resten såg meddelandet men svarade inte. HUR SVÅRT KAN DET VARA?!?!?! Hur fan kan folk ha "you can't sit with us" attityden när det handlar om att barn dör? Helt sinnessjukt Värst av allt va nog att jag stod o snackade med folk i skolan för någon dag sen o en tjej sa: Är det inte sjukt att ingen i vår klass engagerar sig för Palestina? Ingen är på demostrationerna lixom? Som om ingen i vår klass bryr sig?

✞ rip ✞ ✞ mittfriskasinne ✞ ✞ jagkommertappadetsnart ✞

Att klura på varför klassen är död har varit ett av mina heltidsjobb. Min kollega i klurandet har varit norska Leandro, som jag får lite oklara signaler från (jag övertänker säkert här men jag måste va försiktig när det kommer till norrmänn) men han är riktigt rolig i alla fall! Hade en kväll med honom, Rodrigo och Federica. Vi skulle ut på kulturnatten (ingen annan från klassen ville med såklart) men det regnade så mycket att vi bara var på hostelet där Leandro bor atm. Press F in the chat för att han bor på hostel - Anyways - Det blev dans o bra häng! Kom hem kl 7 på morgonen dagen efter och hitta det här i min telefon:

????vad sker här???? cringe och cute???? Jag är aspackad här men filmade ändå förvånansvärt stadigt. Stolt! Kommer också ihåg att jag skröt om er och sen berättade att ni va i sydamerika och ni fick SÅ MYCKET KREDD av Rodrigo och Leandro. De vill möta er så fort ni kommer hit!!! Good vibes

Vi va på klassresa i Göteborg efter det. Hemskt. Och hemskt kul!! Vi skulle se Biennalen och det första jag gjorde efter det va att dissa klassen för att istället hänga med Alba och Tilde. Jag hade laggt en månad på att försöka va social och kände att vafan, jag får inte ens friskvårdsbidrag för det här och Oh man, jag borde göra något hälsosamt istället, typ röka mer utan filter och sluta andas in den här toxiska stämmningen. Dock joinade Alba, Tilde o jag klassen efter ett tag, då vi gick rakt in i alla på göteborgs enda bargata. Alba introducerade teorin om att det bara finns två typer av killar som studerar konst: A) Graffarkillen B) Melas /Prettokillen (för de som inte sett Spung) Det här är viben man får av personen, inte konsten obv. Leandro blev ledsen när vi sa att han va en graffarkille så vi försökte trösta honom med att göra två lika dåliga kategorier för tjejer: C) Good girl syndrome (ritar realistiska fåglar i blyerts typ) D) Menskonst Riktig bra lek att katigorisera alla man känner! Och alla man inte känner!

Vi va bara där två kvällar och den sista kvällen var det återigen jag, Leandro, Rodrigo och Federica som va uppe sist av alla. Det va kul och självklart, väldigt oklart. Hmmm.... Ska undersöka o uppdatera

Working girl har börjat rita frottage och göra litografier. Är lite osäker på projektets titel men det handlar om att minnas saker som bättre än de egentligen var? Romantisera minnen? Förtränga det som var dåligt? Alla bilder är frottage av knivar men om man ser det från långt håll liknar de ?landskap?

Gissa i komentarerna om jag är kategori C eller D 🙃🙃

SAKNAR ER Feels good to be back ÄLSKAR ER BLOGG

puss o kram!! Stay tuned!!

#Instagram

[321agnes]

Del två av våran gemensamma berättelse.

Jag står tyst i någon sekund för att processa situationen. Vad fan gjorde jag precis?

 “Ja, heeej”, säger jag och känner hur jag genast blir alldeles varm i ansiktet.

Jag tycker mig nästan kunna se hur det lyser rött mot hans vita t-shirt. Jag harklar mig och trevar med blicken runt i lokalen för att hitta något att prata om. Mina händer skakar och mina ben börjar ge vika. Det känns n��stan som att jag ska svimma. Jag ser i ögonvrån hur grabben försöker läsa av mig. Färdar blicken över mitt ansikte, läser mitt kroppsspråk, följer blicken ner mot mina fötter och upp igen. Han fäster ögonen på boken i min hand.

 “Den där är riktigt bra.”

Jag tittar snabbt på boken och sedan på honom.

 “Ja, jo, det är den bästa”, svarar jag med darrande röst.

Ordet “nervös” står skrivet, med stora bokstäver, mitt på min panna. Det enda jag vill är att sjunka ner i marken och aldrig komma upp igen.

 “Nähä du! Den bästa är väl ändå Slaktarens brustna hjärta”

Hans lätta jargong lyfter en tyngd från mitt bröst. Jag kan inte låta bli att lätta på min hållning och le av hans skämtsamma tonläge.

 “Den förmedlar ett budskap som ingen annan bok jag någonsin läst! Den säger så mycket utan att det behöver skrivas med ord.”, han tittar drömmande bort på ingenting och hans ögon gnistrar över hans passion till boken. Något med honom gör mig trygg i mig själv, jag känner mig plötsligt avspänd, obekymrad.

 “Jo visst, men den är ju inte alls lika spännande och den är fullproppad med oförståeliga metaforer.”, säger jag med stadig, kanske aningen spydig, röst.

Böcker är mitt ämne och jag tycker mig verka självsäker. Han verkar tycka detsamma och ler mot mig.

 “Oförståeliga och oförståeliga. Det handlar om hur man läser, och ser på saker. Och vilken intelligens nivå man är på förstås.”

Jag spärrar upp ögonen åt hans kommentar. Antydde han precis att jag är dum?! Vi stirrar på varandra under tystnad i några sekunder, innan vi båda brister ut i hejdlöst skratt. Jag skrattar så att jag får ont i magen, något jag inte gjort på länge. 

 “Så har du någonstans att vara just nu?”, frågar grabben när vi har skrattat klart.

 “Nej. Jag kom bara hit för att få boken signerad, men ja…”, jag vrider huvudet mot Paul som fortfarande masserar sin hand, obrydd av allt som händer runt honom.

 “Vill du ta en kopp kaffe? Jag vet ett schysst ställe.”

Jag kan inte rå för det, men hans erbjudande får min puls att öka.

 “Jättegärna”, svarar jag glatt, lite för glatt egentligen.

 “Men först måste jag veta vad du heter. Jag fikar inte med folk jag inte vet namnet på”

 “Frida. Jag heter Frida. Du då? Jag följer inte med killar jag inte vet namnet på”

Vi ler mot varandra och med den mest genuina och mjuka röst jag någonsin hört svarar han.

 “Gabriel”

 “Jag går och tar en till kopp”, säger Gabriel och reser sig upp.

Vi sitter i en soffa längst in i kaféet. Det är ett mysigt ställe med växter överallt. Personalen är väldigt trevlig och det märks att Gabriel är här ofta.

 “Synd det där med Paul. Han verkar mycket trevligare i intervjuer”, säger jag när Gabriel är tillbaka.

 “Ja, han kan ju bete sig sådär ibland. Det är så han är helt enkelt. Men han var mycket bättre på hans julföreläsning 2012.”

Jag tittar på honom en stund för att försöka förstå om han talar sanning.

“Näh, du ljuger.” säger jag.

“Va?”, säger Gabriel med ett förvirrat ansiktsuttryck.

“Det var ju bara 100 biljetter till den, jag stod i kö i flera månader!”, halvskriker jag och märker hur bordet bredvid oss kollar i våran riktning.

 “Jadu Frida, man får ju se till att vara ute i god tid om man vill träffa sin idol."

Jag slår näven i bordet.

 “Jag var ute så snabbt jag kunde!”

Gabriel skrattar med handen för munnen. Jag tittar med en sur blick på honom en stund innan jag också börjar skratta.

 “Vart bor du någonstans då?”, frågar Gabriel efter en stund och sneglar på min resväska.

Jag tar en klunk kaffe och svarar.

 "Robertsfors.”

Gabriel rynkar på ögonbrynen.

 "Robertsfors?"

 “Det ligger en bit utanför Umeå”

Gabriel rynkar på ögonbrynen igen.

 “Ligger inte det i typ Norrland?”

Jag skrattar och nickar. Alla är precis likadana, Norrland som Norrland.

 “Jag visste det! Man ser det på dig. Jag kan se renhornen under det krulliga håret!”

Jag ler stort och känner mig aningen generad. En liknelse till renar, alla är precis likadana. Men han är på något sätt inte som någon annan. Han lägger kommentarerna på ett charmigt sätt.

 “Okej men vad gör du där? Kan man liksom…bo där?”

Nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta. Han rodnar och ler lite smått. Jag ser att han är hundra procent seriös med sin fråga. Jag tar några djupa andetag.

 “Ja, ja man kan bo där. Jag bor i en etta. Ja, det finns lägenhetshus i Norrland.”

 “Jaha”, säger Gabriel och tar en klunk av sitt kaffe.

 “Men liksom, jobbar du med renskötsel?”

Jag skrattar så att jag inte kan andas. Gabriel skrattar också nu. Mest på grund av min reaktion, men det gör inget. Hans skratt ger mig fjärilar i magen och jag blir glad. Han skrattar med ett stort leende och hans smilgropar är tydligare än någonsin. Eller tydligare än någonsin sedan jag såg honom för första gången.

 “Nej, alla i Norrland äger inte renar.", säger jag och ler retsamt.

 “På dagtid jobbar jag på en bensinmack och på kvällen på en bar. Robbans läckra drinkar.”

 “Låter flott. Så du kan liksom mixa drinkar och grejer?”

 “Nja, jo, ja, typ. Jag kan vissa. Men jag serverar mest.”

 “Coolt. Men vad är ditt riktiga jobb? Ditt heltidsjobb.”

Nu är det min tur att rynka på ögonbrynen. Gabriel tar en klunk av sitt kaffe och kollar på mig med förväntansfull blick.

 “Jag har inga andra jobb. Båda är mitt heltidsjobb. Halvtid på bensinmacken och halvtid på baren.”

 “Men liksom, vad gör du egentligen?”

Jag försöker desperat förstå vad Gabriel menar så att jag inte sitter tyst allt för länge, men jag lyckas inte. Vad gör du egentligen? Vad menar han med det?

 “Jag gör inget annat.”

 “Så du gillar att serva bilister och servera drinkar?”, frågar Gabriel med viss förvåning.

 "Nej, det skulle jag väl inte säga. Jag skulle gärna göra något annat.”

 “Varför gör du inget annat då?”

Det verkar som att Gabriel verkligen inte förstår att jag jobbar på dessa ställen.

 “Själv skriver jag bokrecensioner.", fortsätter Gabriel.

Han verkar tro att ett jobb är en hobby. Som om mina jobb bara är något typ av extraknäck.

 “Det kan du väl inte få så mycket för?”, frågar jag och känner att frågan kan ha verkat dryg.

 “Några hundra i månaden.”, svarar Gabriel nonchalant.

Jag höjer på ögonbrynen.

 “Vart får du dina pengar ifrån?”

 “Mina föräldrar har bidragit till det mesta”

 “Så du liksom tjänar pengar på att läsa böcker och får resten av dina föräldrar?”

Gabriel rycker på axlarna.

 “Ja, typ så.”

[ankiflygarenilsson]

Mor Helny Flygare föredrag på 1970-talet

Min mamma Helny Flygare gick i skola på gamla dagar och var  riktigt duktig, hon fick väldigt bra betyg.  Hon arbetade i köket på lasarettet i Boden och blev arbetsskadad och för att kunna få ett kontorsarbete ville personalsekreteraren att hon skulle gå en administrativ skola och det gjorde hon i två år. Efter detta blev hon klinikföreståndarnas och sjukvårdsföreståndarens sekreterare år 1979 tills hon blev förtidspensionär  år 1985 pga skadan. I skolan ingick att hålla föredrag i olika ämnen och jag tycker att hon var så duktig i det så jag publicerar härmed 3 st föredrag.

SOCIALDEMOKRATIN LANDSBYGDEN KAFFET 

FÖREDRAG om socialdemokratin

Författare: Helny Flygare,  detta föredrag höll mamma när hon gick skola som vuxen,  i Luleå, författat 1977-06-07.

Ärade åhörare, mina damer och herrar. Jag representerar Socialdemokraterna. Jag får till att börja  med hälsa er hjärtligt välkomna. Under den korta tid som jag har  till mitt förfogande att framföra vårt program inför valet  den 19 september skall jag presentera några punkter.

*Att skapa trygghet åt alla *En stark ekonomi *Gemenskap och trygghet för äldre *Barnomsorgen *Miljöfrågan

Socialdemokratin hävdar att arbetet är grunden för all välfärd  och att folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.  Varje människa har rätt till ett arbete som kan upplevas som meningsfullt. Socialdemokratins främsta krav är arbete åt alla.

I en tid när ekonomiska kriser präglar vår omvärld är det viktigare  än någonsin att slå vakt om de grundläggande rättigheterna  för alla människor; arbete, social trygghet och välfärd. För att klara sysselsättningen på sikt behövs en stark ekonomi  och den får vi genom att stärka vår internationella konkurrenskraft  och ökad export. Detta kräver en målmedveten förnyelse  och utbyggnad av vår industri.

Vi måste bekämpa prishöjningarnas takt och skadeverkningar.  Fortsatta sociala framsteg kräver en solidarisk skattepolitik som ger stat, landsting och kommuner erforderliga resurser att möta kraven  på barnomsorg, gemenskap och trygghet för äldre, en god  hälso- och sjukvård och social trygghet för alla grupper.

Skattepolitiken ska också medverka till en rättvis fördelning av inkomster och förmögenheter och vi skall inrikta oss på att med all kraft motverka skattefusk och skatteflykt.

Jag vill gå tillbaka till punkten gemenskap och trygghet för äldre.  Många av dem som idag är gamla har fått känna av fattigdom  och arbetslöshet i ett samhälle där materiell trygghet, sjukvård och utbildning var förbehållet några få.  De har självklart rätt till den välfärd de själva varit med om  att bygga upp.

Barnen är vår gemensamma framtid. Vi skall skapa ett  barnvänligt samhälle. 

Vi vill ha jämställdhet mellan män och kvinnor, vi vill skapa ökad  trygghet för människor med handikapp.

Ja, och sedan har vi miljöfrågan. Sverige har i sin natur unika tillgångar som vi måste slå vakt om . Genom allemansrätten  är dessa tillgängliga för oss alla.

Vi vill även att invandrarna som kommit till vårt land ska ha  rätt till trygghet och solidaritet. Ett viktigt steg är den kommunala  rösträtten och valbarheten. Vi ska ta väl hand om invandrarbarn  i förskola och skola.

Ja, och när vi nu går till val den 19 september, lägg då en röst för socialdemokraterna, då har ni gjort ett gott val.

FÖREDRAG om landsbygden

Författare: Helny Flygare,  detta föredrag höll mamma när hon gick skola som vuxen,  i Luleå, författat 1977-06-07.

ARGUMENTATION

Min hembygd

Jag uppmanar alla som bor på landsbygden att flytta till storstaden. Det är dålig service på sådana småställen, annat är det i staden där man har allt på nära håll, du får allt du behöver. Bor man i en liten by och skall köpa bensin, ja då måste man åka flera mil. Man måste alltid ha med en reservdunk annars står du är med tom tank.

Det finns inga affärer, en varubuss kommer en gång i veckan  om det vill sig väl. Inget postkontor, endast ett postombud  och det medför många besvärligheter. Apoteksfilialen är in dragen,  likaså telefonstationen efter automatiseringen. Ja, då var ju folk  illa piskade att skaffa sig en telefon. Badhuset med tvättstuga  är nedlagt, det byggdes år 1946 och användes flitigt av byborna  men efter några år var det inte längre ekonomiskt lönsamt.  Ja, och de som inte hade råd att köpa en tvättmaskin fick nu börja  att tvätta för hand som förr.

Ett Folkets Hus byggdes 1949, inrymmandes biograf, kafé och  danslokal, allting är för längesedan nedlagt.

Busstiderna har förändrats till det sämre. Skola finns det endast  för lågstadiet, när barnen börjar i sjuan får de åka drygt 6 mil om dagen och det förlänger skoldagen avsevärt mycket.  Efter nian får den som vill åka till Kiruna och blir inkvarterad  där under veckorna. 

Bensinstation och bilverkstad fanns det till för några år sedan. Dolomitbrytningen har ni väl hört talas om, det var ju i Masugnsbyn,  min hemby alltså, och det var många som miste sitt jobb  när det lades ner.

Ja, skall de ha det allra minsta, då får de åka drygt 4 mil och skall de ha något uträttat på bank, ett apotek, tandläkare, köpa en blomma, kläder får de åka drygt 6 mil. Om man vill ha några möbler eller kläder får man åka 20 mil, samma gäller för läkare, BB. 

Men det är inte värt att säga till byborna att de skall flytta till stan  eller fråga varför de stannar i en liten by. Vi har mycket renare luft här, säger de, vi behöver inte andas in  dessa avgaser, inget stressande eller jäktande, vi har renare och  vitare snö och skidterrängen och skotermarkerna har vi alldeles inpå,  säger de vidare, och midnattssolen inte att förglömma och  hjortronmarkerna så deras paroll är:

Vi flytt int!

FÖREDRAG om kaffet

Författare: Helny Flygare,  detta föredrag höll mamma när hon gick skola som vuxen,  i Luleå, författat 1977-06-07. En liten historik om kaffet

I dessa tider har vi ju all anledning att prata om kaffet så dyrt som det har blivit. Men å andra sidan hör väl kaffet till de billigaste njutningsmedlen än så länge.

I Arabien uttalas kaffet kavé och det är dels fröna, bönorna alltså,  och dels den av dessa frön beredda drycken som kallas för kavé. Ordet kavé var ursprungligen en gemensam benämning på rusdryckerna. Genom araberna spred sig bruket att dricka kaffe, över Konstantinopel till Europa.

På 1600-talet vann kaffet insteg i nästan alla länder men i Sverige  var kaffet okänt till omkring 1700-talet. Det dröjde inte länge  förrän man började missbruka detta medel.

Jag har hört att till en början slängde man vätskan och åt upp sumpen. 1747 lades konsumtionsaccis på kaffe, 1756 genomdrev bondeförbundets kaffeförbud, till hämnd på de andra stånden vilka nekat bönderna fri brännvinsbränning. Men det förekom mycket lurendrejeri, det smugglades kaffe in i landet och då infördes det tullavgift.

Gustav den IV Adolf förbjöd av sparsamhetsskäl förtärandet av kaffe.  Det var en sorgedag i hela landet, 1 jan 1794, och missnöjet blev så stort  att kungen medgav tillsvidare införsel av kaffe och dess drickande.  Så där höll det på av och till, det förbjöds och det tilläts.

Den 5 sept 1822 släpptes kaffet fritt och så är det fortfarande.  Kaffeinförseln utgjorde 43 miljoner kg året 1927.

Priset på kaffe var 42 öre per kg för rostat och 30 öre per kg  för orostat. Kaffeväxten är en av de få växter som är föremål  för plantageodling i verkligt stor skala. Det finns omkring 30  ursprungliga arter och de flesta är hemmahörande i Afrika.  I vilt tillstånd är det ett lågvuxet träd men i plantagerna   blir den 2-3 meter högt. Det finns många sorter såsom Liberia,  Robusta, Santos, Rio Salvador och Java. Kaffet odlas inom det  tropiska bältet där medeltemperaturen är 15-25 grader.  Kaffebusken ger frukt i ungefär 20 år.

Det dricks mest kaffe i de skandinaviska länderna. Kaffet innehåller koffein, garvsyra och kaffeolja. Kaffets stimulerande  verkan beror mest på koffeinet medan garvsyran är skadlig för magens slemhinnor. Jag undrar om det finns många som inte har  sett kaffebönor men kaffesurrogat är det nog inte många som  druckit men jag har gjort det. Mabou hette en sort och det var nog  den bästa av alla surrogater och det var under krigsåren som man fick ta till surrogat. I Haparanda kallades en handelsman  för Mabou-Erkki.

Det förekom mycket svartabörsenhandel under krigsåren,  de som hade pengar betalade ju vad som helst för kaffet och  så bytte man ransoneringskort sinsemellan. På den tiden gick man  ju och hälsade på hos grannen, gick till byn som det hette,  men det var inte många som kokade på äkta bönor. Nej minsann,  man sparade bönorna tills det kom en person  som man verkligen tyckte om.

[tryingtounderstandbrainheart]

ENFP vs ISTJ

Jag inser ju mer och mer att jag är sååå en ENFP. I have been all my life really. Jag är så uppe i det blå och jag trivs ju bäst där i drömmarnas land men nu när jag frågade en ISTJ om ett hus för 3.3 miljoner som jag tyckte verkar rätt billigt ... så blev det sådär...

Mhmmm..du menar att det är billigt trots 4.5% ränta?

Eeeeh...ränta vad menar du?

Sen smackade han det rakt i ansiktet på mig och japp där vaju...INTE riktigt det jag trodde. 15000 i månaden.

M-m-men de som har hus för 7-8 mille då?

20-30 i månaden

Va?! Det är ju helt åt helvette!

På en kvart så tog han mig SNABBT ner till verkligheten och jag märker då hur jävla uppe i det blå jag...bor. Jag kanske ska börja ha ett jobb först. Men jag är ju sån. Jag svävar över helheten och får ett grepp om saker, men detaljer? forget about it. Typisk ENFP. Filosofiska teorier om hur hela universum funkar eller var vi är på väg? Sånt greppar jag men matte? Siffror..? Oh lord I'm royally fucked. Då blir det snabbt huvudvärk och jag som verkligen försöker fatta. Men visst, ISTJ har ju sina flaws, de är Inte världens mest öppensinnade lekfulla kreatör direkt. Fakta. Siffror. Som saker Är. Resten? Aaaaah! keep it away from me, it's evil! De får snarare svettattacker av what if's och andra lösningar som inte är genomtänkta.

Men det är intressant att dyka ner till verkligheten ibland och fatta hur jag behöver göra för att liksom få (*host* ta ) det jag vill. Men ja fyfan den världen är som en grå skolbänk med fyra hörn. Jag skulle få spel efter 2 timmar i den hjärnan. Taaamighärifrååån!

Jag trivs med mig och mer nu än på väldigt länge. Men... ja...jag behöver lära mig verklighet och inte bara vara i mitt huvud eller i 118 000 potentiella what if's. Det är ballongknytardags. De ska sitta fast på marken.

Men samtidigt så känner jag att jag vill snarare bli Mer av den jag är och mår bra av. Jag behöver flaxa mer och testa olika saker och förmodligen lära mig saker the hard way. Men...livet ska ju vara en upptäcksresa. Jag har ingen aning om jag kommer bo i Favela om två år, probably not men...jag gillar att hålla det öppet. Vem vet? Kanke träffar jag nån som bara Åh, du måste dit, it is the Shit..! Kanske åker jag då.

En del av mig känner näää såklart kommere jag inte våga Sånt, herregud, reality anyone? Fast samtidigt så har jag gjort flera "aldrig i hela livet" det senaste året och det gör att jag ...kan inte hundra procent säga vad jag kommer göra. And I love that. Var går min gräns, really? Jag vet inte. Det jag mest vet är att jag har ett starkt behov av liv nu. I want to Live. Jag vill prova saker och det är nog därför som där det tidigare fanns massa spärrar inte längre är så spärrat. Jag kläcker ur mig saker mer och det märks att det formar m min verklighet. Honestly? Jag går nog mer mot min helhet. I. want.this. Wanna join? Typ.

Samtidigt snurrar allt jävligt fort nu och de känns som att min cykel går i 80km/h på en knagglig skogstur nerför. HååååÅåååll i hatten nu..! Så jag försöker andas och liksom samla bitarna så de inte flyger åt helvette för det vill jag inte heller. Jag har gränser. jag har mål och fokus. Det är verkligen inte bara "anywhere", vilket känns bra. Men ja...I feel life nu...oh holy hell. It's a lot.

All over the place, miljarder av idéer och en quirky humor. Check. ENFP. Inte för att jag är suuuper ENFP heller, jag har ju drag av flera. Jag känner igen mig i ISTP och INFP också och kanske lite ENTJ. Man är ju komplex men det ger ju ändå ett hum om hur man fungerar och det är intressant. Samtidigt så kan man ju bli låst i den "rollen" av en själv som man tror på och det är ju inte superbra heller. MEN. .. av alla de där så tycker jag att jag drog det bästa kortet. ENFP står för massa bra saker men såklart har de massa shortcomings att hantera och lära sig. Jag upplever att ENFP är den som är emellan, den som får bossarna att förstå de andra.

Jag kanske körde i 80 nyss och allt kändes som det gick skitsnabbt för att jag var ovan? Jag vet inte. Jag märkte mest att PAUS behövdes och rygginflammationen är säkert en jättebra grej jag dragit på mig.

Jag behöver ju hitta det som funkar för mig. Så många pauser som är rätt för mig och balansen mellan extrovert/introvert som passar mig. Fylla batteriet och hålla det så är nåt slags mål.

Samtidigt tycker jag kom igeeeeeeen nu då! det går lite för sakta..! Så ja...vad gör man med det liksom? Så jäkla jag i ett nötskal.

Oh WELL.....onwards I guess.

#april #2023 #det går lite väääl fort #fast för sakta #ENFP #ISTJ #hus #verklighet #ballonger

[ilovetranslating]

Docenterna - Sjunde himlen (Сёмае неба)

Det finns en bänk i parken Här nära där jag bor Där kan man se mig sitta och låta dagen gå

Jag brukar stå och drömma med utsikt från en bro Där kan jag se på världens stora pose

Finns det en sjunde himmel? (Du vet för du var där igår) Jag var dit och vände Var ligger paradiset? (Du vet för du var där igår) Det var ingen där jag kände Det varar inte särskilt länge, men vad gör det om hundra år? Vem vet hur helvetet kan vara? (Det är så lätt att hitta Du vet för där är du idag)

Jag var i mörkrets hjärta Nu är jag där igen För jag var bara på besök ovan regnbågen Ingenting är evigt Ingenting

Var ligger helvetet? (Du vet för du är där idag) Det är så lätt att hitta Finns det en sjunde himmel? (Du vet för du var där igår) Ja, jag var dit och vände Var ligger paradiset? (Du vet för du var där igår) Det var ingen där jag kände Var ligger helvetet? (Du vet för du är där idag) Det är så lätt att hitta Var ligger sjunde himlen? (Du vet för du var där igår)

Стаіць у парку лаўка. А я жыву паблізу. Кожны можа пабачыць, як я там сяджу І дазваляю дням праходзіць.

Звычайна я стаю і мару: Від адкрываецца з маста. І там я магу разглядаць Свет у яго вялікай позе.

Ці тут знаходзіцца сёмае неба? (Ты ведаеш, што быў там учора) Я пабываў там і вярнуўся. Дзе знаходзіцца рай? (Ты ведаеш, што быў там учора) Не было там нікога, каго б я ведаў. Вандроўка мая доўгай не была, Але што будзе яна значыць праз сто гадоў? Хто ведае, якім магло б быць пекла? (Яго так лёгка адшукаць - Ты ведаеш, ты сёння там!)

Бываў я ў найцямнейшым сэрцы, І зараз я там зноў, Бо пабываў у гасцях Над вясёлкай. Нічога не вечна. Нічога.

Дзе знаходзіцца пекла? (Ты ведаеш, ты сёння там) Яго так лёгка адшукаць. Дзе знаходзіцца сёмае неба? (Ты ведаеш, бо ты там быў учора) Так, я быў там і вярнуўся. І дзе знаходзіцца рай? (Ты ведаеш, бо ты там быў учора) Не было ў ім нікога, каго б я ведаў. Дзе знаходзіцца пекла? (Ты ведаеш, бо сёння ты там) Яго так лёгка адшукаць. І дзе знаходзіцца сёмае неба? (Ты ведаеш, бо ты там быў учора)

#docenterna #tid och lust #sjunde himlen #svenska #belaruska #swedish #belarusian #беларуская #пераклад #translating

[perilh]

Förlåt alla fans för lite seg update:/

Men nu e ja här igen. Idag e d lördag. Bästa dagen!!!! Idag ska ja ut o äta me syrran o carro. D blir skojigt o mysigt osv.. annars rullar livet på som vanligt. himla stressad på jobbet dock🥵men så kan d väl få va iblann. Men men. Nu sitter ja på bussen hem till mitt tyresö. Japp där bor jag. Känner typ en 100del av tyresö. Måste utforska mer men e rädd att gå vilse. Va däremot på bowlingen förra helgen. Strl 34 satt perfekt på mina små urgulliga fötter. Jag fick massa strikes.

Igår va ja o plaska i tyresö aquarena oxå. Idag kan ja knappt lyfta mina armar. Simning e fan riktigt bra. Ska bli simmerska.

Hejdå kompisar

Juste, fick ruttna öppnade bananer från mathem igår , ty

[orientaltribe]

Reposted • @carinaolander Godmorgon på er! Igår var @johannas3 och jag i vackra Värmland och gjorde reportage till @tidningenlantliv hemma hos @johan98magnusson. Idyllen som denna gosse bor i är svår att beskriva i ord för att göra den rättvisa men jag kan säga så mycket som att den innehåller världens mysigaste gård med utsikt över en dal. Höns, påfåglar, vita påfågelduvor, fårhagar, grönsaksodlingar, ja ni hör ju själva. Det är ett litet Nangijala han skapat sig där bland de värmländska bergen. https://www.instagram.com/p/Cl5p0vDP1lR/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[orsakullan]

Har butikerna börjat julpynta där du bor ännu?

Har butikerna börjat julpynta där du bor ännu?

Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om. Jo då jag, har sett en hel del julpynt redan. Mer lär det ju bli ju längre in i månaden man kommer. Tycker kanske oktober är lite väl tidigt. Men ja, antar att det behövs med både jul och halloween samtidigt.

View On WordPress

#Bloggutmaning

[onlyems]

Okej så jag blir galen! Nu ska jag 19 år gammal försöka få politiken på lite bättre plats! Våra partier och ledar skulle aldrig klara en dag i våra skor!! I brottslighet och osäkerhet!!

Här kommer en artikel om LSS.

Jag har varit och som även många andra barn tvångs placerad enligt LSS lagen. För att våra föräldrar inte får rätt hjälp och de stödinsatser föräldrarna behöver för att hjälpa barn som omfattas av LSS. Barnet behöver inte vara grovt funktions nedsatt för att dem Ska omfattas av LSS, jag till exempel har Autism cp skada i vänstersida och epilepsi. Jag har haft anfall runt 7 gånger om dagen och skadat mig genom fallolyckor. När detta började eskalera sökte vi personlig assistans, då min mamma inte klarade av anfallen själv. Men att få anfall i duschen och börja blöda från huvudet var tydligen inte tillräckligt allvarligt. Kommunen nekar för varje gång vi ansökte även fast det kom mer och mer underlag till min rätt. Det hela slutar i att en amma tvingas placera sitt barn på ett boende där barnet sen till sist hamnar 9 timmar ifrån sin mamma.

Detta händer dagligen villl vi att det ska vara såhär?

Det är inte bara en faktor som spelar roll i om man blir kriminell osv, det är alls faktorer!!

Kommunen avslår även stöd i skolan..

Här nedanför kommer jag intervjua en nära vän som varit med mig genom allt detta, samt min mamma och mormor även en personal.

Vet du vad LSS lagen innebär?

Inte vad hela LSS lagen innebär men jag vet vad det handlar om.

Vad tycker du LSS lagen borde omfattas av mer?

Jag vet inte riktigt men klarar man sig själv borde man inte omfattas av LSS lagen.

Känner du fler personer som omfattas av LSS lagen?

Jag vet vänner som ansökt om det och vänner som har pågående ärenden inom LSS

Hur har LSS lagen och dina vänner som omfattas av LSS, på påverkat ditt liv?

Jag har påverkats av att min väns personal överger ansvaret och säger att jag ska hjälpa istället.

Hur har LSS utredning kring dina vänner påverkat dig?

Först kändes det bra och jag trodde min vän skulle få hjälp, men det var inte riktigt så . När min vän flyttade till ett ’boende så höll jag inte riktigt med om alla stöd insatser hon fick, till exempel ständig tillsyn.

Intervju med Therese 19 år

Vet du vad LSS lagen innebär?

Ja men jag har svårt att förklara, lagen står för lag om stöd ovh service

Vad tycker du LSS lagen borde omfattas av mer?

Alla behöver olika stöd från person till person, tänk att du har en verktygslåda måste det anpassas efter värktygen. Annars kommer det inte att fungera!

Har du vänner eller släkt till exempel, som omfattas av LSS?

Nej, det har jag inte

Hur har LSS lagen och dom du jobbar/jobbat med som omfattas av LSS lagen på påverkat ditt liv?

Det har påverkat mig positivt, man är aldrig bäst och man lär sig alltid något nytt.

Hur ser du på IVO anmälan mot Nybergskulla/ Skogshyddevägen?

Det kommer bli bra både för personal och brukar. Vi personal kommer ha bättre ansvar och verktyg att hjälpa dom brukare som bor kvar!

Intervju med personal.

Vet du vad LSS lagen innebär?

Det är den enskilde personens rätt till stöd i olika nivåer

Vad tycker du LSS lagen borde omfattas av mer?

Den behöver börja efterlevas och den ska ge människors lika värde. Oavsett funktionsnedsättning, det borde bli rättssäkert så att man kan strida för sin rätt

Känner du fler som omfattas av Lss lagen?

Hur har LSS lagen och dina vänner eller närstående som omfattas av LSS, på påverkat ditt liv?

Jag har inga vänner kvar på grund av strider för LSS beslut och mina nära och kära lider

Hur har LSS utredning kring dina vänner påverkat dig?

Jag har blivit kränkt samt psykisk misshandlad vilket resulterade i att jag inte har vänner kvar.

Intervju med en utsatt mamma.

Vet du vad LSS lagen innebär?

Nja inte riktigt, jag kan inte förklara lagen men det handlar om hjälp till människor med funktionshinder.

Vad tycker du LSS lagen borde omfattas av mer?

Som det är idag borde det finnas mer hjälp till ett arbete och någon typ av idrott för att stärka hälsan. Personalen är bra men dom högre upp i bestämmandet förstår inte behoven. jag tycker inte funktionshindrade får rätt hjälp, lagen borde ses över från högre upp.

Känner du fler som omfattas av Lss lagen?

Nej bara mitt barnbarn.

Hur har LSS lagen och dina vänner eller närstående som omfattas av LSS, på påverkat ditt liv?

Först har det varit positivt när man pratar med personalen men sen när man pratar med personer högre upp går det neråt. Dom håller inte vad dom lovar att hjälpa till med.

Hur har LSS utredningar kring dina vänner eller närstående påverkat dig?

Det är starka känslor som uppstår och stor besvikelse!

Intervju med en utsatt närstående.

#mental illness #mental breakdown #mental disorder #psynligt #politics #politik #sverige #psykiskhälsa #psykiskohälsa

[hemligheternaiblackthornhall]

Från Mark till Ty

 Hälsningar, Tiberius.

Jag hoppas att detta meddelande når dig på Scholomance. För min del är jag väldigt bakfull. VI gick ut på flera nattklubbar i London och hamnade mitt i festligheterna på Kraigs pensionsfest. “Vem är Kraig?” kanske du undrar. Det är en väldigt bra fråga, Tiberius. Denna morgon har jag fortfarande ingen aning.

Du kommer bli lättad att höra att inget av detta är orsaken till att jag skriver till dig. Det är snarare om vad som hände efteråt. 

Som du vet bor Julian och Emma på Blackthorn Hall och försöker renovera det. Emma har rotat igenom högar av gamla papper och andra småtryck, och Julian har tagit hand förberedelserna av det som behöver lagas. Julian nämnde också att han har jobbat på en väggmålning men han har täckt den med en duk så jag vet inte vad den föreställer. Vad det än är, är jag glad att han finner tid att måla.

Detta är mitt första besök på Blackthorn Hall sedan jag var liten och jag måste säga att Julian och Emma har mycket jobb framför sig. Framför allt eftersom huset verkar vara hemsökt.

Ja, hemsökt. Jag vaknade tidigt denna morgon till ljudet av ett utrop. Jag hade somnat ovanför trapporna av någon orsak och var mittemot danssalongen, där jag hittade Julian i en förfärlig situation. Färg hade spillts över hela golvet i danssalongen. Julian har jobbat på väggmålningen där uppe och var ganska upprörd över röran. Jag undrade om vilda djur kan ha orsakat röran - stället ser definitivt ut som om det hyser flera grupper av sluga tvättbjörnar* - men sedan såg jag fotstegen i färgen. De såg ut att vara gammeldags skor med sulor som jag inte sett förut. Eftersom det finns massa kläder från föregående tidsperioder i huset letade vi efter matchande skor, men vi hittade inga.

Jag kände en sorts kyla i danssalongen som påminde mig om min tid med Jakten. En anspelning på kylan i graven. Jag antar att det är därför jag kan hålla med Emma och Julian att denna röra är orsakad av ett nyckfullt spöke och inte en konstigt klädd inbrottstjuv (Emma nämnde ordet “cosplay” men jag vet inte vad det betyder).

Julian, som är som han är, anklagar sig själv. Han fortsätter muttra om hur han inte borde ha gått ut, hur det är hans ansvar att ta hand om stället och så vidare. Du vet hur hård han kan vara mot sig själv. Jag hatar att höra det. Jag skulle vilja gå till botten med detta - för Julians skull, för husets renovering och för alla våras skull eftersom det inte var så kul att moppa upp så mycket färg, framför allt inte med en bultande huvudvärk - och det är därför jag ber dig, Ty, om hjälp. Du är på Scholomance och som student har du tillgång till en stor mängd böcker, familjeträd och historiska uppgifter. Kan du undersöka om det finns några referenser om att Blackthorn Hall är hemsökt? Om vi vet vem spöket är kommer det vara mycket enklare att avvisa det - lägga det till vila, borde jag säga. Jag kan inte tänka mig att det är roligt att vara ett spöke.

Vänligen svara till Julian med eventuell information, för tyvärr måste Kieran, Cristina och jag åka hem i övermorgon; Kieran kan inte vara borta från Landet för länge, och Cristina och jag har jobb att sköta i New York.

Jag måste gå - Kieran har kommit för att hämta mig. Cristina och Emma har förberett te för att försöka lätta upp stämningen. Kieran försäkrar mig om att mackorna är väldigt små och att han själv skar bort kanterna med stor precision.

Jag älskar dig, Tiberius. Jag önskar att du var här med oss, men jag vet att du gör ett fantastiskt jobb på Scholomance. Jag är stolt över att vara din bror.

MARK

*Julian informerar mig om att det inte finns några tvättbjörnar i England, oavsett om Disneyfilmer har antytt motsatsen. Jag kan inte beskriva djupet av mitt svek.

#secrets of blackthorn hall #cassandra clare #hemligheterna i blackthorn hall #emma carstairs #JULIAN BLACKTHORN #mark blackthorn #ty blackthorn #blackthorn hall #kieran kingson #cristina rosales #shadowhunters

[1ostandfoundgir1]

Det var en sen natt. I paris hade kvällens karneval nästan dött ut. Det var någon som stod kvar med en liten vackert målad musikalisk maskin, hon gick och letade efter en plats att vila i värmen, om något kanske hade öppet sent en sån här kväll av festivitet. Hon ser en man stå utanför något som såg ut att vara ett café, med en mask på sig. Han har klätt sig mycket elegant i rock, men med gulligt för stora knappar och ett par rundade skor. Hans mun var litet öppen, hans läppar var vackert bågformade och krusade sig sällsynt fint och välbekant i ett leende. Medan hon gick närmare försökte hon tänka ut något att säga till honom. Det var en natt av festivitet, vad skulle hon säga för att göra hans natt meningsfull, tänk om han hade blivit besviken på kvällen, och hade ett ensamt liv. Något.... som vittnade om att hon såg den där sällsynta mjukheten i honom, tänkte hon. Du ser så mjukt intresserad ut, i ljuset från fönstret  är det nästan som om du vore en sällsynt vacker tavla av Maxfield Parrish. Åh, jag tackar, men vad gör du här utanför, ska du inte gå in och se på föreställningen? Är det en föreställning där inne! Ja lyssna nu, kom och öppna dörren med mig sa han och log och hans ögon glimtade busigt och nervkittlande, och i hans ögon kände hon en större föreställning än hon kunde föreställa sig var där inne. De öppnade dörren på glänt båda två och tittade in och hörde en kvinna sjunga, trumpet, cello och trummor spelades. Wow det låter spännande, sa hon. Det ligger på undervåningen, sa han. Ska vi gå in? Han tittade på henne. Spänningen han kände var lite tveksam. Han var tyst ett slag. Jo, vi går in, sa han. De gick in i caféet med röda pinnstolar och några omatchande med vackra dynor som såg ut att vara fina fynd från en antikaffär. Hon skrattade i den mysiga känslan av att gå så nära honom. De öppnade draperiet som hängde som en fyrkant i mitten av caféet för att avslöja en trappa, och över dem stod det Enter. Musiken ledde dem ner och han viskade, du jag tror jag har sett dig någonstans.... rodnade och log brett, hon också och gav honom en puss på kinden som var synlig. När de kom ut på golvet där några dansade, konfetti låg skräpigt och fägglatt runt omkring, och folk satt på pinnstolar och lyssnade på bandet, kände hon som om allting höll på att rasa ner.... Kvinnan som frontade det sjöng högt vid mikrofonen, I got soul like I´ve said a hundred times before, you respect me or you´re walking out that door! Hon skrattade lyckligt, ropade whooooo, och kvinnan såg glad ut och svällde med bröstet. Han tog henne i handen och de började dansa. Hon kuttrade varmt och han med, och han sa, Det var verkligen längesedan vi sågs, vad har du konstnärligen gjort med ditt liv? Åh. Jo jag bor här i paris nu, jag målar och ställer ut, och har skrivit ett antal känslosamma böcker och poetiska verk som publicerats i Storbrittanien. Vad har du gjort? Är du ett musikaliskt geni som hittat ett nytt sätt att använda en gitarr? Åh du trodde på mig, ändå. Kanske jag ska berätta, kanske inte. Jag vill vittna om dina villervallor men ändå inte luras. Du kommer inte luras. Luras av vadå? Om du tycker jag sätter på mig för fina kläder så är det bara det, att jag älskar att ta livet till känslornas högsta vind av sann kärlek! Du satte dig ner, tittade på mig och tog av dig masken. Där sitter verkligen han. Mitt livs största kärlek, han som tittade så mjukt på världen och sken av något fullständigt annorlunda, hur vi skulle hjälpa hela världen, och han behövde min kick! Han sade, du är så vacker i huvudet min kära vän, jag önskar jag kunde ta med dig över kyrkogårdarna av mitt förflutna.... nej jag menar... över tankarna som växt som träd nu, hur livet numera är.....min vän. Jag önskar jag kunde göra det till din kärlek. Han kysste henne. Djupt och med värme som spred sig som rysningar längs med hela ryggraden. Sen förde han händerna längs med där hon ryst, och packade in henne i en nära kram. Hon tittade fram så lystet på kärleken invirad i hans rock. Åh. Åh, åh. Min älskade, min största kärlek som jag alltid önskat jag vore nära. Hur nära vill du gå? Mmm....

#novell #svenska #novell på svenska #swedish #skriverier #livia wikmalm

[bettyblue777]

Slave to Love del 2

Det bästa med att fantisera och drömma är att man får uppleva precis det man önskar.

Det jag nu ska berätta… Efteråt. Ärligt. Jag vet inte. Hände det här verkligen eller hände det. Bara. I fantasin…

De hade hittat mig på Facebook. Tagit kontakt via messenger. Ville jag komma och träffa dem? Och nu var jag på väg. Jag vet inte om jag kom ihåg att andas ens under bilfärden på väg ner. Det kändes så pirrigt. Jag visste inte riktigt vad som väntade mig. Hade väl mina förhoppningar.. Jag hade aldrig träffat ett par så här förut. På det här sättet. Aldrig varit med en kvinna. På det här sättet. De hade lugnat mig. Vi tar hand om dig. Inget kommer att hända om du inte vill att det ska hända. Det var väl just det. Jag känner ju mig själv. Det finns ju knappt något som jag inte vill ska hända.

Jag var helt darrig först när jag steg in i deras hem. Registrerade att det såg helt vanligt ut. Tänkte; här bor en helt vanlig familj. För mig fanns det inget vanligt med det som hände sen. Vi småpratade lite. De visade mig runt. Det var mycket fniss och skratt. Jag kände mig trygg och trivdes i deras sällskap. Ville jag ha något att dricka? Nej! Behövde jag något? Ja. En kram kanske. Hon log. Kom vi sätter oss, sa hon. Hon tog min hand och drog ned mig i en soffa. Han satte sig i en fotölj bredvid. Hon frågade om jag var ok. Ja. Känns allt ok? Ja! Jag ville bara att hon skulle röra vid mig.

Och det gjorde hon. Hon strök mig lätt över håret och över min kind. Får jag kyssa dig, undrade hon. Jag nickade. Fick inte ur mig ett ord. Min andhämtning. Jag var så förväntansfull. Hon lutade sig fram och kysste mig försiktigt. Hennes läppar lätta mot mina. Hennes tunga nuddade slickade försiktigt mina läppar. Jag tänkte att jag ville fånga den här stunden. Kan inte minnas att jag någonsin känt sådan lust till en kvinna. Jag särade på mina läppar och besvarade hennes kyss. Vi kysstes länge. Jag blev helt uppslukad av henne. Denna sköna kvinna. Glömde nästan bort mannen som tyst satt och betraktade oss.

Hennes fingrar rörde vid min hals. Min nacke. Förde mitt klänningstyg vid halsen ner över armen så att min axel blottades. Hon kysste mitt nyckelben. Min halsgrop. Jag kunde inte hejda mig utan suckade lätt. Det var så skönt och situationen var så spännande. Ett kort ögonblick mötte jag mannens blick. Den var varm, mörk och intensiv. Sen var jag tvungen flytta blicken till hennes mun igen för nu letade den sig neråt mot mina bröst. Hon tittade upp mot mig och blicken verkade undra. Får jag fortsätta? Jag nickade. Jag vill att du fortsätter. Hon smekte mitt ena bröst samtidigt som hon blottade det andra. Hennes mun så nära att jag kunde känna hennes andetag. Gissa om mina bröstvårtor styvnade.

Hon lät tungan virvla runt lite över bröstvårtan innan hon började kyssa och ganska snart suga på mitt bröst. Gud så skönt det var. Jag kunde inte slita min blick ifrån hennes ansikte, hennes mun som nu sög intensivt på mitt bröst. Hennes långa bruna hår. Hennes vackra ansikte och mun. Gud, bara tanken på att en kvinna gav mig denna behandling. Och hennes man som satt där och tittade på och njöt. Jag kunde knappt sitta still. Kroppen började röra sig rytmiskt i soffan. Jag kände hur våt jag blivit. Och som om hon kunde läsa tankar. Drog hon upp min klänning så att mina trosor blottades.

Jag kände hennes hand smeka mig över trostyget. Hörde hur hon stönade till när hon upptäckte hur blöt jag var. Det hade blivit en lite våt fläck på trosan. Jag lutade huvudet bakåt och njöt. Att bli smekt så här utanpå trosorna… är ju något jag alltid gillat. Hon lirkade in ett finger under troskanten. Smekte mig lite skönt innan hon stoppade in fingret en bit i mig. Åh, vad härligt blöt du är, viskade hon. Du gillar verkligen det här va? Jag kunde bara nicka. Kåtheten gick som i vågor genom mig. Jag skulle inte kunna hålla mig länge till.

Plötsligt gled hon ner från soffan och ställde sig på knä. Hon lirkade snabbt av mig trosorna. Gav mig en lång intensiv blick. Jag höll andan. Följde förväntansfullt hennes mun med min blick när hon närmade sig mitt sköna våta. Jag visste knappt var jag skulle ta vägen. Mina ben särade på sig själva. Jag gled ner lite så att hon skulle komma åt bättre. Ville bara att det skulle ske. Längtade. Blundade och kände hennes andetag närma sig. Hennes tunga över min klitoris. Hur hon slickade mig. Jag kan fortfarande känna hennes tunga som liksom dansade runt i mig. Jag tror att jag kanske skrek. I alla fall var det något som exploderade. När jag kom. I jordens skönaste orgasm.

[ankiflygarenilsson]

Jag blev psykiskt misshandlad sommaren 2017

Publicerat på blogg och facebook

Då har det gått några år sedan jag blev illa behandlad på arbetsplatsen då jag kände mig tvungen att gå i förtid för man vill ju inte sitta i utanförskap i flera år. Jag väljer nu att inte hålla tyst längre och vem har sagt att det ska vara lätt. Jag har kopplat in olika massmedia där en säger att det gått för lång tid och när jag kontaktade dem i början av 2018 sa de att det har gått för kort tid. Jaja. En säger vidare att det inte är av allmänintresse med personliga konflikter. Personliga konflikter? Ja om det vore en sådan så är det ju ännu värre att chefer sätter adepter i utanförskap för att dessa chefer väljer att utesluta en medarbetare. Detta borde ju verkligen högre chefer stävja och tillrättavisa den chef som pysslar med sådant. En annan massmedia tackar för materialet som var välskrivet och väldokumenterat men de ej tar upp sådana typer av innehåll i deras reportage.  Jag väntade således på dessa svar och nu väljer jag att publicera detta på bloggen och facebook.  Detta är även anmält till polisen och Arbetsmiljöverket av någon annan, tack KARMA. Och gud vad jag skulle vilja namnge alla men gör det inte pga oro för mitt välbefinnande.

Läs och begrunda, det är enklast att sitta vid en dator och läsa.

Hängde upp dikt på anslagstavlan – blev satt i utanförskap Satte upp en dikt – blev tagen ur arbetsgemenskapen Visade lönemissnöje – hamnade på två tillrättavisningsmöten Visade lönenöje – frös ut en arbetskamrat

Jag håller inte tyst längre för nu skall allt fram.

De som jag trodde var arbetskamrater blev förtryckare.

Jag heter Anki Flygare-Nilsson, bor i Boden och blev den sista tiden på jobbet satt i utanförskap som mörkades och nedtystades direkt efter jag blev placerad där. Detta berättar jag om nedan men jag hade lika gärna kunnat knyta näven i fickan och gå vidare till förmån för facket, cheferna och de två som de valde att lyssna på – men jag vill att allmänheten ska få ta del av vad som kan ske på en skattefinansierad arbetsplats.

Att bli satt i utanförskap är bland det mest förnedrande man kan bli utsatt för samtidigt som jag blev utfryst, psykiskt misshandlad och tagen ur arbetsgemenskapen och blev utsatt för kränkande särbehandling, mina känslor kränktes, mina rättigheter kränktes, ingen som inte varit där kan veta hur det känns för det är terror av värsta slag. Är det på riktigt, tänkte jag. Dessutom råder åldersdiskriminering på den platsen, det har jag sett genom åren och jag blev egentligen inte förvånad över att jag blev ansatt och utsatt eftersom jag närmade mig pensionen.

Det pratas mycket om värdegrund på arbetsplatser men detta håller ofta inte när det kommer till vad man psykiskt utsätts för, det kan inte mätas i paragrafer hit och dit. Facket maler på med sina lagar, avtal och paragrafer till förmån för vissa och i detta fall arbetsgivaren medan de inte bryr sig om andra medlemmar, bara vissa, hur än de blir behandlade eller hur än medlemmens känslor krossas. Höga fackavgifter tar de ut utan att skämmas.

Det finns de som säger till mig att jag inte ska slösa energi på sådana skitstövlar men jag vill att rättvisa skall skipas så att inte fler behöver behandlas så här orättvist som jag. Jag var en försökskanin till denna makthysteri. Hur långt kunde de pina en medarbetare. Ja med facit i hand hur långt som helst medan facket helt kallt pekar på deras djävla lagar och paragrafer och håller varann om ryggarna. Likaså gör cheferna, håller varann om ryggarna allra helst när det nästintill blev ett familjeföretag på kuppen.

Verksamhetschefen borde som ytterst ansvarig ha stoppat det hela innan det urartade men hen höll enhetschefen om ryggen, deras barn är ju ett par, och vips blev de släkt.

Ok här börjar jag berättelsen:

Jag har tjänstgjort på Norrbottens läns landsting, senare Region Norrbotten sen 1979 och har alltid trivts med chefer och arbetskamrater och de med mig tills en ny chef klev upp på tronen april 2016. Det skulle visa sig vara dåligt för mig och min person. Jag kände redan, när den nya enhetschefen presenterades, ett obehag men jag är inte av den sorten att jag dömer ut folk så jag bestämde mig för att ge hen en chans.

Jag har haft konversation med en tidigare chef och berättat detta för hen som blev förskräckt och chockad. Hen skrev i det sista SMS,et ”Det är med sorg i hjärtat jag läser hur illa du har blivit behandlad på din arbetsplats. Hur kan du ha blivit behandlad så, du som är så snäll och hjälpsam. Man kan inte tro att vi har jobbat åt samma arbetsgivare”. Ja säg det tänkte jag, det finns starka individer på guds gröna jord som kan göra precis vadsomhelst, närsomhelst och hursomhelst utan att få tillrättavisning av chefer ty cheferna blev deras kompisar.

Varför jag skriver detta är för att jag tycker att detta är ett stort nyhetsvärde trots att det gått några år och det är med all rätt att människor därute ska få läsa om hur skattepengar slängts bort på tid och kraft på en skattefinansierad arbetsplats för att på alla tänkbara sätt hoppa på den lilla människan som lägger hela sin själ till att göra ett bra arbete. Med facit i hand ångrar jag att jag jobbade och slet ut mig i 180 knyck.

Jag var en sådan som alltid ställde upp för arbetskamraterna, hjälpte till överallt, gjorde statistik som ekonomer skulle göra, jag skötte hemsidan, jag gjorde annat ekonomijobb, jag omvärldsbevakade och var alltid sekreterare på alla möten, kort sagt jag var alltid på kontoret med händerna fulla och valde inte att springa omkring med kaffekoppar i nävarna in till andra kontor som många andra och även chefen gjorde för att slösa bort dyrbar arbetstid. Jag hjälpte den nya enhetschefen in i många program, jag visade hen hur regionen fungerade och när jag gick förbi hens rum skrek hen ”Anki jag behöver hjälp” och jag gick in till hen och fixade det hen ville ha fixat. Jag visade hur enhetsmöten fungerar.

Andra chefer har sagt ”Hur skall vi klara oss när du någongång slutar”.  Allt mitt arbete uppskattades inte och värderades inte av denna chef för det var tydligen mer värt att prata bort arbetstid än att jobba.

Ja så var det men….. lönerna skulle delas ut. Jag och många blev missnöjda vilket inte är innovativt efter löneutdelning. Det visade sig att två stycken som hen tidigt hade utsett som sina favoriter fick flera gånger mer än oss andra fastän de inte hade presterat mer men nu hade hen ju chansen att premiera dessa. Jag tog på mig missnöjet från andra och från mig och gick in till chefen för att visa vårt missnöje. Detta skulle visa sig bli ödesdigert för mig.

Löneöversyner skall av chefer göras objektivt och inte subjektivt vilket tyvärr ofta sker, dvs vissa adepter får ofta mer än andra utan anledning och här hade hen verkligen chansen att via lönerna visa vilka hens kompisar på golvet var. Dessa två chefens favoriter fick mycket större del än oss andra utan att ha presterat mer än andra. Jag är inte avundsjuk på något sätt men jag med fler tyckte att detta var bara för mycket.

Jag visste inte då sommaren 2017 att det var skrivet några anteckningar/handlingar om mig för om det hade gjort det hade jag ju fått ta del av dem. Jag började fundera över detta maj 2019, dvs om det var skrivet något så jag skrev och frågade chefen om det fanns och vips fick jag dem i min brevlåda som jag borde ha fått då.

Jag börjar berätta från det att lönerna delats ut i maj/juni 2017 för att redovisa en helhetsbild.

Juni 2017, Möte 170602, tillrättavisningsmötet efter löneöversynen, se bilaga juni 1 och juni 2.

Nedan kommentarer till bilagan som jag delgav enhetschefen när jag fick dem 2019 vilket jag skulle ha fått kommentera redan då 2017 om jag hade haft möjlighet:

1.      In på rummet ramlar dessa människor och jag visste inte att hen som var med dem var facklig företrädare, hen presenterades inte utan där står dessa och glor på mig. Jag var helt oförberedd. Jag fick av den ordinarie facklige företrädaren veta några dagar senare att hen är facklig, jag berättade för hen att hen inte presenterades som facklig och hen tyckte det var dåligt att inte presentera hen, det skulle hen ta upp med dem.

2.      Här skrivs att jag är aggressiv på ett opassande sätt. Det är enhetschefens bedömning. Hen var själv hårdhänt och offensiv då hen ryckte och slet i mig för att få läxa upp mig av den orsaken att hen inte som enhetschef kunde tackla vad jag tyckte om löneutdelningen.

3.      Starka signaler från arbetsgruppen. Det är enhetschefens påstående. Märk väl! Arbetsgruppen bestod inte utav hela gruppen utan ett par som enhetschefen valt att lyssna på.  Försvunnit gemensamma dokument – grov anklagelse. Har inte plockat bort något. Om hen menade dokument i korridoren tog jag ner dem för att uppdatera innan jag skulle gå på semester. Försvunnit dokument från enhetschefens rum – mycket grov anklagelse – vem är det som har pekat ut mig. Jag beträder inte andras rum om de ej är där. Arbetsbeskrivning borttagen – den tog jag till mitt skrivbord för att uppdatera innan semestern. Dikter uppsatta i korridoren – jag hade en dikt av Jonas Gardell på min anslagstavla som de påstod att jag sa att jag satt upp, det är fel. Arbetskamrater kom in och läste den och ville ha kopia. De fick kopior och en av kamraterna satte upp den i korridoren, vill ej nämna namnet. Är det ett brott att ha en dikt på anslagstavlan. Ett fönster lämnat öppet – vem har sett att det var jag som lämnat upp det. Det lämnas ju fönster öppna titt som sätt och vaktbolaget meddelar om detta. Jag hade min fikarast på plan 6 genom att motionera där och när det var för varmt kunde jag öppna balkongdörren men stängde alltid den. Det är ju bara larvigt att ta upp en sådan sak bara för att få många saker på listan. Vissa arbetsuppgifter görs inte längre. Mycket grov anklagelse. Om enhetschefen menade att jag inte skickade meddelande till hen att minnesanteckningarna var klara att läsa så kanske jag missade det men detta togs upp på varje möte att det var var och ens ansvar att kolla när anteckningarna är klara.  Och detta var ej heller någon arbetsuppgift, jag bortskämde gruppen med att meddela det ena och det andra. Dessutom var det nära semester och jag hade upp över öronen med jobb som skall avslutas innan jag går på ledighet, kort sagt jag gjorde ”vissa” och alla uppgifter som var ålagda mig och många fler därtill. Jag berättade detta åt facklige företrädaren som tyckte att det var larvigt att ta upp dessa saker som anklagelse. Nu lyssnade hen på mig vilket hen inte skulle göra i augusti, längre ner om det.

4.      Jag och verksamhetschefen (dåvarande) har alltid jobbat bra ihop men här väljer hen att lyssna på enhetschefen. Jag vet hur man gör på en arbetsplats, man kommer dit och jobbar. Hen verkar också ha lyssnat på enhetschefen vad gäller försvunna saker, detta är en grov anklagelse mot mig. Finns det någon som har sett något, vem kan peka ut mig. Jag upplevde ingen mer oro än vanligt efter löneutdelningen detta år, arbetskamrater kom in till mig och visade sitt missnöje vilket inte är innovativt med lönemissnöje. Jag vet år där vissa som inte var nöjda sjukskrev sig, gick hem i protest, skrek i korridoren, hotade chefen med att sluta osv men dessa fick ingen tillrättavisning de åren. Här borde hen som ytterst ansvarig chef tagit enhetschefen i hampan och rett ut vad som var felet men det var lättare att hoppa på mig.

5.      Förändrat beteende efter löneöversynen, jag sa vad jag tyckte och det menar hen är förändrat beteende, det får stå för hen. Jag anser att chefer som inte kan tackla undersåtarnas missnöje skall inte vara chef. Chefer som dessutom springer för minsta lilla till den högre chefen är ingen bra chef.

6.      Eftersom jag blev anklagad över att ha tagit bort dokument togs mina behörigheter bort. Detta var kränkande å min person. Vid tillfället var VIS (där vi sparar lathundar och rutiner) av och till ur funktion så därför jag tog hem några av dessa till mitt skrivbord för att uppdatera och sen lägga in i VIS igen men då kunde jag inte för behörigheten var borttagen. Man kunde således inte ens uppdatera dokumenten i VIS för detta strul i programmet. Det var dessutom snart dags för min semester och jag ville göra bort allt jag kunde. Detta var en tydlig rättighetskränkning.

7.      Uppföljningsmötet den 9 juni blev ej av eftersom jag beslutade mig för att gå till cheferna direkt efter detta möte för att reda ut felaktigheter och så gjorde jag för jag ville inte gå på semester med dessa anklagelser vilande på mina axlar. Vi pratade igenom allt och de lyssnade och då sa verksamhetschefen att lönerna var utdelade och gick inte att ändra i efterhand, kort sagt så fick enhetschefen litegrann på skallen pga hens orättvisa utdelning, det hörde jag mellan raderna. Min känsla var att de ville ta tillbaka anklagelserna de hade lagt på mina axlar. Jag sa att för mig var löneöversynen utagerad och det är som det är. Vi sa till varandra ”no hard feelings” och att allt är glömt.  De sa ”Vi glömmer detta och går vidare”.

Så var det med det och jag gick på semester i tron att allt var utagerat. Så var inte fallet skulle det visa sig….

Augusti 2017

….. för när jag kom åter från semestern upptäckte jag att de två som hade fått högsta löneutdelningen (favoriterna) betedde sig okamratligt gentemot mig, de svarade inte på tilltal, de hälsade inte, kort sagt de frös ut mig ur gemenskapen. Detta om något är väl ett ofördelaktigt beteende som borde ha tillrättavisats men de slapp undan som alltid. Vissa kommer undan med vadsomhelt, hursomhelst närsomhelst. Jag hade tänkt gå till den fackliga representanten då men tänkte att det var nog säkert inget. Det går säkert över. Jag kom ju till jobbet som jag alltid gjort, stängde dörren som så många gjorde och jobbade.

Någon dag gick och de syntes sitta hos den fackliga företrädaren och uppenbarligen spred desinformation om mig. Det var en arbetskamrat som kom till mig och sa ”ser du att hen och hen sitter hos hen, undrar vad de pratar om”. Den facklige köpte desinformationen och gick vidare till enhetschefen som också köpte det och vidare till verksamhetschefen och då var det dags för tillrättavisningsmöte nr 2 som generade till UTANFÖRSKAPET,  jag blev tagen ur arbetsgemenskapen. Jag fick aldrig veta vad de sagt om mig som genererade till mitt utanförskap. Jag hade/har rätt till att få veta vad som sades eftersom det i allra högsta grad handlade om mig men den facklige vill inte säga vad de sa. Alltså jag hade semester i sex veckor och gud vet vilka rykten som spreds om mig den tiden, det är en fundering som jag på senare tid har haft dvs vilken dekokt tillagades av dessa som jag trodde var arbetskamrater medan jag befann mig på semester. En sak som jag även har funderat över är att när jag kom tillbaks från semestern sa den ena ”Välkommen tillbaka från semestern” och jag svarade på skoj ”Nä det vet jag inte om jag är”. Efter detta ratades jag av dessa två chefens favoriter. Den jargongen har vi ju alla alltid haft men denna gången tolererades inte denna jargong.

Möte 170808, tillrättavisningsmötet nr 2, bilaga mötet augusti 2017.

Nedan kommentarer till bilagan som jag delgav enhetschefen när jag fick dem 2019 vilket jag skulle ha fått kommentera redan då 2017 om jag hade haft möjlighet:

Det blev således ett nytt tillrättvisningsmöte för att chefens favoriter hade klagat på mig och hen valde att lyssna på dem som alltid.

Jag är lur på att dessa anteckningar skrevs i efterskott, dvs maj 2019 när jag efterlyste anteckningar eftersom det står tidigare VC, då var hen VC.

Facklige företrädaren satt denna gång på mötet för att hen denna gång tagit sig an de två som klagade på mig. I juni tyckte hen att det var löjliga anklagelser på min person men inte nu, nu lyssnade hen på chefens favoriter. Hen sa vid mötet ”Jag kan inte företräda både gruppen och dig”. Jag sa vilka är ”gruppen”.  Fick till svar ”hela gruppen”.  Det skulle visa sig vara två ur gruppen.  Detta var ju något nytt för mig, hade aldrig varit med om ett sådant händelseförlopp, således visste jag inte vad jag hade rätt till eller inte för jag ägnade inte en tanke åt det, vara bara chockad över vad som hände, det var inte på riktigt tänkte jag. Jag åkte iväg i en själslig tunnel – fattade inget. Fick höra av centret Vision nu i juni 2019 att jag kunde ha tagit med en HR-partner, men inte tusan tänkte väl jag på det i den uppskakade situationen. Om allt hade gått rätt till skulle VC, EC och facklige sagt en tid före mötet att jag kan ta med en sådan och annat stöd men inget sades, det verkade som att de ville ha mig undan så fort det bara gick vilket också skedde.

Jag sa vid mötet att jag vill träffa gruppen för att höra vari felet bestod, det står inget sådant i anteckningarna  som synes men jag fick till svar att ”vi vill inte peka ut någon”. Nä just det, men mig pekade enhetschefen ut via mejl till hela huset att jag är ett arbetsmiljöproblem. Hur tror ni det kändes. Jag formligen pekades ut. Jag som hade jobbat sen 1979 blev påhoppad som den största boven. Här menar facklige att hen kan inte av sekretesskäl säga vilka de var som kom till hen men sekretessen rådde inte när jag sattes i utanförskap. Det var ju underligt att jag inte fick veta vad klagomålet var – det var ju mig det handlade om.

När jag satt i utanförskap på plan 4 kom de flesta upp till mig och frågade varför jag satt där. Jag berättade om mötet där bl a togs upp att hela gruppen kommer att sjukskriva sig om inte Anki flyttas. De bara gapade och sa att det hade de inte alls sagt och gick till enhetschefen och frågade vad hen menade med det. Strax efter stod chefen i dörröppningen där jag satt utvisad och menade att det hade hen inte sagt. Jag sa att både hen och VC samt facklige sa det men hen ville inte erkänna detta. Till saken hör att när jag satt på plan 2 (mitt riktiga kontor) besökte knappt cheferna mig någongån men nu när jag satt på plan 4 sprang de som tättingar antagligen för att se vad jag gör eller om jag gör något, mycket nervärderande, de fortsatte att kränka mig och mina känslor.

Märk väl! Det tog bara en timme att flytta mig från mitt rum på plan 2 till det öde rummet på plan 4 och jag flyttades för att de tyckte att jag spred oro och missnöje i gruppen. Gruppen bestod av 2 st – inte hela gruppen. De andra arbetskamraterna tyckte det var fördjävligt hur de kunde göra så med och mot mig.

Mitt namn togs borg från postkorgar och fack flera veckor innan jag avgick, är inte det utfrysning så säg. Innan jag hamnade i utanförskap blev jag ratad, när jag tänker på detta med facit i hand. Ett exempel var när jag satt och hade rast ute på en bänk brukade jag sitta bredvid chefernas ungar (som de själva hade anställt och basade över). Vi pratade om ditt och datt men efter några dagar när jag kom åter från semestern flyttade de sig demonstrativt till en annan plats när jag kom och satt mig. Är inte det utfrysning så säg. Men de var ju chefernas ungar. Ingen tillrättavisning.

Jag kunde ej heller uträtta mitt jobb till fullo där jag satt pga att jag ej hade åtkomst till arkiv samt uppgifter som vi hade gemensamt via rotation på plan 2 som jag inte fick beträda. Detta är i allra högsta grad rättighetskränkning.

”Är detta på riktigt” tänkte jag där jag satt.

Händelsebeskrivning från 17 augusti, första tiden i augusti fattas, jag sattes i utanförskap den 6 augusti, bilaga handelseaug.

Nedan kommentarer till bilagan som jag delgav enhetschefen när jag fick dem 2019 vilket jag skulle ha fått kommentera redan då 2017 om jag hade haft möjlighet:

OK där satt jag från början av augusti men själva lönemissnöjet var ju avklarat före semestern. Det som fick mig till utanförskap var några andras lönenöje – således inte mitt lönemissnöje. Utanförskapet handlar om desinformationen som favoriterna gick till fackliga företrädaren med.

1.      Det påstås att jag valde att sitta där. Hoppsan vad de kan skriva till sin fördel. Jag blev tvångsförflyttad!  Jag sa att eftersom jag sprider oro och missnöje kan jag väl inte flyttas tillbaks och vad är det för sätt att jonglera med medarbetare hursomhelst för att man vill och tror att man kan göra hursomhelst. Herregud – jag var satt i utanförskap – tror dom att jag bönar och ber om att få komma tillbaka. Stå för detta nu – sa jag – ni satte mig här och här sitter jag. Jag började må sämre och sämre, ville inte visa mig för någon, gick omvägar, såg ingen, på rasterna gick jag långt bakom hus för att gömma mig. När jag sa det till enhetschefen sa hen ”jag bryr mig inte vilka vägar du tar och vad du gör på dina raster”. Jag sa vid ett tillfälle att jag kanske skall sjukskriva mig då chefen sa ”jag är inte sjukvårdskunnig och bryr mig inte om du sjukskriver dig”. Fattade inte chefen att jag inte ville komma tillbaka till plan 2 när hen betedde sig så.

2.      Jag hade avslutningssamtal med verksamhetschefen, således avböjde jag inte det utan sa till hen att säga till enhetschefen att vi hade haft det.

Jag mådde sämre och sämre, jag bad om att få gå hem med lön för jag klarar inte av att sitta utfryst i utanförskap, ca 2 månader blev det. Sagt och gjort det fick jag, det gick lättvindigt utan att de behövde tänka efter, de ville bli iväg med mig, åldringen till förmån mot yngre. När jag berättade detta till några sa de att de ha aldrig hört talas om att någon fått gå hem med lön, såldes erkände de månne sitt felaktiga beslut utan att säga det.

Jag hade pratat om pension men hade tänkte arbeta något år till. När jag hamnade i utanförskap tyckte jag att eftersom jag enligt cheferna sprider oro och missnöje är det lika bra att gå i förtid. Jag beslutade mig för att göra pinan kortare och avgick den 1 januari 2018.  Men som sagt var hade jag inte tänkt gå i förtid men min självbevarelsedrift sa att gå för att göra utanförskapspinan kortare.

En sommarvikarie kände sig också trakasserad och mobbad av enhetschefen som antagligen även hade lyssnat på sina favoriter som antagligen klagat på vikarien. Sommarvikarien sa till mig att hen hade sagt till chefen att hen är mobbare. Sommarvikarien berättade till mig att hen grät på bussresan hem. Vad är detta för ett ställe tänkte jag. Hen hade också sagt till arbetskamraterna när hen slutade sitt vikariat att meddela hen om denna chef slutar så hen kan söka eventuella vikariat. Ska det vara så här. En annan blev också av med sitt jobb bara några månader efter mig och hens omdöme om den arbetsplatsen har jag på SMS. Hen skrev att vissa bekräftas och andra mobbas.

Arbetsmiljön var fortsatt dålig efter att jag hade slutat, så det var inte bara jag som var sk bråkstakare. Flera avgick från den enheten jag jobbade på samt andra enheter fick jag höra.

Jag vet att chefer kan utse favoriter men så utstuderat som hen utsåg sina är skam. Hen valde att lyssna på dem, litegrann på andra men mig valde hen att inte se fastän jag hjälpt hen på traven så mycket. Otack är världens lön.

Chefer brukar ju hålla varandra om ryggarna och allra helst dessa två chefer vars barn de hade anställt och chefat över och som dessutom är ett par. Klart att de håller varandra om ryggarna. Innan jag blev satt i utanförskap tyckte jag att dessa ungar betedde sig underligt ute på rasterna för de hade alltid suttit bredvid mig i solen och surrat, nu gick de undan när jag kom. Är inte det utfrysning så säg.

Att det skall få ske sånt här på en skattefinansierad arbetsplats är för mig helt obegripligt, tänk er hur mycket tid, kraft och pengar som tagit till deras planerande - med listor som de påstår jag är skyldig till.

Alltså – är det riktigt att någon alls skall tas ur arbetsgemenskapen till utanförskap om så något ändock hade begåtts? Hur låter det att jag togs till utanförskap för en dikt, fönster, dokument, lönemissnöje. Eventuella saker skall alltid lösas på plats vilket inte gjordes.

Som jag skrev tidigare hade jag inte fått ta del av anteckningarna som fördes om mig sommaren 2017, de efterlyste jag två år senare och fick dem juni 2019. När jag hade fått dessa – hade jag synpunkter och mejlade dem till enhetschefen som inte gillade det – såklart – vad annars – hen hade gått upp till nuvarande VC som jag inte jobbat en dag med. Således kan hen ju inte veta vem jag är/var. Hen valde även hen att lyssna på EC såklart. Mycket dåligt av en chef som inte kunde kontakta mig för att höra vad som hänt.

Det tog bara en dag efter att jag mejlade mina kommentarer till EC till jag fick svar från nuvarande VC där hen skriver att anställningen är avslutad och att mellanhavandena är avslutade. Jag har inte haft något mellanhavande med hen eller någon annan, bara ett lönemissnöje. Jag har ju inte jobbat med denna chef. Det var ju en annan som var kapten på den tiden, inte hen. Här är också ett exempel hur de håller varandra om ryggarna, den lilla människan har inget att sätta emot.

Jag var med i ett reportage 1977 då jag avskedades från Fritz Olssons guldsmedsaffär för att jag var med barn och nu blir jag illa behandlad för att jag närmade mig pensionsåldern och kände mig åldersdiskriminerad, vad är det för arbetsvärld vi lever i.

Historiskt sett har på den arbetsplatsen flera blivit lågt lönesatta pga högre ålder trots stor erfarenhet och kunskap om myndigheten, det värderades inte utan istället fram med nya oerfarna.

Det som jag var med om nedtystades i huset, det pratades inte om detta, det mörkades. Mina riktiga arbetskamrater var för skrämda för att säga något – antagligen av rädsla för att bli så illa behandlad som jag.

Jag kände psykiskt misshandlad, trakasserad, mobbad, utfryst. Jag var tagen ur arbetsgemenskapen, tagen ur arbetsgruppen, blev utsatt för kränkande särbehandling, rättighetskränkt, blev satt i utanförskap.

Hade man kunna sudda ut händelser från hjärnan hade jag gjort det pga att denna händelse förföljer mig. Det är tur att jag då har balsam för själen via motion på bergen, träning och gymnastik och yoga och mitt underbara liv med min sambo, jag har min son och hans familj som stöttar mig. Det sägs att man inte ska ödsla energi på de onda men det är svårt, traumatiska händelser är svåra att bli av med.

Man vill ju titta tillbaka på arbetslivet och känna glädje mot arbetskamrater och lojalitet med arbetsplatsen. Man förväntar sig att den dag man lämnar sitt långa arbetsliv och kliver ut genom dörren från arbetsplatsen ska det kännas i hela hjärtat.

Jag säger som Jesus ”den som är fri från synd kastar första stenen”.

Viktiga slutpunkter och konstateranden:

·        Jag har haft kontakt med Vision i Stockholm augusti 2017 via ett brev – de kontaktade inte mig.

·        Jag kontaktade jag Vision Center i Luleå juni 2019 och fick prata med en där. Hen sa att det har ju gått två år nu och jag borde ha agerat tidigare vilket jag gjorde – till Vision Stockholm augusti 2017 men fick ingen feedback som jag skrivit om tidigare, brevet, bilaga facket 1, facket 2, facket 3.

Hen menade vidare att jag borde ha fått möjlighet att få tag på en facklig representant eller HR-representant och att den facklige borde ha meddelat mig när mötet skulle äga rum så jag hade hunnit skaffa en företrädare och kort sagt varit lika förberedd som de var, vilket jag således inte hann för jag fick ej kallelse till något av mötena som jag berättat om. Kort sagt: Jag hade ingen chans att skaffa någon företrädare pga att jag ej blev kallad till mötena.  Jag visste således inte att de skulle äga rum. Den facklige gjorde här ett stort fel när hen inte ordnade en företrädare till mig eftersom hen inte ville företräda mig till förmån för de som spred falska rykten om mig som hen köpte. Vid mötet sa den facklige bl a att hen kunde gå vidare med det påstådda hotet från mig mot verksamhetschefen vilket var att jag sa till hen när hen frågade hur jag hade det ”Jag hade tänkte gå till DO (diskrimineringsombudsmannen) men jag orkar inte slösa tid och kraft till det”. Det kallade verksamhetschefen för ett hot. När man går vidare till DO blir det inga repressalier, det borde väl facket veta och även arbetsgivaren. Jag anser att jag blev hotad av den facklige när hen hotade mig om att anmäla. Att inte hen som facklig vet om att man får kontakta DO utan repressalier går över mitt förstånd. Hen sa vidare att Centret i Luleå var ej med i processen och således inte kände till detta men däremot sa hen att jag gått med på pension. Jag svarade då åter igen till hen: Jag hade pratat om pension som så många gör när de närmar sig den tiden men valde att gå något år till, men eftersom jag sattes i utanförskap så kände jag att jag inte att jag ville jobba mer eftersom jag inte fick beträda min förra korridor. Jag förstår inte varför det ständigt sägs att ”du gick med på att sluta” men herregud – jag blev ju utfryst och satt i utanförskap. Är det så svårt att lyssna på vad jag säger får jag ofta kontra med. Jag sa till hen att jag vill få till min kännedom vad favoriterna sa till den facklige som var så starkt och som fick mig till utanförskap. Har senare frågat den facklige om några anteckningar skrevs vid hens tillfällen/möten med dem men hen säger att inget skrevs. Underligt för jag har faktiskt rätt att få ta del av vad som sades eftersom det handlade om mig. Är det inte enligt föreskrifterna att anteckningar förs. Jag fick aldrig egentligen veta varför jag skulle tas från mitt kontor till ett annat.

Centret i Luleå menar att jag borde ha fått ta del av skrivelserna då (mötet juni, mötet augusti och händelsebeskrivningen) - som jag först efter begäran fick i min hand maj/ juni 2019 - för att kunna bemöta och läsa igenom om jag hade funderingar och frågor som hade glömts att antecknats. Det kunde jag inte för jag visste inte ens att det fanns något skrivet. Hen menade att det även hade varit bra om fler hade lyssnat vad som sades. Eventuellt någon från HR men jag hade ingen företrädare. Tid fanns ej att få sådan för mötet var från en sekund till en annan. Hen tyckte vidare att det var fult skrivet i ett mejl i juni 2019 av nuvarande verksamhetschef som jag inte har jobbat med en enda dag eftersom hen kom som ny när jag försvann, som jag skrivit om ovan. Jag sa vidare till hen att jag ville veta vad vitsen var med att flytta mig. De bestämde och beordrade att jag skulle flyttas men underligt var ju att de bestämde/beordrade inte att jag skulle flyttas tillbaka. Varför fick jag då att sitta kvar. Chefen kunde ju ha beordrat mig tillbaka. Detta var ju underligt. Jag tror att de tyckte att det var bra att jag inte ville komma tillbaka till mitt förra kontor, då slapp de mig enkelt och smärtfritt. Detta med att flytta mig gick för snabbt när makthysterin eskalerade. De vet att de gjorde fel men vill inte erkänna det. När jag berättade för hen om att jag kände mig utfryst, mobbad, ratad, jag sattes i utanförskap, jag kände mig kränkt och särbehandlad sa hen ”det är starka ord och känslor det där”. Hen sa att jag skulle kontakta den facklige vilket kändes olustigt för min del. Centret i Luleå var ej med i processen men går efter vad den facklige sa att det var rätt av arbetsgivaren att ta mig ur arbetsgemenskapen till utanförskap.

Jag undrar vad man har facket till, ingenting, ingen lyssnar på den lilla människan. Höga fackföreningsavgifter kan de ta men att hjälpa en medlem de gör de inte men det beror ju på vem som är medlem. Det verkar som att facket ofta går chefernas väg. Och som jag ser på fackets heslut. Vad hade min eventuella företrädare kunnat göra eftersom facket tycks mena att arbetsgivaren får ta en anställd ur arbetsgemenskapen till utanförskap.

·        Jag kontaktade till slut den facklige juli 2019 för att få klarhet i alltet. Hen menar att hen sa till mig vid mötet att jag skulle skaffa en egen företrädare och menar att då hade mötet ajournerats. Så var inte fallet, i min bok är detta en efterhandskonstruktion för sin egen vinnings skull. Vi hade en lång mejlkontakt. Jag tyckte det lät lite konstigt för hen sa att hen skulle ha sett till att mötet hade ajournerats, underligt att hen då skulle företräda mig, det går inte ihop.

·        Jag sa till hen att om hen hade sagt det så borde det har skrivits i anteckningarna vilket inte gjordes, det hade ju varit en viktig information. Det bortförklarar hen genom att hen menar att det är arbetsgivaren som skrivit anteckningarna.

·        Jag sa till hen att jag hade aldrig möjlighet att läsa dessa för jag visste inte att dessa fanns, fick dem först i maj/juni 2019 dvs två år senare. Om hen påstår att det glömdes bort i anteckningarna det där om facklig företrädare och ajournering så är det mycket annat som glömdes bort. Bl a att hen själv hotade med att anmäla mig ”någonstans” pga att VC påstod att jag hade hotat VC med att gå vidare med i ärendet, ja just det till DO vilket man har rätt till. Jag anser att den facklige hotade mig och det hade jag kunnat meddela DO.

·        Den facklige menar att arbetsgivaren gjorde inget fel i att ta mig ur arbetsgemenskapen till utanförskap. Märkligt att facket går på chefernas linje men arbetsgivaren föder ju facket.

·        Hen menar att om jag känner mig kränkt är inte samma som att mina rättigheter kränkts men det var ju även rättigheterna som kränktes eftersom jag inte fick beträda min förra arbetsplats och således kunde jag inte utföra mina arbetsuppgifter till fullo eftersom arkiv etc låg där.

·        Eftersom den facklige inte tyckte att arbetsgivaren gjorde något fel så kan man ju undra vad en företrädare hade kunnat göra för mig som då skulle bevisa motsaten, de är ju från samma fack och borde ha samma synpunkter. I återkommande mejl tjatade den facklige om att hen hade bett mig skaffa en egen företrädare och påstått att jag tackat nej vilket är fel. Men man kan ju fundera över vad en annan facklig företrädare från samma fack hade kunnat göra annorlunda, det är ju galet att allt skulle bero på vilken företrädare man då skulle välja, ett lotteri i princip. Det står ingen skrivet i anteckningarna om det. Hen menar att hen då kunde ajournera mötet tills jag hade en egen företrädare. Jag menade då att det var ju underligt att det då hade gått bra för mig att sitta kvar på mitt kontor, jag var ju ett påstått arbetsmiljöproblem, det går inte ihop. De ville ha ut mig så fort det bara gick från mitt gamla kontor till utvisningsbåset, så var det. Men det är ju lätt att i efterhand efterhandskonstruera och stödja sig mot det ena och det andra, fackliga håller varann om ryggarna. Cheferna likaså.

·        Den facklige gjorde fel i att inte kontakta mig för att meddela att ett möte skulle äga rum. Jag blev dragen till mötesrummet, hann inte reagera. De var förberedda, det var inte jag. VC borde ha stoppat hela rockaden som gick för fort. Hen var ju ytterst ansvarig.

·        Många tycker att det hela gått mycket märkligt till, dvs den som är facklig representant skall vara facklig företrädare för alla medlemmar, hen skall över huvud taget inte bedöma utan bara stötta ”alla”. Hen skall däremot höra alla, vilket innebär mig och de det berör i det här fallet de där två, hen skall därefter försöka ena alla. Dessutom skall facket prata med alla i gruppen och fortfarande skall facket inte lämna några egna åsikter. Det är inte så att alla som är inblandade skall ha en egen facklig som företrädare.  Man brukar även då också kalla in företagshälsovården.

·        Jag bad dem facklige att få veta vad som sades om mig, det fick jag inte av sekretesskäl, hen och cheferna ville inte hänga ut någon men sekretessen glömdes bort när jag blev uthängd via mejl till huset. Det var ju jag som var anklagad för ”något” men av sekretesskäl fick jag inte veta vad jag var anklagad för men det var ju mig det handlade om. Jag blev ej behandlad med sekretess. Det liknar diktatur där obekväma individer flyttas undan och göms.

·        Allt mörkades, allt nedtystades, ingen fick prata om det, ingen fick besöka mig där jag satt men de äkta kamraterna kom ändå till mig. De bara gapade när jag satt där och berättade för dem om mötet. De fattade inget.

Sammanfattning

Tagen ur arbetsgemenskapen till utanförskap, psykisk misshandel, mobbning, ratande,     utfrysning, kränkande särbehandling, känslomässigt kränkt, rättighetskränkt

·        Favoriterna spred desinformation om mig till den facklige som hen köpte. Dåligt av en facklig företrädare att bara lyssna på dessa utan att höra med mig. Allt kunde ju ha lösts på plats.

·        Cheferna köpte denna desinformation med hull och hår.

·        Jag fick ingen kallelse till mötet, hade ingen chans att förbereda mig eftersom jag inte hade någon agenda med punkter.

·        Hade således ingen chans att få tag på en facklig företrädare från en sekund till en annan.

·        Jag togs snabbt från ett kontor till ett annat flera våningar upp. Det tog knappt en timme.

·        De två cheferna och facklige sa att jag spred oro och missnöje till hela gruppen som de menade hade valt att sjukskriva sig om inte jag försvann. När den största delen av gruppen besökte mig i utvisningsbåset dan efter berättade jag om mötet, de tappade hakan för de hade inte alls hotat med att sjukskriva och de hade inte alls sagt att jag är ett arbetsmiljöproblem. De fick inget svar om detta från EC när de senare besökte henne.  De hade ljugit för mig på mötet vilket de inte står för.

·        Ett mejl åkte ut till hela huset som sa att jag är ett stort arbetsmiljöproblem som sprider oro och missnöje och att de var tvungna att snabbt flytta på mig.

·        Jag fick inte beträda plan 2, således hade jag ingen tillgång till arkiv eller annat utrymme där. Ej heller kunde jag delta i rotationsuppgifterna och vissa andra uppgifter, detta var rättighetskränkning.

·        Jag kände mig utfryst i hela huset, gick omvägar för att inte synas och höras. Gick till posten när jag såg att ingen annan var där. Jag ändrade lunchtiderna till ännu senare för att förvissa mig om att ingen är i cafeterian. När jag sa detta till EC sa hen "jag bryr mig inte om vilka vägar du tar och vilka tider du väljer, det får du göra som du vill".

·        Jag mådde så dåligt av denna psykiska misshandel att jag sa till EC att jag eventuellt hade tänkt att sjukskriva mig. Jag fick till svar "jag är inte sjukvårdskunnig och jag bryr mig inte ett dugg om du sjukskriver dig".

·        Allt nedtystades och mörkades och gruppen fick inte prata om detta. Gruppen fick helst inte besöka mig sa några att de hade hört när de besökte mig.

·        Fick höra att en av favoriterna hade vid ett möte sagt "jag ser nog att ni går till Anki". En annan arbetskamrat hade svarat "det gör vi som vi vill". Hade inte den favoritens uttalande behövts en tillrättavisning så säg.

·        Mitt namn på korgen i posten togs bort flera veckor innan jag slutade. Hörde av en som besökte mig som sa att mitt namn var borttaget överallt från andra korgar/hyllor samt närvarotavlan på plan 2 medan jag fortfarande var i tjänst, det kunde inte jag se för jag fick inte beträda den korridoren.

·        Utan att tveka fick jag gå hem med full lön i ca 1,5 månader och det bl a visade att de lättvindigt ville bli iväg mig. De hade ju kunnat kommendera mig tillbaka till förra korridoren men gjorde det inte för de ville inte ha mig kvar. Även här fick de som de ville. Enkelt och smidigt för dem för de visste att de hade behandlat mig fel.

·        Jag ställde frågan till Förbundsstyrelsen Vision om lagtexten angående utanförskap och fick till svar att det förekommer inte, då fick jag det besvarat.  Ett tydligt svar på Utanförskap dvs hens skriver att det finns inte på det sättet jag beskriver och att hen tror jag vet det också, men varför blev jag då satt i utanförskap, det är frågan.

Betyg /referenser, bilaga betyg.

Jag bad om betyg/referenser i början av juni 2019 av enhetschefen, fick inget svar, sedan till HR-avdelningen som skickade påminnelse till enhetschefen.  Hen kände antagligen att hen inte ville skriva något men kände sig tvungen att göra det och betyget kom i min brevlåda den 13 juni 2019, dvs två år efter den ödesdigra sommaren 2017. Betyget var ju inte alls pjåkigt, dvs ett mycket bra betyg med tanke på hur cheferna och facklig och andra medarbetare behandlade mig som jag skrivit om ovan. Att jag då inte värdesattes och lönesattes bättre var ju konstigt men jag tror att makthysterin flödade då den sommaren och de såg hur lätt det var att få en medarbetare på fall, kort sagt jag var en försökskanin i denna hysteri. Jag vill kalla detta betyg för hyckleri.

Avslut

Så tyvärr är jag inte den som rekommenderar den där arbetsplatsen för gud nåde att åldras där, det är inte till för alla.

Idag försöker jag må bra. Djupa ärr har bitit sig fast i min själ. Jag har fått söka vård flertalet gånger för olika psykiska och psykosomatiska åkommor som en följd av hur illa ansatt jag blev. Jag gråter ofta pga efterverkningarna efter deras psykiska behandling av mig och min person. Har pratat med olika professioner som tycker jag borde gått eller gå vidare men jag väljer istället att gå ut massmedialt och hoppas ni tar in detta.  Jag hoppas att de som är kvar där slipper vara med om sådant här och att cheferna tagit lärdom av detta men först fick jag lida helvetets alla kval. Jag tycker att de ska ge avbön genom att bekänna sin synd. Jag var en försökskanin som skulle testas. Deras maktgalenhet och härskarteknik blev större när de såg vilken förmåga och auktoritet de hade.

Det bevisar ju också att de visste att de felbehandlade mig ty vid mötet var de råa och kalla och allt annat än tillmötesgående och när jag satt i utanförskap var de som att vända på en sten för helt plötsligt var tonen en annan och jag kunde om jag ville vara väldigt otrevlig mot dem där jag satt i utanförskap utan repressalier. Detta bevisar deras skuld men de erkänner det inte.

#kamratförtryck #mobbing #mobbning #särbehandling #kränkning #utfrysning #diktatur #maktmissbruk #stasimetoder #envåldshärskare

[terapibloggen]

1-årsdagen

Hej bloggen! 

Japp nu är vi här! För ett bra tag sedan så kläckte Sofia den brillianta ideén att vi skulle starta en blogg tillsammans. Vi har länge smsat varandra och beklagat oss hur mycket tid som går åt till det vardagliga livet, allt som ska hinnas med och förväntas göras. Det lilla lilla fönstret för kreativitet och skapande står sällan på glänt och när det väl öppnar sig finns det risk för att det slås det igen snabbt som bara den. Det räcker med en förkylning eller liknande. Vi måste ta varje chans för sedan kan det dröja innan fönstret står på glänt igen. Nu står mitt fönster någorlunda på glänt och jag orkar inte vänta på att en bättre dag för att starta en blogg ska komma. 

Idag är det 1-årsdagen för Nedlukkningen av Danmark. 11 Mars 2020 var en onsdag och jag skulle till min målarkurs som jag hade börjat några veckor tidigare. Jag var sprudlande av tanken på att lämna hushållet en kväll i veckan eftersom jag var mammaledig och hade oerhört få stunder för mig själv just då. Jag bytte om från mjukiskläder och hoppade i jeans och nåt anständigt. Jag packade ner mina penslar och palett samt nyinköpta block och färger. När man går hemifrån, utan sitt barn, så känner man sin nästan kriminell eftersom det nya normala är att rulla en barnvagn framför sig. Jag satte mig på metron och åkte in till stan. Den här dagen, och flera veckor tillbaka, hade Corona varit det främsta och ibland ända samtalsämnet. Det var ingen nyhet längre men jag var ännu ovetande om vart vi var påväg. Jag och alla. 

Jag kom in till lektionen och vi var inte många på plats. Jag tänkte att den hade blivit inställd men efterhand droppade några fler in. Jag hostade eftersom jag var förkyld sedan några dagar tillbaka. Någon vände sig emot mig och jag satte upp handen som en lugnande gest och sa “Det är inte Corona” och flinade lite. Jag ville visa att jag inte levde under en sten. Jag fick inte så mycket respons. Det verkade vara fel sak att säga. 

Klockan sju startade min målarlektion. Klockan åtta började presskonferensen. Mette pratade till danska folket. Allas telefoner började plinga och blinka under måleriet. Några lämnade. Jag satt kvar. Målade och hostade. I armvecket såklart men ändå. Lektionen var slut och jag gick ut på gatan. Min målarkurs ligger nära Nørreport och när jag kom till torget där alla mataffärer finns så ser jag långa köer till varje matbutik. Vad är det frågan om? tänkte jag. Jag förstod faktiskt inte. Jag hade ju inte sett presskonferensen, jag bara visste att den hade ägt rum och visst förstod jag att det var allvar men inte helt och hållet. Mitt stora fokus den kvällen var att få egentid, få måla och skapa, träffa lite människor, vara mer än mamma osv..

När jag går på metron har flera passagerare dragit upp halsduken framför munnen och näsan för att skydda sig. Ett fåtal har mask på sig. Jag fnissar åt det. Jag fnissar. Jag vet inte vad jag ska tänka. Jag hostar i armvecket och går av i Vestamager, där vi bor. Kön till Rema-butiken är oerhört lång den också. De flesta som lämnar buktiken har mängder av toapapper i händerna. Jag skrattar och fotar och lägger ut på story på Instagram. Min värld har blivit absurd under tiden jag var på målarkurs. Den har ballat ur fullständigt!

När jag stiger innanför dörren säger Ricardo att han ska jobba hemifrån tillvidare. Tillsvidare säger jag? Vad betyder det? Jag fattar ingenting! Jag skrattar och berättar om plingandet i telefonerna under lektionen, köerna till affärerna, maskerna på metron, mitt hostande. And the rest is history!

Alltså ja, jag tror jag kommer minnas den dagen väldigt länge. Det är svårt att glömma chocken. Idag ska det bli stor fest och matförsäljning på byen har jag hört. Jag vet inte helt vad det innebär men ryktet går att vi här i Danmark ska fira 1-årsdagen. Det låter ironiskt och jag vet redan nu att jag inte kommer delta. Idag regnar det på tvären, bara så kan det regna i Köpenhamn. Det är innedag och jag kommer förbli här, som de flesta andra dagar. Många danskar börjar bli optimistiska att Danmark kan öppna upp mer och mer under våren. Jag är försiktigt positiv med dem. 

[tryingtounderstandbrainheart]

Mitt i alltet.

Usch det är läskigt nu. Jag vet inte varför. Livet har ju inte varit läskigt förut. Eller jo men inte på detta sätt. Det är som att man sitter nära en eldslåga och man känner värmen på baken. Inte för nära för då blir man kol.

Är det för att jag aldrig varit såhär ensam fast samtidigt aldrig varit såhär inkluderad? Hur är de möjliga samtidigt?

A ska på skidskytteVM idag och jag bara... jäävlar vad hon har förändrats. Det fanns i henne liksom. Det finns en slags startgroparna feeling i mig. Som att snart ska det gå snabbare än 30. 30 som jag kört i så många år att jag inte ens kom ihåg 70, för att inte tala om 120. Men jag känner elden i mig, den bor där.

Jaha, var ska du ta vägen nu då? Som om jag är en planet som får bestämma egen riktning. Alla är lika sanna och alla är lika ok. Vad väljer jag? För klistret måste luckras upp så jag kan bestämma själv. Han trodde jag ville ha renoveringsstugan när jag var 60 ojaba...what? Jag vill skaffa nåt sånt när jag har råd. Men han kanske vill ha det som en pensionärsgrej. Men för mig är det nog nåt jag behöver ha nu, snart. Jag vill egentligen bygga på det idag. Åka ut och plocka upp spaden och räfsa i trädgården och såga grejer som ska in i huset.

För rutschkanetrappan? och bygga mina Karingrejer? Den där hammockprylen från Avatar 2? Det är inte det 60 grejer. Det är...nu. Eller snarare snart. Vill. Har ingen aning om hur men jag får väl lära mig :) Jag kan liksom inte bo i ett klart hus och inte heller klar lägenhet. Det är ju bekvämt men...nåt känns fel. Det är asfint här men jag behöver mitt place. Det är för fint här på nåt sätt. Jag kan inte måla en fjäril på väggen här för det ska va den här speciella vita nyansen på väggarna. Mina aaaaah! ByGGaaaa! behov bara är väldigt tydliga nu.

Nä, I'm going nuts here, måste iväg.

---

"You better work bitch"

Vi åkte iväg. Han va inte sugen men jag sa typ inte ens för min skull? Och då gick det på några minuter. Jag bara kände att jag fucking Måste, som om att det var så viktigt och sprängvarning på mig. Så vi åkte mot södra Lomma och svängde av precis innan. Egentligen "fel" men det var löjligt rätt. Vi gick av och nåt i mig ba h-h-ome. Barr och kottar på marken, grenar överallt och havet ett stenkast från mina fötter. Knaggliga träd och...jag ville inte hem. Här vill jag slå upp ett hus, kände jag. Men det var en naturreservat och husen fanns längre bort. ..sånna där jättekåkar som är klara och i rad. Jag tyckte jag såg typ kolonilotter längre fram oba jaaaa osen bygga om ett sånt..! Men det satt ihop med flådiga hus och de har det säkert som sommarställe till sina gäster.

Jag är inte intresserad av att köpa ett sånt hus även om jag hade råd, eftersom det är det egna och byggandet som är grejen. Så det får bli mer jakt och att bygga om en husbil känns mer troligt på närmare sikt. Men ja...nåt i mig känner att dedär... så vill jag bo.

#tankar #framtid #2023 #mars #going nuts #where do I go from here. #you better work bitch