Tumgik
ljumt-blog · 10 years
Photo
Tumblr media
0 notes
ljumt-blog · 10 years
Photo
Tumblr media
1M notes · View notes
ljumt-blog · 10 years
Photo
Tumblr media Tumblr media
0 notes
ljumt-blog · 10 years
Text
Skriva av mig
Jag höll på träffa en kille som var vit och spinkig och vi hoppade studsmatta och gick alltför långa promenader och jag tycker om honom. Samtidigt som jag inte vill ha honom. Jag har dissat honom en gång innan och ångrade det. Så ville han fortsätta vara vänner och bjöd mig på en fest. Så började vi träffas igen och då fick jag för mig att jag inte ville ha honom till slut. Så dissade jag honom igen. Jag sa att jag inte visste om jag gillade honom. Jag sa att jag kände mig ensam och ledsen och att det var fint och trevligt att umgås med honom, men jag visste inte om jag gillade honom eller bara att umgås med någon. Han sa att det var okej, han behövde inte veta om jag gillade honom eller inte. Han gillade att umgås med mig. Jag försökte göra slut, men så sa han att han kände att jag tyckte om honom. Det är helt sant. Vad fan håller jag på med? Men det känns fel. Det känns som jag leker med dina känslor. Jag använder dig för att få mig själv att må bättre. Det är inte rätt sätt att bygga ett förhållande. Det är fel. Vi borde göra slut.
2 notes · View notes
ljumt-blog · 10 years
Photo
Tumblr media
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
1 note · View note
ljumt-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
2 notes · View notes
ljumt-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
2 notes · View notes
ljumt-blog · 11 years
Text
Skottlanddfffjjjjgg
Herregud, jag har flyttat till Glasgow. Jag har en toalett som inte går att spola och 1cm äckelsmuts på alla ytor i köket. Välkommen Men samtidigt så jävla skönt att vara här.
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Text
mörkret 22:41
sommar mörker som jag tycker inte riktigt borde finnas till. Hela sommaren har varit en lång härlig tid, jag har haft inga bekymmer. Jag har mått så bra, badat så mycket, tagit långa promenader i skogen och hittat hjortron i träskmark. Allt har varit så bra. Så har jag bestämt med min mamma att vi ska umgås en dag, hon och jag och min syster. Vi ska åka och bada, jag ska laga lite mat, det kommer vara så trevligt. Mina morföräldrar är i finland och jag ser emot sällskapet. Så kommer de, och vem kommer in genom dörren om inte min bror. Jag drabbas av total panik och flyr, gömmer mig i trädgården, jag kan knappt andas. Min syster rapporterar till min mamma att jag är "sur" för att de har tagit med honom. Min mamma beter sig som om jag är sju år och är tjurig för jag inte har fått godis. Du måste ju säga till om han ska med, säger jag, det fattar du väl. Jaha, säger mamma. Hon har tagit med lite av mina tillhörigheter, och flyttar de från bilen till huskanten. Jag sätter mig på baksidan av huset, i trädgården och andas, jag pillar mig på tårna, håller tillbaka tårar. Min syster håller sig borta, beter sig också som om mitt beteende är barnsligt. Jag hör mamma säger till min syster att de ska åka igen. du skojar, säger min syster, du skojar, nä, du skojar. Jag stänger av. Min syster kommer till mig sedan. Vi ska åka, säger hon. mm, säger jag. Jag vågar inte säga mer för tårarna är i halsen nu. Jag går in, min mamma säger att de ska åka och så säger hon inget mer. Hon ger mig en sur blick och går ut till bilen. Min bror har gått ut på baksidan. När dörrarna stängs börjar tårarna flöda. Jag kan knappt andas och jag låter gråt-ljuden komma. Jag håller fast i köksbänken. Jag kan inte förstå! Att min familj låtsas som det är helt normalt att föra mig och min bror samman efter att han upprepade gånger har misshandlat mig grovt. Att min rädsla för att träffa honom bemötts med sura blickar. Såsom om jag beter mig barnsligt. Jag känner en enorm skuld, att det är faktiskt JAG som har förstört hela den här dagen. Att om JAG kunde bara bete mig normalt kunde jag och min bror ha ett systerlig förhållande. Att det är JAG det är fel på. Jag ringer min mamma senare på kvällen. Jag frågar om vi kan prata om idag. Hon sitter ute på sin veranda och dricker vin säger hon. Jag ber igen om vi kan prata om idag. Hon låter stött, säger okej och suckar. Jag är tyst en stund för att samla mig och hon säger "måste jag be dig om tillåtelse om jag ska ta ut min son". Jag är chockerad. Ja, säger jag, om jag är med. Jaha, då vet jag det då. Säger min mamma, med en så hjärtkrossande elak ton. Jag börjar gråta, mina ord kommer jag inte ihåg, jag försökte säga att det var jobbigt för mig, att det var jobbigt att se honom och jag ville aldrig se honom igen. Min mamma verkar inte ens märka att jag gråter, hennes ton förbli hård. Hon säger "då vet jag det" upprepande gånger. Jag pauser och säger "men jag vill att du ska veta hur jag känner mig"
Jag säger hur jag tyckte det var jobbigt att hon betedde sig såsom jag var störig, ett problem barn. Att det var mitt fel alltihop. att jag inte ville ha kontakt med honom. Hon säger - jag trodde du var över det. Som om det handlade om att min bror hade kallat mig för ett elakt namn. Som om det är så lätt att komma över 20 år av slag, stryptag och elaka namn. Som om det är jag honom skyldig. Jag blir tyst. Jag har varit så rädd för att prata med min mamma om just det här, för att jag har nog innerst inne vetat att hon inte tar mitt parti. Att hon föralltid kommer älska sin son, oavsett hur mycket han ställer till med problem för henne. Oavsett hur många bilar han kraschar och pengar han stjäl. Oavsett hur många grannar kommer klaga över hans hänsynslösa och irrationella beteende. Oavsett hur många han misshandlar, och framförallt, oavsett mig. När jag blev så kraftig misshandlad och han dömdes i domstol till fängelse och han frisläpptes och flyttade hem var det aldrig tal om att han skulle flytta ut. Utan jag fick flytta ut vid 16års åldern för jag stod inte ut med att bo i samma hus som honom. När han misshandlade mig igen vid 18 års ålderns fick jag skylla mig själv för att ha förargat honom genom att stänga av musiken han spelade i köket när han befann sig på övervåningen. Dessa ologiska bortförklaringar. Hennes ologiska kärlek till honom. Jag förstår inte. Och nu när jag står inför tre års studier utomlands känner jag bara att när jag kommer hem kommer det inte finnas någon förbindelse kvar. Vi kommer inte ha någon kontakt och jag kommer förbli ensam. Och det gör ont i hjärtat samtidigt som det sättet det är nu, mellan oss, gör ännu ondare. jag orkar inte riktigt finnas, sommaren tog slut helt plötsligt, det kom en storm, regn och nu bara mörka moln och mörka kvällar. Jag önskar att mina morföräldrar kommer hem snart.
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Text
sommartider
jag har flyttat in hos min mormor och morfar. De här första veckorna har varit så sköna. Jag har aldrig mått så bra så länge som jag minns. Jag har varit nästan helt ångestfri, jag har börjat springa igen, jag går ut och cyklar, tar promenader och har inget ångest för att lämna huset. Mitt jobb är också fantastiskt. Det är så trevligt. Ålderdomshemmet har ett bibliotek, sy-sal, trä-sal, växthus och vi dricker kaffe och äter kakor allesammans. Jag sitter ofta och bläddrar i de äldres fotoalbum. Det känns som jag är där och hälsar på, snarare än att jag jobbar där. Sommaren är skön. Jag är lättad och jag hoppas det varar.
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Text
min mobil är paj
applepaj.
1 note · View note
ljumt-blog · 11 years
Text
paddla kanot med en panda
min internetzkompis, pandan, var här i några dagar, dag två såg ut såhär:::: det regnade hela morgonen och vi satt på café och drack 4 koppar kaffe var. vi pratade om allt möjligt och sedan tog vi en promenad i regnet uppför berget och kollade ner på byn. på kvällen så drog vi ut med en kanot på havet. Han sa att han aldrig hade paddlat innan, och jag sa att han gjorde det fint. Vi paddlade ett tag tills vi såg ett träd som hade vält och hängde över havet. Vi satt oss i trädet och drack apelsinjuice blandat med tranbärsjuice, som om vi var 15 och delade på sprit. Himlen var rosa med häftiga moln. Vi satt där tills solen var långt nere och vattnet var svart. Så paddlade vi tillbaka. Det tar en timme, drygt vid klockan ett närmar vi oss bryggan. Precis precis, precis vid bryggan lutar pandan sig ur kanoten för att ta tag i bryggan och välter hela kanoten. Jag kastas i vattnet och två sekunder senare drar han upp mig panikslagen på bryggan. Han hoppar i och tar tag i min kamera och håller den ovanför huvudet, ger den till mig och helt hysteriskt försöker rädda allting. Jag står och skrattar. Han kastar sig runt i vattnet och gör en massa ljud ifrån sig. Sedan slänger han sig upp på bryggan och hysteriskt skakar om mig och frågar mig om jag är okej. Jag svarar lugnt, - ja, men han hör mig inte för hans egna panikslagna andetag. Jag knuffar ner honom på bryggan, lutar mig över honom och säger åt honom att lugna ner sig. Jag känner på hans bröstkrog och hans hjärta slår hundra slag i sekunden. Han börjar gråta. Jag ler, skrattar. Han ligger där och gråter, säger att han har förstört allt. Jag skrattar mer. Han gråter och säger att min mobil och kamera är förstörda, men han kommer betala mig tillbaka. Han kommer betala mig, upprepar han var tredje sekund. Jag skrattar igen. Jag säger att han måste lugna ner sig, men han kan inte sluta säga förlåt och låta hjärtat slå. - det är bara prylar, säger jag och skrattar. Jag kan inte låta bli att tänka att det här var bästa avslut på kvällen. Jag har aldrig trott på perfekta kvällar med solnedgångar och s��nt. Det kändes helt rätt att bli kastat i vattnet och få gå hem mitt i natten med genomblöta kläder med en kille som gråter samt konstant ber om ursäkt. Den hundra-elfte-gången han stannar upp och ber om ursäkt och säger att han är en idiot så kysser jag honom.
1 note · View note
ljumt-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Den här veckan har jag krossat ett hjärta. Pajat min mobil och kamera. Fått en keps och hundra pund. Är det det här som är thug-life?
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Text
min mamma
min mamma var här idag. först på vägen hit sa hon åt mig att laga kyckling till henne. Jag som är vegetarian. Men när hon väl var här var det bra. Hon var trevlig. Jag var trevlig. Allt var trevligt. Hon försökte som vanligt att säga att min störda bror inte längre är störd. Hon försökte säga att jag skulle komma hem. Hon försökte med allt det vanliga. Men jag sa nej, jag sa nej, och jag sa nej igen. Men det var trevligt. Jag var lugn. Jag och min syster badade i havet och det var varmt. Jag tog fina bilder på henne. Jag fotade min mamma som sov på stranden. Jag skrattade lite. Jag köpte en mysig tröja.
0 notes
ljumt-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
snart flyttar jag ifrån detta ställe
jag har mått så dåligt när jag har bott här. nio dagar kvar. på onsdag kommer min internet kompis. imorgon kommer min mamma. jag kommer ligga i sängen sedan, hela dagen. ångest. ångest. ångest.
1 note · View note