#båtar | Explore Tumblr Posts and Blogs

stefanatlanten · 1 year

Text

Castries färjeterminal, St Lucia, 8/1

En underbar resa såhär långt!

Upplevelser av hav, segling, båtar, byar, städer, öar, djur, natur, till och med djungel och vulkaniska källor! Och chokladexkursioner! Allt koncentrerat till dessa månader, från november och framåt.

Mest intryck har alla människor givit mig. Floskler men ändå fullständigt sant och omöjligt att inte beröra! Att nämna Twisterbesättningarna, det har blivit ett par besättningsbyten under min tid på båten, är ju en självklarhet. Intensiv tid tillsammans med väldigt speciella förutsättningar har givit nya vänner för livet! Underbara, äventyrliga, intressanta, unga, äldre, seglande vänner. Några spridda runt karibien som jag kanske hälsar på under min odyssé och mitt sökande efter en ny båt att hoppa på. Men också alla hjälpsamma och trevliga människor på öarna som gjort denna resa till en upplevelse långt utöver de flesta andra resor. Madame på Purple Turtle som alltid spetsade drinkarna lite extra, Froggy med båttaxin, Nicole som fick grannrestaurangen att öppna upp för oss i St Pierre, Jonathan med skaldjuren i Wallilabou Bay, hotelägare, bussförare, fruktförsäljare.

Men också alla fantastiska vänner hemma som gjorde det möjligt! Utan er hade det nog aldrig blivit av utan stannat vid drömmar och planer.

Och sist men inte minst Carl med familj som kom och hälsade på och tog hand om mig på St Lucia på ett makalöst förträffligt vis! Underbart att kunna landa hos vänner efter en intensiv tid till sjöss!

Ett stort tack till er alla!

Än är jag inte redo att köpa en hembiljett. Det blir ytterligare ett par veckor här bland saltvatten, värme, delfiner, romdrinkar och sand.

Vi börjar med en färjetripp till Martinique, så tar vi det på volley därifrån.

P.S. Min vattentäta Sony-mobil fick ett bad ute på Atlanten som tydligen var för mycket för alla tätningar och elektronik. Således har jag, sedan Dominica, förlitat mig på plattan för kommunikation med omvärld, vänner och familj. Dessvärre är jag Comviq-kund och kan inte riktigt få telefonfunktionen att fungera, så vill ni mig något så Whatsapp:a eller maila och gör ett försök med telefonen som ett sista alternativ. Har jag bara ett fungerande Wifi (vilket kan vara lite utmanande att finna) så kan det fungera. D.S

#atlantsegling #segling #carribbean #sail #sailing #stlucia #martinique

5 notes · View notes

europebytrain2022 · 2 years

Text

Dag 10 - Zürich —> Paris

Klockan 8.59 hoppade vi på tåget och lämnade ett kallt och regnigt Zürich. Ni kanske tänker att ni har sett det här fotot förut men nej, det är bara så att vi oftast åker tåg på samma sätt. Mittemot varandra och med all vår mat på bordet mellan oss.

Efter några timmar gjorde vi vårat andra tågbyte i Mulhouse, och då var vi äntligen i Frankrike! Därefter hoppade vi på det tredje och sista tåget som tog oss direkt till Paris.

Vi tog oss tillslut till vårat hotell genom att åka tunnelbana och promenera en bit, och väl där duschade vi och vilade en stund. När vi kände oss redo för kvällen svidade vi om och begav oss ut på Paris gator med ett mål i sikte - La Crêperie de Josselin.

Vi åt ruskigt goda crêpes och Sofia var helnöjd som lyckades beställa på franska, och dessutom be om att få ändra på en sak i maträtten. Nu hade hennes fransklärare på högstadiet varit mycket stolt om hon hade varit där. På gatan där vi åt fanns det ett 10-tal restauranger till och alla hade specialiserat sig på samma sak, nämligen just crêpes. Men där vi åt var det flest gäster, så det känns som att vi gjorde helt rätt val.

Vi fortsatte kvällen med att gå en promenad. Vi gick och vi gick. Hittade fina hus och Napeoleons gravkammare. Och gick. Och gick. Tills vi slutligen nådde promenadens huvudmål - Seine.

Där satte vi oss och drack läsk, beundrade kvällssolen och vinkade till alla båtar fulla med turister som puttrade förbi.

Och var snygga som alltid, såklart.

På denna gatan bor vi, och den som kikar riktigt noga kan se Eiffeltornet skymta i bakgrunden. Nu ska vi ska sova en god natts sömn med våra 20054 steg i kroppen, innan vi upptäcker Paris ännu mer imorgon. Bonne nuit!

2 notes · View notes

heliocentrisk · 7 days

Text

Sprang runt naken bland massa båtar och människor med en justin bieber tandborste som jag hade onanerat med, hade en handduk som täckte mig. Hade mens. Hittade till någon lurig vattenrutschbana och inte tillbaka senare, någon tjej frågade vilken min favorit mlp var. Jag sa Rarity. Sen var Hasslögänget där och Karl, fast Karl var fetare än vanligt. De ville inte ha mig där och jag ville inte vara där, jag ville bara hitta vägen hem. Sedan slutade med att jag åkte vattenbanan och slog rekord för snabbast åk, tydligen fick man välja en speciell barbiedocka och jag höll på att välja en jättefin när jag råkade ta sönder systemet. Sen blev Karl cringe och konstig och pratade om danska kort och pengar (detta var i Danmark). Jag fick tillslut pengarna för att köpa en ny docka. Alla satt i en cirkel på gräs där och pratade om något. Maja S gav mig instruktioner hem. Karl tog med mig in i ett annat rum och kysste mig, han hade en grön-röd randig tröja på sig. Jag blev obekvämt kåt som vanligt.

0 notes

psykotiskapsalmer · 12 days

Text

Sommarsolstånd och skuggjag

ÅRETS LÄNGSTA DAG. DÄR STÅR DU OCH HÄR STÅR JAG. VAD MER FINNS ATT SÄGA? Jo, att solen smeker, trummor ekar, vi har grillkorv att steka – se!, barn som leka. JAG HAR HÄNGT LÖS, I MÅNADER AV MÖRKER OCH LEDA. Men med solens inträde och sveda lämnar orden mig utan mening och tankar att utreda. Återigen flödar tillgivenheten genom och emellan, tacksamheten alltigenom, och jag åker slalom mellan kärleksdeklaration och skön, lat deflation, stönar över en bit vattenmelon. Skriker till Håkan igen, gör en solhälsning i gräset, snor en blomsterkrona, sänder molnen en bön om regn, får ont i ansiktet av alla flin, gråter över alla vackra bin, med en lååång jävla stubin

det är lugnt, ALLT ÄR FÖRLÅTET. Inget agg och ingen irritation. Inget är personligt. Vi behöver inte vara överens, och inte heller friktion. Bara unika båtar som passerar i natten. Inget mera, inga flera.

Men jag undrar.. Varför är lidandet poesins näring? Denna dikt är helt utan charm, tråkigt fri från ångestens larm. För jag njuter igen av små vardagliga ting, det lilla runtomkring, de små “bara” och spontana “varför inte?”. Flyyyyger på löpbandet med lätta steg, plötsligt hög på ett berg jag besteg, säger all sanning palla va feg, fast lite feg ändå

den där gången då jag borde sagt, men teg. Fast, det är lugnt. Min livsväg vecklar ut sig som en loppa jag önskar ibland att jag vågade ta steget och hoppa, trotsa förutbestämd-heten med en spottlotska, men det finns något där som vill stoppa, en eftertanke, en tuff fasad över ängslan att floppa. Tro mig, jag vill. Men jag vill inte illa nog. Jag tror fortfarande inte att kapacitet kontrar vilja Vill du så kan du. Och jag vill inte ta steget. Vill inte forcera, inte förändra någon, något, stort eller smått Det ÄR som det ÄR. Det är något jag landar i. Mjukt och utan självhat, ömkan och otillräcklighet, inte som du- som inte än vet vad du vet. Som flytt upp på en gren för att avvakta, Akta akta akta! – så jävla feg! Igen. Knappt med dig själv ens en gång, med tanke helt sned. Jag är inte den som väntar på napp, jag är den som fortsätter simma I varje minut, varje timma, Hinner du inte med blir du lämnad kvar Skynda, om du vill ha mina svar. Jag är inte den som väntar, Jag är den som blir väntad på, efterlängtad, eftersökt, Tills det plötsligt är försent. Håll i hatten. En båt som passerar en annan passerar sällan igen. Vad ville jag med dethär? Jag är här för att leva, Positionera. Inte Vakta, avvakta, vänta in. Gör det du vill eller försvinn! Du är en jävla fegis Lika väl som jag. Tro inte att du får glömma att DU HAR GJORT DETHÄR MOT DIG SJÄLV.

#långdikt #dikt

0 notes

alfabryggan · 1 month

Text

🌊🚤 Ta ditt båtliv till nya höjder med VB-båtslipar 🚤🌊

Drömmer du om mer tid på vattnet och mindre tid med underhåll? VB-båtslipar är din lösning. Designade för att förenkla ditt båtliv, erbjuder våra slipar en hållbar, ekonomisk och helt underhållsfri båtförvaring. Varje VB-båtslip är skapad med tanke på både din båt och miljön, vilket gör dem till det perfekta valet för den medvetna båtägaren.

Varför VB-båtslipar?

Helt underhållsfria, vilket ger dig mer tid för det du älskar – att vara på vattnet.

Miljövänliga, för att vi bryr oss om vår planet lika mycket som du gör.

Kostnadseffektiva, en smart investering för din båts framtid.

Användarvänliga, för enkel sjösättning och upptagning.

Anpassningsbara för alla båttyper, för att alla båtar förtjänar den bästa förvaringen.

Vi vet att båtlivet handlar om frihet och äventyr. Låt inte underhållsarbete hålla dig tillbaka. Med VB-båtslipar kan du maximera din tid på vattnet och njuta av varje ögonblick.

Upptäck mer om hur VB-båtslipar kan transformera ditt båtliv på vår webbplats. Länk i bio. 🌐 https://alfabryggan.se/ehandel/kategori/batslip/

#VB-båtslipar #båtförvaring #hållbar båtägande #ekonomisk båtförvaring #underhållsfri båtslip #miljövänlig båtförvaring #båtliv #optimera ditt båtliv #båtägare

0 notes

whitewaterpaper · 3 months

Text

"The Island".

Författare: Peter Benchley. På Svenska utgiven under titeln: Fruktans Ö. Översättare: Sven-Ingmar Pettersson. Publicerad: 1979 (på svenska 1980). Medium: eBok/LuLu.com.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Då boken på svenska är out-of-print och inte finns tillgänglig som eBok läses den på engelska. Den svenska titeln och översättare tas med för referens.

Delmål 1 (Kapitel 1–2).

En bok som börjar intressant med att presentera en hel hop med människor, för att sedan oförhappandes ta livet av dem redan i första kapitlet. Inledningsvis en maklig fisketur och avslutningsvis ond bråd död. Andra kapitlet presenterar huvudpersonen Blair Maynard (som visualiseras för mig av Michael Caine som spelar huvudrollen). I ett rätt långt kapitel får vi en solid känsla av vem han är, och vad som ledde till att han hamnade där han komma skall och varför han tog med sig sin son. Hur han och hans chef förhåller sig till varandra och att Maynard uppenbarligen kommer gräva i de försvunna båtarna oavsett om hans chef vill det eller inte.

Dialogen i kapitel ett är inledningsvis jobbiga att läsa med hopdragningar som jag antar skall föra tankarna till intern lingo och dialekt. Gjorde en massa understrykningar i första kapitlet som jag kunde skippa.

Rätt bra start.

Delmål 2 (Kapitel 3–4).

Spretigt delmål, först ett kapitel med ytterligare några offer för vad som nu pågår i Bermuda Triangeln. Det här har jag lite svårt för i film, tv och böcker: när man introducerar en massa karaktärer bara för att ta livet av dem i princip samma kapitel. Jag förstår tanken, att vi skall bibehålla vetskapen av att det som hände i kapitel 1 fortfarande händer. Men det kommer bli enerverande om vartannat kapitel i boken kommer bestå av slumpmässiga mord på slumpmässigt introducerade karaktärer.

Mötet med kustvakten vet jag inte vad jag skall tycka om. Dels vet jag inte om jag tycker han säger och vet så mycket intressant så det borgade för att han med dunder och brak skulle förflyttas. Mycket av det han säger luktar konspirationsteorier lång väg, speciellt sedan han erkänner att försäkringar antagligen är en springande punkt i många båtars försvinnande, och det känns lite som om största skadan han gjorde var att förflyttats med dunder och brak.

Men att det finns en underliggande story till försvinnande som spänner över decennier är ju minst sagt intressant. Och hela delmålet knyts samman med Maynard som tar med sig sonen och drar till Miami. Sonen verkar ha ett visst vapenintresse, det skall bli intressant att se hur och när det passar in i storyn. Eller kanske snarare – om det blir under de förutsättningar som vi förväntar oss.

Delmål 3 (Kapitel 5–6).

Maynard raggar lift med flyg och shoppar vapen. Det sistnämnda står kanske för bokens obehagligare partier hitentills. Jag menar… jämföra att avfyra ett vapen (vilket som helst) med att käka chips lär definiera Usas lite märkliga förhållande till dem. Och givetvis så lyckas Maynard köpa vapen olicensierat. Ingen förvåning där.

Undrar om Katrines semesterresort hänger ihop med båtresorna första kapitlet? Annars känns det här som ännu ett lösryckt kapitel avsett för att chocka läsaren än att egentligen förflytta storyn framåt. Våldtäkts- och rånscenen är underlig hur som helst sett till hur anfallen gått till tidigare i boken. Det enda intressanta som händer är kanske kidnappningen på slutet.

Delmål 4 (Kapitel 7–8).

Och jag undrar om delmålet åstadkom så mycket. Far och son Maynard reser ut till en av öarna där det försvunnit bådarna men resultatet blir samma ”shit happens”-svar som tidigare. Det blir mest en del märkliga ordväxlingar som kanske leder någonstans längre fram? Gillade dock detaljen att man ombord på båtvraket hittade spår av gammeldags vapen.

Så piloten Maynard fick tag på var en klantpelle till fyllkaja – vilken underraskning.

Dena säkrar fortet hemma på Today medan Maynard undersöker storyn ingen vill ha. Hoppas vi får lära känna henne närmare och inte bara som en glorifierad sekreterare som hon känns som nu.

Delmål 5 (Kapitel 9–10).

Äntligen börjar det kännas som om saker går ihop till en story. Maynard och Maynard Jr råkar ut för samma typ av bakhåll som många andra. Men till skillnad från de tidigare scenerna så blir de tillfångatagna och inte dödade. Detta kan bero på att Justin var där som minderårig, någon form av rekrytering? Undrar om tjejen som nämns är samma som blev kidnappad i ett tidigare kapitel, eller om vi möter henne senare… Att de talar engelska tyder dock på att det här inte direkt handlar om en bortglömd och isolerad civilisation. Och allt tyder på att Windsor på riktigt visste vad som försiggick ute på havet.

Jag får intrycket av att det här handlar om ättlingar till Piratkaptenen Svartskägg, något som förklarar deras beteende med bakhåll m.m. och varför de inte förhandlar och försöker idka handel. Men också att det kanske utvecklats till en någon form av semi-religiös kult. Hela avslöjandet med Svartskägg kändes helt bananas och en del av mig ville instinktivt slå ihop boken[1]. En kvinna gör anspråk på Maynard Sr. Som avelshingst och resten av kapitlet fortsätter med en lätt bisarr och surrealistisk känsla.

Maynard Sr. verkar vara den första vuxna man tagit levande, samtidigt som man avfärdade Roche som en portugis. Den här Roche måste f.ö. vara en av förövarna på hotellet. Det förklarar varför han var så girig på penicillinet i och med att han ”alltid var smittad”. Intressant att det öppnas för här att Maynard kanske inte har en absolut dödsdom hängandes över sig. Kanske för att han bör samma namn som den man som en gång i tiden dödade Svartskägg.

Okej, stänga av läsplattan snarare, men det låter inte lika dramatiskt…

Delmål 6 (Kapitel 11–12).

Maynard läser på om historiken från människorna han blivit tillfångatagen av, och det är så simpelt att en pirat lämnade civilisationen och grundade ett samhälle helt baserad på piratverksamhet. Komplett med ett regelverk som både för klart att ”de är ett fritt folk” och att folk som försöker lämna gruppen/kollektivet blir skjutna direkt. Inte motstridigt alls… Samma regelverk gör klart att ingen över 13 får bli medlemmar i kollektivet – så Maynard ligger lite pyrt till men Justin har redan initierats och fått nytt namn.

Maynards flyktförsök var intressant, en del av mig anade från början att det skulle gå snett – för att om det varit så enkelt att man kunnat ta första bästa flytetyg och simma därifrån så hade man hört talas om den här gruppen människor tidigare.

Nu börjar Dena (tillsammans med Maynards ex-fru misstänker jag) leta efter Maynard på allvar. Troligtvis nu och inte tidigare eftersom jag misstänker att föga intressant kommer ske far och son Maynard.

Delmål 7 (Kapitel 13–14).

Hårda tider på ön, så tuffa att alkoholen ransoneras och kvinnorna, speciellt de prostituerade, avstår sin ranson för att skydda sig själva. Så den här ”jakten” de sätter ut på är välbehövlig. Maynard har alltmer börjat acceptera sin kommande död, men är orolig för Justin (förstås). Den senare börjar alltmer tappa greppet om verkligheten, och en del av mig undrar om det är mer än sprit han utsätts för?

Devon anar inte hur nära hon är att hitta Maynard, ett typexempel på när ”erfarenhet” (i detta fall pilotens) sätter käppar i hjulen för en. Scenen där Hizzoner ”dömer” droghandlarna tycker jag är rentutav löjlig. Snacka om att slå på stora trumman och rabbla bibelreferenser när man pissar på allmän lag och anständighet själv varje dag. Det är ju en bekväm sits att vara i där man inte behöver följa några lagar själv men utdela rättvisa till sina offer efter att man anfallit och rån-plundrat dem. Än löjligare blir det när Windsor från tidigare i boken dyker upp som gubben i lådan.

Delmålet avslutas med ännu ett misslyckat flyktförsök, här ackompanjerat av Manuels hjälp. Den senare som troligtvis hade för avsikt att göra sig av med både far och son Maynard.

Med två kapitel kvar är jag nyfiken på att se vad som händer nu, jag räknar fortfarande kallt med en någon form av räddningsaktion på slutet. Eller blir det Windsor som kliver in som en riddare i skinande rustning?

Den här boken är inte i närheten av lika bra som Hajen. Så mycket är klart.

Delmål 8 (Kapitel 15–16).

Ett underligt slut, på en i sanning rätt underlig bok. Det blir en sista plundring och Maynard får till slut göra upp med Nau. Den senare begår självmord när han inser att slutet är nära. Justin och till och med Manuel verkar vakna till sans under det här sista sjöslaget. Antar att båda pojkarna väldigt mycket agerat medlöpare för att skydda sig själva, man ser ju samma förnekelse över att man haft ett liv innan ön i Beth.

Florio för övrigt verkar vara den där kustbevakaren som Maynard pratade med i början av boken inser jag nu. Och officeren Maynard känner igen är säker densamme som de träffade innan helvetet brakade lös under en fisketur. Jag insåg också när jag konsulterade mina markeringar i boken att Manuel var med på den där första båten i första kapitlet i boken. Mary som blir tagen från turisthotellet var med och kidnappade far och son Maynard, sedan försvinner hon ut i periferin, henne kände jag dock igen vill jag minnas.

Sammanfattning.

Den är inte i närheten av Hajen men delar många av uppbyggnaden där. Till exempel det här att väldigt mycket under inledningen av boken spenderas med att cirkla kring ”monstret” utan att riktigt se eller höra det. Känslan av att det inte händer så mycket var nästan påträngande i somliga avsnitt. Det blir faktiskt (tyvärr) inte så intressant med Maynards fruktlösa sökande efter de saknade båtarna och hans kämpande med att få kontakt med sonen Justin. Och när det väl börjar hända saker så blir det snabbt bisarrt mer än spännande.

Att jag aldrig kopplade ihop Manuel på ön med Manuel i första kapitlet (minns inte ens att namnet nämndes) och att jag bara vagt visste att namnet Florio var av betydelse visar på en av bristerna med boken. Utöver far och son Maynard så fastnar helt enkelt inte karaktärerna i minnet om de inte återkommer ofta.

Kort sagt är det är en klart läsvärd bok, dock så har den kanske inte åldrats med samma grace som Hajen. Kanske finns en chock-effekt i historien som inte riktigt når fram till dagens möjligen lite mer luttrade läsare.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.

#läsning #bokcirkel #läsecirkel #böcker #peter benchley #sven-ingmar pettersson #the island #fruktans ö #fiction #action #äventyr #spänning #thriller #mysterium #1979 #US #1980 #SE

1 note · View note

oldsardens · 5 months

Text

Sven Erixson - Komposition med båtar

#Sven Erixson

0 notes

magnuswesterberg · 5 years

Text

Quattrocento santi

”Men det spelar ingen roll om jag är på väg till Rabells eller någon annanstans. Det är färden jag älskar, känslan av att vara på väg, av att jag rör mig i ett fritt och obestämt ingenmansland mellan två punkter.”

– Kjell Westö, Den svavelsgula himlen (2017)

Varje förstagångsbesökare i Rom stannar upp inför perspektivet som öppnar sig framför dem på Via della Conciliazione. I slutet av gatan öppnar sig Berninis oval med kolonner och 140 helgon. Längst bort Peterskyrkan entré som en massiv mur av katolicism. Vyn är Roms mest kända vykort och tillika bilden som används som bakgrund på datorer över hela den katolska världen.

Allt traditionellt i Europa är i upplösning, liksom jag själv sakta men säkert suddas ut. Vi är reminisenser i nutiden som tillika suddas ut, fräts bort av nya postmodernistiska idéer. Alla behöver något större än de själva att hänge sig åt, en tradition med en tvåtusenårig historia som sträcker sig till en krubba i Betlhem i nuvarande Palestina. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte, för det skapar gudomlig arkitektur. Ingen som står här i början av Via della Conciliazione känner dock till att den här gatan inte alltid har funnits här. Den kom till under förhandlingar mellan katolska kyrkan och Benito Mussolini under 1920-talet. Gatan kom efter rivningarna att förena La santa sede med resten av världen som en följd av Patti Lateranensi – ett avtal som undertecknades mellan påvestaten och den italienska staten i februari 1929. Avtalet upplöste de diplomatiska låsningar som sträckte sig ända tillbaka till 1870 då Rom blev Italiens huvudstad efter enandet nio år tidigare. Påven välkomnar flyktingar från världens alla hörn, i båtar som kommer till Lampedusa. Själv håller han sig bakom 17 meter höga murar i Vatikanstaten. Ingen behövande erbjuds härbärge där inne. Få paradgator utgör ett mer konkret uttryck för en religiös och politisk uppgörelse än denna storslagna paradgata i Rom. Minnena efter de kvarter som en gång låg där frammanar, för en liten skara av romare som ännu minns, samma nostalgi som en krympande skara stockholmare känner över rivningarna av klarakvarteren i centrala Stockholm. Där Via della Conciliazione i dag sträcker sig fanns en gång kvarter med bagare, hantverkare, en utomhusbio samt palats. Kvarteren Borgo Nuovo e Borgo Vecchi revs under åren 1936-37. Mussolini var där och betraktade på en karta allt det nya och storslagna, förevigat i en ikonisk videosekvens som ni lätt finner via en sökning på YouTube. Hela området som nu är Via della Conciliazione blev färdigbyggt, så som vi känner det i dag, först på femtiotalet. Men visst känns det när man går där sakta fram mot Peterskyrkan, att någon helt väsensskilt en gång har belägrat gatan. Det är en gata som egentligen mer hör hemma i Paris. Allt på Via della Conciliazione är arrangerat, tillrättalagt som en scen i en verdiopera. Inte som i Trastevere där jag avsiktligt går vilse och snubblar över ojämnheterna. Allt är inte som det synes vara, allt är förgängligt och en gång kommer du liksom denna gata vara någonting som en senare generation kanske läser om och fascineras över, att också ditt liv en gång blir till en fabel.

Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden år 64 AD. Lo stato ponteficio som funnits obruten sedan Karl den Store, 800 AD, betraktade med viss historisk rätt denna del av Rom som sin. Katolska kyrkans tillgångar exproprierades sedemera av den nya italienska staten och en ny ordning upprättades. Påven hade då tjurat under ett par decennier inne i Vatikanen, under det att il Regno d’Italia bildades. Rom var kyrkas stad och inte republikens, ansåg Påven. Det fanns under tiden fram till Patti Lateranensi två överhuvuden över den eviga staden, Kung Vittorio Emanuele II och Påven. Monumentet Il Vittoriale blev 1915 den sekulära statens motsvarighet till sankt Peterskyrkan i andra änden av Roms Sveavägen, Il Corso. Lite samma tanke som Gustav III i Sverige önskade med Sveavägen i Stockholm. Vägen skulle förena Stockholms slott och Storkyrkan med Haga slott. Men Sveavägens planerade sträckning från Haga till slottet visade sig sedan vara en fabel. Något som arkitekten Ragnar Josephson slutgiltigt förklarade 1929, samma år som Patti Lateranensi, i sin text kallad Sveavägens förhistoria. Men allra tydligast kommer nog de flesta ihåg, att Sveavägen är den gata som skär genom Stockholms hjärta och som på mitten har en tom plats där Olof Palme mördades. *

#roma #stoccolma #viadellaconciliazione #sveavägen

1 note · View note

sandrasresa · 1 year

Text

Självklart är jag så jäkla dålig på att ta kort när jag reser men det går knappt å få fram på bilder iallafall hur vackert det var i Malaga! Tog bussen dit och gick runt i gamla stan ett tag mot Picasso museet. Det var fullt av papegojor 🦜 tog en enchilada i ett litet hål i väggen sen var det tatuerings time! Dom var så trevliga och blev jätte nöjd ☺️💗

Efter en och en halv timme eller så gick jag omkring i Malaga och bara njöt runt dom vackra gatorna och alla härliga resturanger och butiker. Gick till katedralen och sen ner till hamnen och kollade på stora båtar där jag gick på dejt med mig själv för lite lamb racks och rödvin☺️

Sen mötte jag upp mamma och pappa på flygplatsen och åkte med dom tillsammans hem och släppte in dom i deras lägenhet haha😅 va en riktigt underbar dag i en fantastisk vacker stad

1 note · View note

calochortus · 1 year

Video

Old herring saltery and dock in the coastal town of Kalvåg. The boat "Nigaren" is a traditional boat built in Hardanger in 1929. Now belongs to the Kalvåg kystlag. by Harald Bøhn Via Flickr: Glimt fra gamle dager. Brygga tilhører nå Kystmuseet. Vamråk sildesalteri. Kalvåg Kystlag har 4 båtar, dette er "Nigaren", som er ein rogavl bygd i Hardanger 1928.

#AFFOF #2021 #Bremanger #boat #warehouse #traditional #Nigaren #Kalvåg #flickr

0 notes

cederling · 1 year

Photo