greatcanadianfootballadventure

[greatcanadianfootballadventure]

Turistande, tåg och uttåg.

Efter en stunds funderande har jag bestämt mig för att mina mer ingående tankar kring matchen igår, och Sveriges VM som helhet gör sig bättre i ett eget inlägg, så det kommer dyka upp senare. Tänker istället ägna denna stund innan vi traskar bort för att se Brasilien (förhoppningsvis) få stryk av Australien åt att sammanfatta den senaste veckans eskapader.

Måndag 15/6: Matchdag! Namnen på många av tunnelbanestationerna i Montréal är mer än märkliga. Vad sägs om Square Victoria OACI, Berri-UQAM eller Guy-Concordia. Inte speciellt märkvärdigt kanske, förrän man uttalar dem med rejäl fransk brytning. Dessutom heter tunnelbanan vid olympiastadion ingenting som har med OS att göra, utan Pie-IX (uttalas tyvärr inte som det hade låtit på engelska, utan återigen på franska.. jag är djupt besviken).

Hursomhelst, efter att ha fördrivit några timmar på stan och i den botaniska trädgården i Montréal begav vi oss till ovan nämnda Pie-IX för att se Kanada möta Nederländerna. Jag vet tack vare snokande på nätet att Montreals Olympiastadion är något av en vit elefant – gammal, omodern och oanvändbar, men jag måste ändå säga att denna gigantiska donut trots skränigt högtalarljud och tveksam matchavslutning från kanadickernas sida bjöd på otrolig stämning. Kanske inte så konstigt, med 45 000 hemmafans på läktarna, men ändå. Det var en trevlig upplevelse, och för turneringens skull här i Kanadaland hoppas jag att Kanada bemästrar Schweiz ikväll, även om jag egentligen önskar Ramona Bachmann & Co all framgång som finns. Från vår plats på kortsidan, precis jämte den kanadensiska klacken, noterade jag även att McLeod är en underhållande målvakt, även om hon ibland gör närmast Bouhaddi-aktiga konstigheter.

Tisdag 16/6: Turistdag! Vi besökte Montréals Biodome, ungefär som Universeum i Götlaborg, fast med lite andra klimatzoner. I regnskogsdelen bodde det kapybaror – officiellt mitt nya favoritdjur! Jag menar, vem gillar inte ett uppförstorat marsvin fast med längre ben och simhud mellan tårna? Vi såg även pingviner, lunnefåglar (heter puffin på engelska, aaaw), massa skumma fiskar, kajmaner, uttrar, bävrar – en rejäl överdos av gulliga djur helt enkelt. Kvällen gick i den vaga ångestens tecken då vi betraktade Sveriges match mot Australien på en teveskärm i ett av Montréals alla hipsterdistrikt.. och det vet vi ju alla hur det gick.

Onsdag 17/6: Resdag! Mot Quebec City för ett par dagar helt utan fussball. Otroligt mysig stad måste jag säga. Vi tog tåget från Montréal på morgonen och var framme vid lunchtid, en lagom resa, även om kanadensiska tåg går betydligt långsammare än de svenska. Jag vet inte om det beror på rälsen, att de är dieseldrivna eller något helt annat, men det är ingen X2000-fart direkt. Inte InterCity-fart heller för den delen. Överlag känns tågresandet här som en betydligt mer ovanlig affär än hemma – till exempel så måste man checka in alla väskor som är större än ganska små, och på stationen så står en snubbe i uniform och kollar biljetten redan innan du släpps ner på perrongen. (Något som f.ö. hade varit gött om det anammades på vissa avgångar i Stockholm – tänk vilken minskad trängsel det varit på vissa perronger om välkomst/avskedskommittéerna fått vänta i Centralhallen.. håhå jaja.)

Men men, nog om tåg. Den gamla delen av Quebec (staden alltså, inte provinsen) är i sann försvarsanda belägen uppe på ett berg som överblickar en hyfsat smal (läs: inte smal alls, men okej i jämförelse med annat så) del av St Lawrence-floden. Den har en väldigt fin och väldigt välbevarad ringmur (det senare beror på att stan inte blivit attackerad ordentligt sedan innan ringmuren uppfördes) och ett fort som fortfarande används, och är hem åt Kanadas enda helt franskspråkiga regemente (nummer 22). Innanför denna ringmur är allting misstänkt lik valfri sydeuropeisk turiststad, och i detta pittoreska myller låg även vårt hostel. Enda nackdelen var den massiva uppförsbacken ifrån övriga stan. Hej och hå. Dag ett i Quebec utforskade vi det mesta som fanns att utforska i just gamla stan, och åt pannbiff med bearnaisesås. Mumma.

Torsdag 18/6: Utflyktsdag! Vår research inför visiten i Quebec var minst sagt minimal, men efter att ha konsulterat diverse broschyrer i lobbyn på hostelet hoppade vi strax före lunch (vi behövde en sovmorgon) på en buss till ett vattenfall i utkanten av stan. En alldeles lagom dagsaktivitet i (som så ofta på denna resa) gassande sol. Vattenfallet var högt och väldigt fint, och nåddes både med en funitel nerifrån och trappor. Vi valde en mix av båda – trappor ner och funitel upp igen. Egentligen borde jag väl lägga in lite bilder här, för det var faktiskt väldigt vackert, men jag har fortfarande inte orkat koppla in kameran i datorn så det får vänta. Efter Montmorency (som vattenfallet hette) promenerade vi längs floden inne i Quebec, och hittade efter en stunds letande en infernaliskt lång trappa som ledde upp på klippan till en park strax jämte fortet. Tydligen brås jag på mina föräldrar – är jag ute och reser och det finns något sätt att ta sig upp på någon form av högt belägen plats så ska jag upp dit, så är det bara.

Fredag 19/6: Allt-möjligt-dag! Vi tog ännu en buss långt ut i förorterna, denna gång för att besöka ett indianreservat, som bortsett från den delen som är ett museum och ett hotell ser ut som ungefär vilken gullig liten villaförort som helst. Till min stora glädje fanns där bland annat ett riktigt långhus (fast med väggar av gummi istället för bark på grund av brandsäkerhetsföreskrifter) och är det något jag har lärt mig mer om på denna resan än vad jag visste innan så är det helt klart ursprungsfolkens historia och deras relation med nybyggarna, handeln och allt sånt. Otroligt intressant, och ingenting som nämns i någon större utsträckning i svenska skolböcker, så jag känner att jag verkligen har fyllt igen ett hål i min hjärna gällande det här. Jag åt även bison, vilket smakade ungefär som ko, fast lite mer.

På kvällen klev vi på tåg nummer två, som under natter och halva efterföljande dag tog oss från Quebec till Moncton, där vi är nu. Igårkväll hann vi inte mycket mer än att ankomma och checka in på hostelet innan det var dags att bege sig till en bar i centrum, där vi tillsammans med ett gäng mycket trevliga aussies beskådade Sveriges uttåg ur detta VM. Jag dränkte deppen med några glas öl och chicken teriyaki, och säsongsavslutningen av Orphan Black (jag har bara en sak att säga om den: WTF?!), och idag är idag och idag ska Australien förhoppningsvis knuffa ut Brasilien ur VM. Snart är det dags att traska bort till arenan (fördel med liten stad: gångavstånd) och sedan lär resten av dagen gå i fotbollens tecken – tror de flesta här, inklusive oss, ska se Frankrike-Sydkorea och Kanada-Schweiz på någon form av bildskärm. Plus att om Matildas vinner lär det bli god stämning, typ alla här på hostelet utom vi är från Australien.

Hörs!

/H

#gcfa15 #greatcanadianfootballadventure #blogg #quebec #montreal #moncton

[greatcanadianfootballadventure]

Sverige borde f.ö. spela i helgult lite oftare. Det är märkligt snyggt. Även om det fortfarande ger mig vissa VM 2003-vibbar.

#swewnt #fotboll #heja sverige #vm15 #wwc15

[greatcanadianfootballadventure]

Om Sverige-USA, och en massa annat..

Hej, och förlåt att jag har ignorerat bloggen lite. Här följer en summering av de senaste dagarna.

Onsdag (10/6): Kulturfrossa. Hettan låg alltjämt som ett fuktigt moln över den kanadensiska prärien, och vi traskade på brännande fötter över den ståtliga bro som leder till St Boniface – även känt som Winnipegs franska distrikt och troligen den franskaste platsen i hela Manitoba. Hettan låg som ett ok på våra solskyddsfaktorskladdiga axlar, om man säger så.

Lite av en slump snubblade vi på ett fort vid namn Gibraltar, som visade sig vara en i det närmaste exakt replika av det fort med samma namn som låg vid Red River under pälshandelns storhetstid i början och mitten av 1800-talet. Där fick vi en sjusärdeles engagerad och fantastisk historielektion av de mest initierade guider/skådespelare jag någonsin stött på. Som spökvandringarna på Varbergs Fästning, fast utan spöken och ännu bättre. Sannolikheten att någon av er bloggläsare har vägarna förbi Winnipeg är väl ganska liten, men om det skulle vara så, och ni är historieintresserade, åk till Fort Gibraltar. Det som står på skyltarna i The Forks är en lightversion av traktens historia. Folket på fortet är i 3D.

Därefter fortsatte vår kulturella vandring till Museum for Human Rights, som dels är en arkitektonisk upplevelse i sig (bilder kommer.. förr eller senare), och dels är ett väldigt intressant men också tungt museum. Här hymlas inte med de övergrepp mot olika minoriteter som Kanadas regeringar gjort sig skyldiga till genom åren, och det finns inte många saker att dra på smilbanden åt. Men det är ett genomtänkt, lagom multimedialt och väldigt viktigt museum.

Torsdag (11/6): Långfrulle med chokladtema (Pain Chocolat=lycka!) på Winnipegs mest hipstriga fik strax söder om Portage Ave, därefter promenad längs och över floden (floderna?) till Osborne Village – ännu en tryckande solig gata med viss känsla av kulturarbetarkvarter. Här hittade vi en charmig liten affär som specialiserat sig på kepsar, och då menar jag inte typ New Era-kepsar utan mindre välkända tillverkare.

Ja, jag köpte en keps. Den jag redan har kan behöva vilodagar någon gång ibland.

Efter en stunds slappande på ett litet och väldigt varmt torg (där en korvförsäljare som just skulle stänga bjöd oss på varsin hot dog) mötte vi upp med några andra svenska fans på en mexikans restaurang. Där förtärdes diverse maträtter och en massa olika sorters öl innan vi lagom glada i hågen förflyttade oss vidare till The Pint, en sportbar närmare downtown där vi drack några till öl och kollade på sömnpillermatchen mellan Kanada och Nya Zeeland. Jag hoppas verkligen att Kanada rycker upp sig till matchen imorgon. Nog för att de är kända för att vara målsnåla men det får finnas gränser.

Fredag (12/6): Även känd som dagen som går till historien som “jag trodde jag var bakfull men jag var bara fruktansvärt nervös”.

Ja jävlar. Jag kan utan omsvep erkänna att jag inte var hundraprocentigt pigg på morgonen, men efter fantastiskt goda fattiga riddare, bacon samt apelsinjuie till frulle borde jag ha ryckt upp mig. Det gjorde jag inte. Timmarna fram till Australien - Nigeria tillbringade vi i The Forks, iakttagandes amerikanska barn som först efter ett tag insåg att gässen som uppehöll sig vid floden kunde bli irriterade om man retade dem. Vi ägnade även en hel del tid åt att vifta bort maskrosludd, en substans som verkar vara smått förhärskande i det kanadensiska luftrummets lägre delar såhär års.

Australien – Nigeria var en bra match, även om jag missade bägge målen (matinköp samt toabesök) och den gav viss ångest inför vad som komma skall, och det jag trodde var baksmälla/värmeslag var lika ihärdigt som tidigare.

Och sen då. Ödets stund var kommen, typ. Men den blev så mycket bättre än vad jag hade trott. Men jag höll på att förångas av nervositet/smällvärme när Sverige inleder med att mangla ner två-tre jänkare redan första minuten.

Någonstans i mitten av första halvlek börjar de två bröliga (men, skulle det visa sig, otroligt trevliga) USA-snubbarna på raden bakom berömma det svenska försvarsspelet. Någonstans där tappar jag förresten räkningen på hur många gånger Elin Rubensson satt stopp för superstjärnan och notoriska måltjuven Megan Rapinoe på sin högerkant. Sjögran slår hörnor. Lindahl är så bra, så stensäker i mål att någon någonstans borde knåpa ihop en staty åt’na.

I halvtid får vi ställa upp på x antal bilder med våra stolsgrannar som tycker det är superkul och/eller exotiskt med folk som reser över halva jordklotet för att kolla på fotboll.

Och så, när solen (äntligen) går i skugga bakom den motsatta läktaren på Winnipeg Stadium blir Samuelsson stångad blodig och ihophäftad, någon som känns lite smått symboliskt för denna match, för Sverige ville bara inte ge sig. Någonstans där går de även ner på fembackslinje och ungefär samtidigt ger jag upp alla planer på att sitta ner nå mer. Det spelar ingen roll att publiken skanderar U-S-A så det ekar över prärien, det spelar ingen roll att de byter ut en smått hopplös Leroux och till öronbedövande jubel plockar in notoriska målspottare och fixstjärnor i form av Wambach och Morgan. Det spelar ingen som helst roll att det inte blir några mål, att domaren missar att döma solklara straffar för efter tre oändligt långa övertidsminuter finns det som inget annat kvar att göra än att sträcka den medhavda svenska flaggan i luften och vråla “YEEEEEEEES!” ända in i solnedgången.

Vissa oavgjorda matcher känns som förluster. Vissa gör det inte. Det här var en av det senare slaget. Och det kanske går åt helskotta igen i övermorgon, men nu finns det åtminstone någonting (typ ett försvarsspel) att bygga vidare på, och något som en stackars nervdarrig supporter kan vara stolt över i en stad full av utklädda amerikaner.

(Våra stolsgrannar var f.ö. synnerligen imponerade av två stycken yttermittfältare efter matchen var slut, och de var inte de två som var klädda i blått. Även om Klingenbergs nick var sjukt imponerande den också.)

Kvällen rundades av med burgare och en öl på The Pint i trevlarns sällskap.

Baksmällan/illamåendet/värmeslaget undrar ni? Tja, det försvann all världens väg ungefär samtidigt som det blåstes till slutsignal.

Lördag (13/6): Uppe med tuppen, packa, irra runt ett tag på jakt efter bussen till flygplatsen, lämna ett varmt och fuktigt Winnipeg för två timmars flygtur till ett lika varmt och fuktigt Montréal, komplett med mygg och maskrosludd flygandes i luften mest överallt. Gårdagen bestod i övrigt av slappande i Y’s kompis lägenhet samt en promenix på två av öarna i St Lawrencefloden. Batteriladdning, typ.

Idag (14/6): Mer promenerande, på berget/kullen Mont Royal, som verkar vara den här stadens motsvarighet till Nackareservatet. Mycket gemytligt, även om trapporna till bergets topp tog en del på ben som vant sig av vid allt vad höjdskillnader heter under veckan i Winnipeg. Däruppe hittade vi förutom vacker utsikt och glass en gratiskonsert av den klassiska sorten – ett trevligt avbrott från både promenerandet och värmen.

Efter några timmar på berget gick vi ner i vad som måste vara ett av Montréals många hipsterområden. Det mesta här känns faktiskt som Söder, fast både coolare och mer mysigt genuint. Det pågår utomhusfestivaler typ överallt verkar det som.. vi har inte riktigt lyckats luska ut varför, men det är massvis med folk på gatorna och det händer saker i vart och vartannat gathörn.

Vi snubblade över fantastiskt goda inte-riktigt-pulled-pork-fast-nånting-ditåt-burgare och passade på att fylla energidepåerna lite innan vi knallade vidare genom den gamla delen av stan, som är mysig även om färgskalan bäst beskrivs som 50 Shades of Grey. Jag upprördes dock av fejkstranden nere vid floden, samt att det var entréavgift för att kolla in kyrkan, vilket enligt min uppfattning går stick i stäv med allt vad den kyrkliga tanken heter.

Ikväll blir det film, pizza och allmänt chill, och imorgon ska Kanada förhoppningsvis upphöra med sin måltorka när de möter Nederländerna och vi är på plats.

Au revoir! /H

#blogg #gcfa15 #greatcanadianfootballadventure #vm15 #wwc15

[greatcanadianfootballadventure]

USA - Sweden 0-0 (06/13/2015) (X)

#swewnt #hedvig lindahl #elin rubensson #dom två var fasen kungar på plan mot usa #wwc15

[greatcanadianfootballadventure]

HIGHLIGHTS: USA v. Sweden - FIFA Women’s World Cup 2015

#swewnt #åherrejävlar vilken match det var #wwc15

[greatcanadianfootballadventure]

#awesome people #swewnt #wwc15 #fotboll #heja sverige

[greatcanadianfootballadventure]

VIKTIGT MEDDELANDE:

THE LAST AIRBENDER ÄR DEN SÄMSTA FILMEN I VÄRLDSHISTORIEN.

#the last airbender #oh the blasphemy i cannot breath from laughter slash anger #m night shyamalablahblah i hope you will spend the rest of your life almost sneezing but never actually sneezing

[greatcanadianfootballadventure]

Converseplattfot

Idag har vi promenerat. Och promenerat. Och promenerat lite till. Mestadels i stekande sol, hetta och hög luftfuktighet. Änyhow.

Efter att inledningsvis ha traskat en kort bit till en mysig diner strax söder om downtown och ätit fluffiga pannkakor (jag) samt Eggs Benedict (Y) gav vi oss ut på jakt efter lite grönska. Assiniboine Park/Forest/Zoo, sydväst om centrala Winnipeg (typ rakt söder om flygplatsen fast på andra sidan floden) var målet, och efter två timmars knatande (inklusive ett stopp vid en osedvanligt väldoftande bajamaja som hade en skylt på insidan av dörren som informerade om att “excessive use will lead to unsatisfactory sanitary standards”) genom allt piffigare villakvarter längs Assiniboine River nådde vi en oklanderligt välmanikyrerad och spänstig cricketplan.

Bortanför den låg själva parken, som bland annat innehöll en lekpark (med STORA skyltar om att hålla uppsikt över barnen och hur rutschkanorna skulle nyttjas), blommor i milimeterpetiga rader och en massa statyer av någon snubbe från Ukraina. Det var fint, och väldigt varmt, så vi strandade under ett parasoll i typ en timme. Iste och ginger ale (inte ihopblandat alltså) med obegränsad påfyllning, det är en bra grej det mina vänner.

Sen tänkte vi gå till Zoo:et men klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi kanske gör det en annan dag istället. Efter att ha tagit bussen till Polo Park (shoppingcenter) och irrat runt ett bra tag på jakt efter Manitobas motsvarighet till Systembolaget (bra där Kanada!) för att köpa öl så for vi tillbaka till hostelet innan vi kollapsade framför varsin fluffig pizza och Brasilien - Sydkorea.

Ikväll är planen att vila våra ömmande fötter samt med hjälp av öl genomleva The Last Airbender, som enligt alla källor vi kunnat finna är en cinematisk styggelse utan dess like, som ABSOLUT INTE får förväxlas med den underbara tecknade teveserien den är baserad på. Överlever vi detta kommer vi kunna klara vad som helst sen. Utom möjligen vissa tänkbara fotbollsresultat.

(Det blir inga bilder idag, minneskortet ligger på rummet och jag orkar inte hämta det.)

Övriga iakttagelser:

1. Allt vatten som inte är på flaska är klorerat. Svenskars flaskvattendrickande känns plötsligt ännu mer patetiskt på nåt vis.

2. Winnipegs bussar är fortsatt sjukt skrangliga, men alla busschaffisar är supertrevliga.

3. Typ alla människor är supertrevliga.

4. Det är amerikaner överallt. De klär sig i flaggmönstrat hela tiden.

5. Jetlaggen är borta, men jag känner mig fortfarande överväldigad om jag tänker på tidsskillnaden för mycket, så jag låter bli.

6. Jag är sjukt likgiltig inför säsong 3 av Orange Is The New Black, som släpps på lördag (alltså samma dag som Sverige-USA) och olidligt förväntansfull inför nästa avsnitt av Orphan Black, som också sänds på lördag.

7. Y har inte sett på så här mycket sport sedan 2004 när någon snubbe från Singapore gick till kvartsfinal i bordtennis i OS.

- - -

In english: I’m tired, please use Google translate.

#blogg #gcfa15 #greatcanadianfootballadventure

[greatcanadianfootballadventure]

Optimism

Sverige öppnade dåligt mot Danmark (2-2) i förra EM. Sverige öppnade darrigt mot Colombia (1-0) i förra VM. Sveriges skakiga backlinje är betydligt mer inlästa på Press&Co än på Oshoala. Ärligt talat så är jag mer skrämd av Australien än USA, förutom Rapinoe. - - - Sweden had a crappy first game vs Denmark in the 2013 Euros. Sweden had a shaky opener against Colombia in the 2011 World Cup. Sweden's defense know a lot more about how Press&Co plays than they know about Nigeria. Honestly, after yesterday's game I'm more frightened by Australia than the US. Except maybe for Rapinoe, she was the game changer.

#fotboll #wwc15 #uswnt #swewnt #auswnt #heja sverige

[greatcanadianfootballadventure]

Jag är verkligen ovan med att plåta med kompaktkamera, men so far so good. Downtown Winnipeg är väldigt öde på söndagar, alla höghus är banker, förutom ett som är ett nybyggt och flådigt hotell (ej på bild). Jämte downtown ligger Exchange District med en massa fina gamla reklam-målningar på husväggarna.

Var är folket då?

I The Forks, en stor park med saluhallar och grejer nere vid floden. Igår var där även delstatsmästerskapen i Riverdance av alla konstiga saker.

- - -

Downtown Winnipeg through the lens of a compact camera (I’m still getting used to not using a dslr..)

Today: GAMEDAY! Yay! Nervous and excited sums it all up quite well.

Peas! /H

#winnipeg #gcfa15 #greatcanadianfootballadventure #photography #manitoba #canada

[greatcanadianfootballadventure]

This word does not exist in french-french, no way. (Found in Air Canada’s on board magazine.)

Endless giggles ensues.

#planifiez #gcfa15 #it deserved its own post okay

[greatcanadianfootballadventure]

Much prairie. Such farmland. Wow.

(Summary in english below the swedish wall of text.)

Yep. Det var reaktionen när vi efter en turbulent flygresa (med gott om benutrymme i ekonomiklass! *vinkar uppfordrande till europeiska flygbolag) över några mycket stora sjöar landade i Winnipeg. Det och att jag i brist på ordförråd (skyller på tidsomställningen) beskrev luften som “moist”.

Uppsalaslätten, släng dig i väggen. Winnipeg är platt som en pannkaka, och alla gator som inte ligger i direkt anslutning till någon av floderna är planerade enligt det rutmönster som verkar vara förhärskande i de icke-skogiga delarna av detta gigantiska land.

Av den stökighet som enligt de svenska kvällstidningarna verkar finnas här har vi hittills inte märkt något alls, snarare en känsla av sommarsömnig, halvstor universitetsstad. Men det kan bero på att vårt hostel under resten av året är ett av studentboendena på U of Winnipegs campus.

Har även träffat på världens snällaste busschaufför som

1. Lät oss åka med gratis från flygplatsen in till stan, eftersom vi inte hade några mynt och de nyligen tagit bort mojängen som gjorde att det gick att betala med sedlar på bussen.

2. När vi klev av inne i stan gav han oss en vägbeskrivning till vart vi skulle vidare, och varsin bussbiljett till, “för om vi inte skulle hitta någonstans att köpa veckokort innan vi skulle åka buss nästa gång”. Gulle! Tyvärr missade jag att fråga var han hette, annars skulle jag ha mejlat bussbolaget och tackat för stor gästvänlighet.

Förutom det så bestod gårdagen förklarligt nog av väldigt mycket flygresande och inte så mycket annat. Jag hamnade innerst jämte ett förälskat par på planet mellan London och Toronto.. typiskt mitt flyt. Men jag kollade på film och försökte sova, vilket tyvärr gick sådär. Orsaken var att planet från Stockholm till London på grund av trafik fick cirkulera ovanför stan i sisådär 45 minuter innan det fick landa, vilket i sin tur gjorde att jag inte hann käka på Heathrow, vilket i sin tur gjorde att jag var supernojig för att missa maten på flyget och tvingade mig själv att vara vaken tills den serverats (kycklingfilé med potatismos och nån paprikasås, jättegott! på riktigt!) och efter det blev min hjärna pigg och ville inte sova mer. Så när jag kom fram till Winnipeg hade jag förutom några kortare tupplurar på 20 minuter i stöten varit vaken i 20 timmar. Huah!

Men jag höll mig vaken ända till klockan 22 lokal tid *mycket nöjd*. Vi hittade ett fik/avslappnat matställe några kvarter från hostelet, som f.ö. lika gärna hade kunnat ligga nånstans på Söder i Stockholm, med riktigt goda burgare (med hembakat rosmarinbröd istället för vanligt burgarbröd) och efter att ha käkat gick vi en kort promenad längs gatan in mot centrum innan jag blev alldeles för trött och kollapsade i säng utan att ens orka borsta tänderna.

När vi var och åt inträffade förresten resans första kändisspotting i form av landslagsspelarna Linda Sembrant och Lisa Dahlkvist som var där och fikade. Dock var jag alldeles för mosig i skallen för att gå fram och be om en bild.

Nu ska jag översätta detta till engelska i väntan på att den inte-jetlaggade halvan av vårt tvåmannagäng ska vakna. Därefter frukost och utforskning av Winnipeg.

Här kommer några bilder:

Vad jag såg av London, typ.

Solnedgång över Winnipeg, fem på morgonen svensk tid. #mindfuck

Morgonselfie med cameo från ingen mindre än Tummen.

- - -

Okay, so now we’ve arrived in Winnipeg. A short summary of things so far:

1. Much prairie. Such farmland. Very square. Wow.

2. Winnipeg has nice busdrivers and rather rickety buses.

3. Good food: Stella’s Cafe on the corner of Portage and Memorial (I think.. my sense of direction so fare are a bit fuzzy.

4. Funny street names. Furby?!

5. Humid.

Now it’s time for breakfast and then discovering.

#gcfa15 #blogg #greatcanadianfootballadventure #winnipeg #canada #travel

[greatcanadianfootballadventure]

05:45 @ Arlanda Express horribly early after approximately 4,5 hours of sleep. but greatcanadianfootballadventure is officially a go! :D

#blogg #gcfa15 #vm15 #wwc15

[greatcanadianfootballadventure]

Lotta Schelin playing “Lille Katt” on water bottles (why won’t tumblr embed twitter videos?)

#l8 #lotta schelin #swewnt #heja sverige #fotboll

[greatcanadianfootballadventure]

yay, even Google is gearing up for the World Cup!

mycket snyggt må jag säga.

en annan grej, som jag hade tänkt skriva om igår men glömde bort – det här med landslagets radiotystnad. å ena sidan instämmer jag med de journalister (främst på Aftonbladet vad det verkar) som ropar “katastrof” och marknadsföringsmöjligheter – en stor del av fotbollsvärldens stråklastare kommer riktas mot Kanada, och det finns mycket att vinna på att vara en aktiv del av flödet. samtidigt kan jag förstå valet att lägga fokus på fotbollen och inte sociala medier. de flesta andra lag gör dock tvärt om, och vilket som är smartast lär vi veta om några veckor.

men visst, det är tråkigt att vi inte får se fortsättningen på Lotta Schelins karriär som glasflaskemusikant, hehe.

- - -

short translation in english: the swewnt has decided to not use the players’ personal social media channels during the world cup, a decision that has made a bunch of swedish journos rather upset. I do understand them, but if the players perform better without the disturbance from social media I’m all for it. bad decision or not? guess we’ll know in a few weeks.

#blogg #gcfa15 #greatcanadianfootballadventure

[greatcanadianfootballadventure]

aaah, less than 36 hours until I have to get out of bed to catch a train to the airport. I’m so excited! today I’ve been shopping for various more or less useful items for the trip: a case for my toothbrush, basic meds just in case, and a swedish flag size kinda big. I mean, why not go all in? it’s only the world cup every four years so..

and since I expect it to be mostly american spectators I wanna do what I can for the blue/yellow crew. (also, I hope for lots of revenge-seeking canadians supporting all the teams that the US faces. if I were canadian I’d still be pissed about that semi final in the London Olympics..)

now: super long post in swedish follows below.

Peas! /H

- - -

det är nästan så jag börjar få lite resfeber nu. om 36 timmar ska jag masa mig ur sängen (okristligt tidigt, återigen ifrågasätter jag mig själv och mitt val av flygtid) och bege mig till Arlanda.

yikes.

jag har vart och inhandlat diverse mer eller mindre nödvändiga saker – tandborstfodral, resorb, skavsårsplåster.. och en sverigeflagga modell ganska stor. fick ta en sightseeingtur ut till Bromma (läs: Ulvsunda) för den, men ska det vara så ska det. förvisso kommer jag väl bevista fler fotbollsevenemang i framtiden (La France 2019, bonjour!) men det känns ändå som att det här är det största projektet, och berättigar därmed rejält med pepp.

jag är apropå pepp väldigt nyfiken på den amerikanska läktarkulturen, jag väntar mig få se en hel del sådan, dels under sverigematchen, men även under den första då det är dubbelmöten båda gångerna (två matcher spelas samma dag på samma arena, biljetten gäller till bägge – alltså både Sverige-Nigeria, USA-Australien och vice versa). såg på twitter idag att den amerikanska gränspolisen vid gränsen mellan North Dakota och Manitoba redan nu gått ut och varnat för köer under matchdagarna.. känns väldigt skönt att ha vandrarhem och sånt fixat vill jag lova.

men apropå åskådare – förhoppningsvis är det

1. fler dårar än jag som släpat sig över Atlanten för att heja fram Sverige

2. en massa hämndlystna kanadensare som hejar på alla USA möter av rent jävulskap (efter OS-semin 2012 kan det knappast finnas någon från lönnlövens land som unnar jänkarna framgång).

jag har roat mig med att läsa kommentarer på den amerikanska sajten equalizersoccer, och konstaterar två saker

1. jänkarna har väldigt mycket åsikter om vilka i deras lag som borde starta.

2. en förvånande stor del av dem är inte alls så säkra på att de ens vinner gruppen.

det är nästan så jag undrar om det är smått negativt för dem att ha en så stjärnspäckad trupp. bara kolla på forwards – fem pers slåss om två platser.

en av dem är Abby Wambach, och henne bänkar man inte hur som helst, även om hon inte är lika bra som för några år sedan. en annan är Alex Morgan, skadeförföljt affischnamn numero uno, hur mycket och på vilket sätt kommer hon kunna spela? sedan är det Press och Rodriguez som bägge spelat bra (stundtals riktigt bra) i ligan, och inte är skadade. och dessutom Sydney Leroux som blandar himmel och pannkaka men i sina bästa stunder är grym. diskussionen om vem som ska spela var av Jakobsson och Asllani är ju en kakbit i jämförelse med ovanstående.

och utan att gå in på jättelånga detaljer får iallafall jag känslan av att veterangänget i det amerikanska laget skulle behöva avgå efter VM för att inte bromsa upp ännu en generation in absurdum. eller att någon sätter hårt mot hårt och säger att det räcker nu. förvisso har ju Sverige också en av mästerskapets äldsta trupper (så jag kastar väl sten i glashus här), men å andra sidan inte lika många yngre spelare som är med och utmanar om en plats. men troligtvis lär väl Wambach, Rampone och gänget ge sig i höst, jag menar de har ju redan en hoper OS-guld i prisskåpet. det är just VM som är motivationen. (fast Rampone har ju redan ett VM-guld håhå jaja, seglivad jäkel det där alltså.)

förresten, jag kollade väderleksrapporten för Winnipeg. om inte någon, eller båda kvällstidningarna gjort ett nervöst knäck om den troliga hettan under Nigeriamatchen inom 24 timmar borde någon anklagas för tjänstefel.

Ärtor! /H

#gcfa15 #fotboll #blogg #greatcanadianfootballadventure

[greatcanadianfootballadventure]

today I bought an adapter for all my electronic devices since apparently Canada doesn’t use the same plugs as we do.

and the practice game against Netherlands could have been way worse, even though Sweden still aren’t very intimidating. whatever. as long as they survive the Nigeria game everything will be fine (I hope).

#gcfa15 #blogg