Aftonland - För Alltid #architecture#architecturephotography#museum#mood#music#aftonland#FörAlltid#sound#calm#silence#daily#picture#photooftheday#건축#건축사진#미술관#리움미술관#느낌#고요#시간#음악#데일리#사진 https://www.instagram.com/p/Cn6ZSqzO3lF/?igshid=NGJjMDIxMWI=
Prinsesstårta i långpanna, 30 bitar! Inte min bild eller mitt bakverk (ni hittar inlägget här) men definitivt något jag vill äta, typ en gång om dagen föralltid . En bit, inte 30, någon gräns måste ju finnas. Det här är min nya hang up och jag är minst sagt besatt. Till och med framtida planerade chokladtårtan ifrån Spaaks är ersatt. Det finns bara prinsesstårta nu…
När känslor och tankar tar över och de enda man gör är att gråta. Det finns liksom inget stopp.
Både negativa & positiva känslor.
Både negativa & positiva tankar.
Finns inget annat på denna jord jag vill mer än vara tillsammans med henne. Få kalla henne för min igen.
Veta att man aldrig kommer bli tillsammans igen med den man älskar mer än livet. Att ha allt, som att man är tillsammans. Att vara likadan, men med lite extra osäkerhet och svartsjuka. Utan den stämpeln, tillsammans. Min flickvän. Min. Mitt allt. Min dröm. Min framtid. Min fru.
Den biten som är det jobbigaste, att aldrig veta till 100%. När lämnar hon mig föralltid, när lämnar jag föralltid? Förtjänar jag ens henne? Förtjänar hon mig? Nej, någon bättre än mig - iallafall hur jag har betett mig.
När tar förhoppningarna och orken slut?
Jag vill kämpa till den dagen jag dör, så mycket vill jag detta. Kommer jag orka? Kommer vi orka?
Ovissheten dödar mig. Tårarna tar all min energi. Känslorna är för många att hantera.
Låg just bredvid henne i sängen, tittade på henne. Hon är de vackraste som finns. Mina tårar slutade inte rinna, så var tvungen att gå ut från rummet och skriva av mig lite. Försöka behärska mina känslor. Hon är så fin, så vacker, så omtänksam. Helt perfekt. Varför svek jag henne så?
Jag önskar att du var med mig hela tiden föralltid som vi lovade varandra. Vi sa att vår kärlek alltid skulle stänga ute alla andra. Är det meningen nu att jag ska ensam vägen vandra? Finns du där och väntar sen vid himlens andra halva?
När tårarna rinner. Tills att ögonen svider. Och luften känns tung. Till den punkten då man knappt kan andas. Det min kära. Är kärlek.
När allt som är kvar är ekot av kärleken och allt man en gång sa. Och man är bedövad av tankarna på hur allting en gång var. Det min kära. Är kärlek.
Sorgen av insikten av att man trodde av hela sitt hjärta att den personen man valde alltid skulle finnas kvar. Skär i ens själ som om döden själv slet ut ditt hjärta genom din bröstkorg. Det min kära. Är kärlek.
Vi alla upplever det. Vi alla känner det. Livet går vidare. Även fast det gör ont i stunden. Så blir vi starkare för varje gång det händer. De bygger vår karaktär. Och hjälper oss inse viktiga saker om oss själva och vad vi vill med våra framtider.
Men det vidrigaste är. Hur man blir så äckligt svag för dem efteråt. Oavsett hur många år som går. Oavsett hur många man är med. Oavsett hur mycket man gör eller lär sig. Så kommer dem alltid ha den där extra nyckeln till bakdörren till ditt hjärta. Föralltid.
Man pratar ofta om att tex hästar är flockdjur betesdjur och flyktdjur och bör anpassa deras vardag efter det, men man pratar aldrig om att människan är jägare och bönder i grunden och bör ha det i åtanke för att fungera i dagens nya samhälle. Dagens människa är en produkt av flera tusen års överlevnad där jakt, odling och överlevnadsinstinkter som ångest eller adrenalinpåslag som panikattacker var en nödvändighet för att överleva faror och utmaningar på den tiden.
Dagens människa blir inte jagad av lejon flera gånger i månaden. Dagens människa odlar och jagar inte bara åt sitt eget bohag,släkt eller by som fulltidsjobb. Dagens människa lever inte på ett sätt som liknar det livet som människan är formad efter. Dagens människa jobbar inte med fysiskt tunga arbeten.
Dagens människa jobbar och fritidar mest bara med hjärnan. Vi är inte skapad till att bara sitta still och inta kraftiga uttryck som all skärmtid, bilkörning, och allt annat stillasittande tittande är. Då kan hjärnan till sist bli överbelastad (utmattad) vilken är en riktig sjukdom. En extremt vanlig sjukdom som långt ifrån alla söker hjälp för. För alla förstår inte att de faktiskt är utmattade.
Vi är skapad till att vandra, springa, dra och bära dag ut o dag in året runt. Tänka och bearbeta dagen hade man tid med när skymningen kom, för då var det ändå för mörkt för att jobba. (Hur sunt)?!😍 Allt var inte bättre förr, men av jord är du kommen och till jord ska du bli, hur du än vrider och vänder på det. Vi är inte skapad till att dricka cocacola eller äta glass. Vi är skapad till att äta rötter, fisk och bär och dricka vatten. Vi är en biologisk varelse som ska leva i symbios med naturen, av naturen.
Och så står vi här 2023 efter flera tusen års överlevnad och utveckling och kan inte ens hässja eget hö men vi kan minsann göra tuffa reels på instagram. 🙄
Jag vet inte. Jag har aldrig känt att vardagen är 100% givande när man jobbar åt någon annan. men varje dag på gården, med djuren, i naturen utan skärm känner jag mig till freds och hemma.
Är det moder natur som väntar tyst och tålmodigt på att vi ska börja lyssna igen? Börja söka oss ut i skog och mark med nära o kära, och leva av de biologiska byggstenarna som alltid funnits där för oss? Som vi är byggda av?
Kan prata i oändligheter om hur både jordens och människans hälsa skulle förbättras om vi började leva så som vi var tänkt att leva igen. Och hur pengar föralltid kommer förhindra hälsosamma livsstilar som gynnar jorden. Men så långt ska vi inte gå idag, ville bara prata om hur snett vi hamnat idag med tanke på vars vi kom ifrån.
Och är det så jävla konstigt att alla e stressade mår dåligt och har problem med vikten eller magproblem? Är det så jävla skämmigt att trivas på landet utan sin nya Porsche och äta potatis varje dag? Är det så jävla ofräscht att ha kobajs under naglarna och lukta svett på dagarna istället för att sitta med en latte i ena näven och mobilen i den andra? Är det verkligen så omodernt att vårda marker på sin fritid istället för att lära sig sminka sig bättre och hitta ett passande filter för perfekta selfien?
Är det inte ofräscht att bidra till överkonsumtion och miljöförstöring?????
Kanske borde bli politiker eller ba inlåst på hispan, men om folk undrar så tänker jag MYCKE 😂😂😂
Fick VG på en tenta och U i en annan men nu fokuserar vi på mitt första VG på en salstentamen
Har hittat bra studieteknik
Sitter på campus och pluggar, inget som distraherar mig på samma sätt som hemma. Där jag pluggar bäst är egentligen hos J men kan ju inte tagga till Stockholm över dagen.
Det går bra med J, jag öppnade upp mig om jobbiga tankar jag haft och hur de finns pga tidigare erfarenheter och han förstod. Vi satt i min soffa och jag grät medan jag förklarade och han tröstade mig.
Jag känner mig trygg med honom, vilket skrämmer mig men ändå gör mig glad. Det är skönt att vi tar det långsamt i den emotionella delen, jag vet att min borderline kan göra att jag känner för intensivt för snabbt och att ta det långsamt har gett mig möjligheten att se på det hela mer logiskt. Han var här i helgen men saknar honom redan, men vi ses snart igen, Stockholm är inte långt bort.
Har börjat volontär arbeta på katthemmet i Örebro och det känns helt fantastiskt, att få vara omgiven av katter gör så mycket gott för mitt mående. Det är mycket städ och slit men det är det värt det. Det är bitterljuvt när en kisse blir adopterad, det är så fint att veta att det har fått sina föralltid hem och att de nu fått egna familjer men samtidigt så saknar man dem. Vi får iaf uppdatering från de nya ägarna med bilder så det gör det lättare
jag måste skriva. jag måste få ner det, på papper eller på boksidor eller på en skärm. jag måste kunna spara det, vill kunna minnas det för evigt. jag vill inte glömma mina vänner. jag vill inte glömma alla dagar som nu ingår i ett töcken.
jag vill inte glömma emil isak och anton längst bak i klassrummet. jag vill inte glömma matildas blöta hår efter att hon sprungit in från parkeringen. jag vill inte glömma kajsas skratt när hon kommer in i korridoren. jag vill inte glömma maja och william och felicia och moa och petrus och herman och yamama och shahd och och och
jag glömmer redan. jag glömmer alla människor jag fortfarande älskar. för jag älskar dem, dyrkar dem, vill vara med dem föralltid. jag vill gråta över glömskan. jag vill bara leva här föralltid.